Försäkringskassans rådgivare

Av , , Bli först att kommentera 10

Då och då läser vi om negativa beslut från Försäkringskassan, där beslutet till stor del grundar sig på Försäkringskassans egen expertis, den försäkringsmedicinska rådgivaren (FMR).

Mitt ärende gäller en ansökan om s.k. sjukersättning. Försäkringskassans handläggare ställer följande två frågor till FMR, innan hen är beredd att lägga sitt förslag till beslutande instans på kassan:

”1. Finns det några medicinska rehabiliteringsinsatser som skulle kunna minska de nämnda funktionsnedsättningar och aktivitetsbegränsningar?

2. Kan det finnas utvecklingsmöjligheter med tanke på diagnos?”

Yttrande

Det kan inte vara så lätt, ens för handläggaren på Försäkringskassan att föreslå beslut utifrån FMR:s yttrande. Åtminstone är det för svårt att hitta några direkta svar på de två frågorna. Nu gör hen det ändå och meddelar att sjukersättning inte kan utgå från det material som f.n. finns i ärendet.

Och mer material skall hen få. Ärendet är med andra ord ännu inte klart.

Bli först att kommentera

Anders Ågren (M) jublar…

Av , , Bli först att kommentera 9

Nu är Anders Ågren (M) glad och skriver t.o.m. en insändare om det i VK. Han fortsätter att ge sken av att det är på de hjälpbehövandes vägnar som han är glad. Arbetarpartiet kommer av allt att döma att se till att LOV blir kvar.

Nu kommer alltså rätten att välja hemtjänstutövare att fortsätta finnas och inte som han felaktigt påstått hela tiden att upphöra, om man skulle lämna LOV.

Valfriheten kommer inte att tas bort. Dock kommer man att få färre bolag att välja mellan och därmed kommer förstås några övergångsvis att också få lov att vänja sig vid nya ”ansikten”, som hjälper dem. Det problemet kommer man inte förbi.

För mig är det dock mer och mer uppenbart att det hela främst handlar om den omsorg som Ågren m.fl. visar privat företagssamhet. Och jag tror nu att  Ågrens glädje har mer med det att göra än med omsorgen om de äldre och andra som är i behov av hemtjänst.

Bli först att kommentera

T.o.m. Anders Ågren (M)!!

Av , , Bli först att kommentera 11

När jag i dag läser att t.o.m. att kommunalrådet Anders Ågren (M), deltar i skrämselpropagandan mot övergången från LOV, måste jag få återkomma till ämnet igen.

Jag kan omöjligen tänka mig att Ågren är så illa insatt i frågan, att han tror att valfriheten för dem som behöver hemtjänst försvinner i och med att kommunen väljer att via LOU upphandla utövare av privat hemtjänst. Det intrycket får man om man läser hans insändare i VK i dag.

Med någon slags bakvänd logik tycks han i vart fall mena, att valfriheten försvinner om den hjälpbehövande inte längre kommer att kunna välja mellan kommunen plus låt säga femton privata hemtjänstutövare. I stället kommer kanske valet bara att kunna göras mellan kommunen och åtta utövare. Även om kommunen bara skulle upphandla en (1) privat hemtjänstutövare, finns valfriheten kvar.

Innan jag skriver detta, ringde jag Umeå kommuns hemtjänst för att få bekräftat, att valfriheten INTE skall avskaffas. Dit borde också Anders Ågren vända sig.

Skam åt dem som fortsätter att sprida en motsatt och felaktig information.

Bli först att kommentera

Missförstådd valfrihet

Av , , Bli först att kommentera 13

I dag inser jag att det uppenbarligen är många som missförstått, vad valfriheten i hemtjänsten enligt LOV egentligen betyder. Att sprida detta missförstånd och därmed oron hos dem som har hemtjänst är mycket beklagligt.

I dagen VK prisar Petter Bergner inlägg från några årsrika Moderater i kommunfullmäktigedebatten. Åtminstone nämner han inlägg som gjorde starkast intryck på honom. Han citerar, vem framgår inte så klart:

”De vill ha lite självkänsla kvar och åtminstone få välja vem som skall vara i deras hem, det närmaste och det viktigaste de har. De vill välja själv och inte som S säger – allt finns kvar, ni har valet kvar, men då skall vi bestämma vad ni skall välja.”

