Mediers brist på uthållighet

Av , , 1 kommentar 6

Ofta får jag anledning att undra över olika medias brist på uthållighet. Man skriver eller nämner ofta saker som verkligen intresserar allmänhten bara en gång. Någon uppföljning sker inte så ofta som den borde göras.

Nu tänker jag på blufföretagen som lurat till sig skattepengar från bl.a. landets kommuner. Det har man berättat om. Nästa självklara steg borde väl vara att ta reda på och sedan berätta om hur det kommer sig att bluffakturorna blivit betalda.

Hänsynen till de av våra skattepengar avlönade tjänstepersonerna är kanske anledningen att man inte gått vidare i frågan. Och det är ju en fin tanke från media, men kan den accepteras av allmänheten.

Politikerna,d.v.s. de som i vårt ställe anställt beslutsattestanterna, gör uppenbarligen ingenting. I Vännäs är det dock en politiker, Hans-Inge Smetana, som åtminstone i en kommentar i facebook brytt sig om att säga något i frågan. Andra är tysta.

För media torde det ytterst handla om deras sätt att värdera nyheter. ”Småsaker” tycks man mena räcker det att nämna en gång. Att över en miljon alldeles i onödan slösats bort i vår kommun, Vännäs, bedöms kanske vara en sådan småsak.

Vad skulle t.ex. denna dryga miljon ha kunnat tillföra för gott i kommunen? Hade jag hade varit en av de anställda som genom slarv orsakat en så stor förlust i kommunen, skulle säkerligen leendet vara synnerligen avlägset, om mitt handlande hade granskats i en intervju med något som tagit på sig uppdraget att just granska det. Alla tar uppenbarligen inte denna fråga på särskilt stort allvar.

1 kommentar

Bluffakturorna

Av , , 4 kommentarer 9

Bara en liten undran…

Alla är nu så upprörda över att det finns blufföretag som skriver och skickar räkningar till bl.a. svenska kommuner och vill ha betalt för tjänster som de inte levererat eller för varor som de inte har fått någon beställning på.

Självklart finns det skäl att bli upprörd över detta. Inte minst bör vi som betalar kommunalskatt bli det.

Men jag läser ingenting över ett annat befogat skäl till att bli upprörd. Hur i alla sin dar kan det vara så lätt att bara skicka en faktura till kommunen och få den attesterad (godkänd) och betald? Om jag minns rätt från min tid som anställd i vår kommun, skulle alltid någon på lägre nivå i kommunen med sin signatur intyga att varan eller tjänsten var levererad – och givetvis också beställd. Någon högre chef skulle sedan attestera fakturan, d.v.s. ge klartecken till ekonomiavdelningen att betala den.

Attesterandet skedde inte med namnteckningar utan via ett OK i det elektroniska system som användes under senare delen av min anställningstid.

Min fråga, ytterst befogad som jag själv tycker, borde alltså vara hur nonchalanta olika inblandade måste ha varit under bluffakturans behandling fram till dess den har ansett klar för betalning.

Jag har tittat på ”Uppdrag granskning” här i Michigan. Jag tror inte att enda ord nämndes i syfte att förklara var ansvaret i en kommun ligger, när det gäller att ge klartecken för att få fakturor till kommunen betalda. En brist i programmet kan man skanske tycka. JAG tycker det i alla fall.

 

 

4 kommentarer

En handikappads ”klagan”

Av , , Bli först att kommentera 12

Normalläget för mig är att inte se mig själv som handikappad eller ens ha några funktionsnedsättningar, som man väl säger nu för tiden. Förvisso har jag dock det, en funktionsnedsättning som så många fler än jag har. Nedsatt hörsel, alltså.

I går var vi i en fullsatt restaurang och iunder hela tiden där spelade ett jazzband. Vid vårt bord satt fyra av våra vänner och två av dessa träffade vi för försa gången sedan i våras. Det fanns förstås mycket att prata om. Pratade gjorde också de övriga fem vid bordet. Det gjorde förstås också de flesta av de övriga, glada men nyktra matgästerna. Jag ansträngde mig hela tiden till det yttersta för att hänga med i vad som sas. Tyvärr var detta i stort sett omöjligt, trots mina nyligen utprovade nya hörapparater.

Att förstå det andra säger på sitt eget modersmål, kräver långt mer än hyfsade kunskaper i det modersmålet. Man måste framför allt HÖRA varje stavelse i de ord som sägs. Om konversationen skulle presenteras för mig i skriftlig form, torde jag nog förstå minst 95 % av den.

Den miljö jag befann mig var utan tvekan den absolut mest olämpliga för min nedsatta hörsel. Hörapparaterna gjorde inte saken bättre, kanske snarare värre. Utan dem skulle ljuden från sorlande matgäster och den högtalarförstärkta musiken möjligen ha varit lättare att godta. Men då hade jag missat än mer av vad som sas vid vårt eget bord.