Alla med minsta kännedom om hur hemtjänst fungerar, måste väl ändå inse att valfriheten i sammanhanget INTE gäller att välja exakt den personal man vill ha. Det handlar ju i stället om rätten att välja vem som skall utföra hemtjänsten, d.v.s. en privat utförare eller kommunen. DET valet kommer ju inte kommunen att ta över.

Tänk om det privata hemtjänstföretaget har en klart lysande stjärna bland sina undersköterskor! Henne vill förstås då alla av företagets kunder ha som hjälp i sina hem. Hon kan dock inte vara på mer än ett ställe åt gången. Alla borde förstå det. Utom möjligen en och annan uppskrämd hjälpmottagare, anhörig och kanske t.o.m. en och annan politiker, vars okunskap eller missuppfattningar ges spridning genom lokala medier.

Att skrämmas genom att antyda, eller faktiskt klart påstå, att den hjälpbehövande inte längre kommer att kunna välja, VEM hen vill ha i sitt hem, kan bara ha ett syfte, nämligen just att skrämmas.

Alla kan givetvis framföra önskemål om vem som de helst vill ha, i dag som i framtiden, såväl i den kommunala som i den privata hemtjänsten. Så långt möjligt tillgodoses säkert det önskemålet. Att framföra önskemål och att helt själv kunna välja är dock två olika saker.

 

Bli först att kommentera

LOU eller LOV?

Av , , Bli först att kommentera 8
Jag lyssnade Kf i Umeå i går. Trots det och att jag ju har viss erfarenhet av äldreomsorg via hemtjänst, förstår jag inte riktigt vad det hela handlar om. LOU, lag om offentlig upphandling, och LOV, lag om valfrihet handlar det förstås om. Jag VILL dock förstå, varför det blivit en så stor fråga i Umeå.
Det kan väl inte vara så enkelt att det egentligen ”bara” handlar om en reglering av den fria etableringsrätten för hemtjänstföretag? Och alltså INTE om hjälpbehövandes rätt att välja?
Om kommunen väljer att via LOU ”upphandla” de företag som får rätt att bedriva privat hemtjänat i kommunen, betyder det då samtidigt att den enskilde inte även i fortsättningen får rätt att välja mellan kommunens hemtjänst och de privata företagen? Även om de förstås kommer att vara färre efter upphandlingen.
För den enskilde pensionären torde det med stor sannolikhet kvitta, varifrån den personal som utför hemtjänsten får sin lön. Vad som betyder något för den enskilde kommer alltid att vara, dels vilka hjälpinsatser kommunens beslut omfattar och sedan ytterst hur de förmedlas av den personal som kommer till vederbörandes hem.
Det här blev ett inlägg med många frågetecken. Min förhoppning är förstås att någon orkar räta ut dem. Både för min och andras del.
Bli först att kommentera

I en vallokal i Michigan…

Av , , Bli först att kommentera 8

Av en helt oväntad tillfällighet fick jag igår tillgång till en ”röstmottagares” (Election Inspector´s Manual). Med mitt något onormala intresse för just detta ämne, har jag nu noggrant tagit del av innehållet och vill här återge en del av det.

Handboken är på hela 80 sidor att jämföra med vad man får inför ett liknande uppdrag i Sverige. Ett första intryck är att proceduren här i många delar förefaller mer krånglig än hos oss men också nog så säker. Detta har inte bara att göra med språket, eftersom min fru varit behjälplig med att förstå vissa delar av texten. Jag tänker förstås bara återge vissa delar av den, delar som jag finner extra intressanta.

Det måste hela tiden vara tre Election Inspectors (EI) i vallokalen. Det första en väljare måste göra, innan hen kan gå vidare i processen är att hen måste ”ansöka” om rätten att rösta (Before a person is permitted to vote, he or she must complete an application to vote.)

I nästa steg kontrolleras att man verkligen ÄR den person man uppger sig för att vara. I första hand efterfrågas ID med foto. Saknar man ett sådant, kan man i stället lämna en skriftlig försäkran om man inte har någon foto-ID. I detta steg kontrolleras så att man finns med i ”vallängden”, d.v.s har registrerat sig och har kommit till rätt vallokal.

Först nu får man sin valsedel. Här sker något märkligt i mina svenska ögon. Det löpnummer som finns på valsedeln noteras av en EI på den tidigare med namn m.m. ifyllda ansökan om att få rösta. Därmed finns det alltså en koppling mellan den röstandes identitet och valsedeln, d.v.s hur vederbörande har röstat. Valhemligheten torde därigenom kunna vara äventyrad!