Som tur satt jag med goda vänner, som känner mig, och som inte tar min tystnad som tecken på bristande intresse eller en rent allmänt avsaknad av mentala förmågor för att kunna delta i samtalet. ”They know, thank God, that I´m not mentally retarded”.

Jag är i detta mångfacetterade land för 25:e gången och vill absolut inte att detta blogginlägg skall tas som en klagan över att det här finns så många miljöer med höga ljud och att man här inte pratar svenska. Jag bestämmer ju själv om jag vill åka hit och jag bestämmer också själv vilka för min höselnedsättning olämpliga miljöer jag vill gå till.

 

Bli först att kommentera

Centerpartiet och Sverigedemokraterna

Av , , Bli först att kommentera 6

På riksplanet är det ganska troligt att Sverigedemokraterna, trots framgången i valet blir utan direkt inflytande i riksdagen.

I Vännäs har Centerpartiet, trots sina fina valsiffror, redan hamnat utanför ett reellt och direkt inflytande i kommunens ”regering”.

Därmed har de något gemensamt med Sverigedemokraterna på riksplanet. Dock bara detta, nämligen att många röster inte alltid ger den makt, som de kanske borde göra.

Bli först att kommentera

Småaktige Kalle

Av , , Bli först att kommentera 10

”Småaktig” är förmodligen vad jag är. Läs och bedöm själva!

När man begär uppehåll med leveransen av VK, men vill ha kvar möjligheten att läsa den digitalt, innebär det en kostnadsminskning för VK. Den kostnadsminskningen behåller VK. För mig blir priset detsamma.

Denna obegripliga ”finess” i VK:s prenumerationsregler har jag mycket svårt att acceptera och förstå.

När så två personer hör av sig, den ena vänligen erbjuder sig att ”låna” ut inloggningen till det digitala VK, den andra erbjuder sig att ta hand om tidningen, ser jag som den småaktige person jag ibland är ett sätt att snuva VK på den besparing som VK förväntar sig.

Nu har jag sagt upp det beställda uppehållet av tidningen och låtit en annan, ickeprenumerant, alldeles gratis dra nytta av VK den halvannan månad som vi inte kan ta del av den i pappersform. Dock däremot i digital form!

Bli först att kommentera

”Flykten” från Kiel

Av , , Bli först att kommentera 6

Mitt förra blogginlägg om tiden som sjöman väcker minnet av en smått lustig händelse.

Sedan jag tröttnat på tiden med MS Tosterö uppallad i en torrdocka i Kiel för reparation efter vår grundstötning i Stockholms yttre skärgård, bestämde jag mig för att ge upp och åka hem till mamma.

Tåg skulle väljas för hemresan. Efter att övat en stund på hur jag skulle beställa biljetten på järnvägsstationen, hände följande:

Jag: ”Beställer biljetten på min bästa och inövade fras på skoltyska”

Flickan i kassan (på klockren svenska): ”Till Umeå? Där gick jag på Umeå högre allmänna läroverk en gång i tiden”.

Så pratade vi en stund men då på mitt och hennes eget modersmål. Så fick jag min biljett, och var snart hemma igen på Tallhedsvägen 10 på Västerhiske, där min oroliga mor och mindre oroliga far varmt hälsade mig välkommen hem.

 

Bli först att kommentera

Återanvänt blogginlägg

Av , , Bli först att kommentera 3

Tristessen i ‘byssan’

Av , 11 december 2008 kl 07:55, Bli först att kommentera 0

Sedan Tosterö hamnat i torrdockan i Kiel, började en period av stor tristess för mig. Det var inte längre lika spännande ”på sjön”. Ändå skulle jag inte heller vilja vara den erfarenheten utan.

Arbetet på dagarna var det samma. Det handlade huvudsakligen om att skrapa rost och måla över de skrapade ytorna. Lediga stunder ägnades åt att kolla hur långt reparationsarbetet hade hunnit. Snart insåg jag att reparationen nog skulle ta för lång tid för att jag skulle stå ut med den.

Varje natt skulle någon från besättningen ha ”vakten” på båten. Jag tog ofta på mig den uppgiften, troligen därför att jag i motsats till många av mina kamrater inte kände för det festande som erbjöds i varvets närhet. Många av kvällarna och nätterna tillbringade jag därför i byssan (kabyssen), som jag tror att vi kallade även matsalen i anslutning till fartygets kök, kabyssen alltså. Min huvudsysselsättning var att lyssna på radio, skriva litet brev och äta. På båten var tillgången på mat perfekt för en alltid hungrig 18-åring.

Höjdpunkten inträdde framåt småtimmarna, när kamraterna började komma tillbaks mer eller mindre upprymda både av de drycker som intagits och de äventyr de varit med om under kvällen och som de gärna ville berätta om. Även idag förstår jag hur intressanta deras historier, helt sanna eller delvis påhittade, måste ha varit för den då tämligen oskyldige jungmannen Karl-Gustav. Särskilt minns jag en tysktalande jungman, som med en slags barnslig skrytsamhet sa: ”Ich mache alles was die Mädchen zufrieden macht” Fortsättningen lämnar jag därhän (om tyskan inte är korrekt, så skyller jag det på den sluddrande tyskens tal).

Kabyssen ja… nu erinrar jag mig den kock som vi hade. Den mat han lagade var alldeles utmärkt, även om jag i dag inser att en hungrig 18-åring som jag förmodligen inte ställde så höga kulinariska krav. Kocken i fråga var sannolikt alkoholist, som ändå skötte sitt jobb, även om han alltid hade brännsår på händer och armar. Till sist fick han dock sparken. Riktigt varför, blev aldrig klart för mig. Möjligen hade det att göra med att ledningen upptäckte stölder från matförrådet.

Efter några veckors tristess och efter att ha blivit mer och mer övertygad om att den resa till USA som det hade talats om låg alltför lång bort i tiden, mönstrade jag av och tog tåget hem till Umeå. USA-resan fick vänta i ytterligare ca 40 år och den gången blev det med flyg och på ett sätt blev den en start på ett nytt äventyr i livet.

Vad som hände därefter med MS Tosterö, har jag ingen aning om och kommer sannolikt heller aldrig att få under resten av mitt liv. Med spänd förväntan ser nu jag fram emot ett foto av fartyget, som min kojkompis Jack Juthberg från Robertsfors lovat skicka till mig.

Bli först att kommentera

VK av papper inget värt!

Av , , Bli först att kommentera 7

Just nu har jag beställt uppehåll på vår VK-prenumeration. Det besked jag då fick gav mig anledning till detta blogginlägg liksom rubriken till det.

Om jag BARA säger upp prenumerationen på papperstidningen under den tid vi kommer att vara borta, medför detta ingen ekonomisk fördel för oss. Det väl ändå göra det eftersom värdet av de ca 30 tidningar borde vara mer än noll kronor. Distributionen av dem borde väl också innebära en viss kostnad för VK.

För att få någon slags ekonomisk gottgörelse för tiden utan papperstidning, måste vi OCKSÅ säga upp tillgången till den via webben. Så vitt jag förstår, skulle det inte innebära någon som helst extra kostnad för VK, om jag även fortsättningsvis kunde ta del av den digitala tidningen.

Detta har jag svårt att förstå. Den jag talade med förstod inte ens min fråga, och kunde av det skälet inte heller förklara för mig, varför VK:s regler är som de är i sammanhanget.

Min gissning är dock att VK på detta sätt försöker försäkra sig om att ingen skall kunna smita ifrån sin abonnemangsavgift genom att då och då begära uppehåll med tidningen.

Bli först att kommentera

Mer om Parkster

Av , , Bli först att kommentera 6

Läser på om Parkster på deras egen webbplats i anledning av det blogginlägg jag nyss gjort här. Parkster hade skickat ut en faktura på noll kronor. Så här skriver Parkster på sin webbplats om utebliven debitering av småbelopp:

 

Fråga: ”Varför har jag inte blivit debiterad eller fått en faktura för mina parkeringar?”

Svar: ”Fakturor på småbelopp kan upplevas som lite krångligt att hantera. Därför har vi infört ett MINIMIBELOPP PÅ 25 kr. Är p-avgifterna under detta, väntar vi med att fakturera.”

Parksters faktureringsbolag har tydligen inte läst ”Frågor och svar” på Parksters webbplats!!

Bli först att kommentera

Parksters fakturering

Av , , Bli först att kommentera 13

Från ett mycket pålitligt håll har jag tagit del av det mycket märkliga sätt som Parksters fakturerar sina kunder.

Man (d.v.s. det faktureringsbolag som man anlitar) skickar ut en faktura med beloppet 0 (noll) kronor. Redan det är en märklig rutin. Men inte nog med det. En faktureringsavgift tillkommer på det fakturerade beloppet, som alltså är noll kronor.

Inte nog med det. Man lägger sedan moms på själva faktureringsavgiften!!

Fakturan bestrides, d.v.s. mottagaren accepterar den inte utan bestrider den, som termen är. Vad gör då Parkster? Ber om ursäkt för den totalt felaktiga fakturan och annullerar den? Nej då, i stället skickar man en betalningspåminnelse, vilket man naturligtvis inte får/skall göra på en faktura som har bestridits.

Sedan gör man en synnerligen affärsmässig kullerbytta och uppmanar ”vänligen” fakturamottagaren, att byta till någon annan än Parkster, om hen inte är nöjd med hur Parkster fakturerar!

Nog ser det ut som om det är läge att just byta till någon annan. Det rådet gäller f.ö. också Parkster, som definitivt borde byta till någon annan som sköter faktureringen. Det går absolut inte an att skylla ifrån sig på faktureringsbolaget.

Bli först att kommentera