När man utses som EI, måste man också avslöja sin partitillhörighet. Anledningen till det är att de tre EI, måste komma från Demokraterna, Republikanerna och från Independents. Valhemligheten gäller tydligen inte heller här.

I morgon tänker jag gå till vallokalen. Här har jag dock mött ett problem. Jag vet alltså inte om jag ens får gå in i lokalen. Jag väljer här att citera EI-handboken.

”An election is an open process that may be observed by any interested person. A person who wishes to observe the election process – but who is not a qualified election Challenger – is called a poll watcher.”

Först trodde jag att jag är en sådan ”poll watcher”, men efter litet googlande vet jag nu inte vad som gäller. Men i morgon kommer jag att testa.

Nu hoppas jag att någon som läser detta och VET vad som gäller, skall kommentera och vid behov även korrigera.

Bli först att kommentera

Så långt borta…

Av , , Bli först att kommentera 5

Så långt borta men ändå så många möjligheter att följa vad som händer hemma i vår lilla kommun i Sverige! Alla dessa möjligheter gör det mycket lätt att bortse från de dåliga saker som sker via internet.

Med hjälpmedel som Skype, Facebook, e-mail, messenger, Instagram. Apple TV, m.fl., är det möjligt att hålla sig informerad. Och när den här stationära datorn inte riktigt vill hänga med, har vi tillgång till våra smartphones och vår I-Pad. Att befinna sig så långt bort från Brån, men ändå få kännedom om att en tvättmaskin, dock inte vår, stått och läckt värdefullt vatten, är förstås en nyhet vi inte kunnat leva utan. Och att grannen, precis som vi, funderar på att låta installera en luftvärmepump, är nästan lika intressant som att läsa att Trump skall skicka 15 000 soldater till mexikanska gränsen. Bäst att bara ”låta” någon installera värmepumpen, förresten. En annan granne upplyste om att det är olagligt att göra det själv.

Här, nästan precis som hemma, kan vi följa olika medias, lokala och nationella, rapportering om den uppenbarligen omöjliga uppgiften att bilda en regering i Sverige.

Kommunfullmäktiges sammanträden i Vännäs och andra kommuner kan jag också följa här, om tid och lust finns.

Vår egen underhållning kvällstid är mycket lik den hemma i Brån. En del svenska underhållningsprogram kan vi följa via Apple TV, dock inte alla. Många kan man inte se utomlands. Långfilmer och andra filmer kan vi se via Netflix, precis som hemma. Utbudet är möjligen större här och bara ett fåtal är textade på svenska. Det som inte är det har engelsk text, något som jag behöver för att hänga med i de snabba replikerna.

Bankärenden sköter vi på exakt samma sätt som i Sverige. Än har vi inte börja sakna möjligheten till personliga besök på Swedbank i Vännäs.

Inte heller börjat längta hem heller f.ö. Den känslan torde dock snart infinna sig.

Bli först att kommentera

Mediers brist på uthållighet

Av , , 1 kommentar 6

Ofta får jag anledning att undra över olika medias brist på uthållighet. Man skriver eller nämner ofta saker som verkligen intresserar allmänhten bara en gång. Någon uppföljning sker inte så ofta som den borde göras.

Nu tänker jag på blufföretagen som lurat till sig skattepengar från bl.a. landets kommuner. Det har man berättat om. Nästa självklara steg borde väl vara att ta reda på och sedan berätta om hur det kommer sig att bluffakturorna blivit betalda.

Hänsynen till de av våra skattepengar avlönade tjänstepersonerna är kanske anledningen att man inte gått vidare i frågan. Och det är ju en fin tanke från media, men kan den accepteras av allmänheten.

Politikerna,d.v.s. de som i vårt ställe anställt beslutsattestanterna, gör uppenbarligen ingenting. I Vännäs är det dock en politiker, Hans-Inge Smetana, som åtminstone i en kommentar i facebook brytt sig om att säga något i frågan. Andra är tysta.

För media torde det ytterst handla om deras sätt att värdera nyheter. ”Småsaker” tycks man mena räcker det att nämna en gång. Att över en miljon alldeles i onödan slösats bort i vår kommun, Vännäs, bedöms kanske vara en sådan småsak.

Vad skulle t.ex. denna dryga miljon ha kunnat tillföra för gott i kommunen? Hade jag hade varit en av de anställda som genom slarv orsakat en så stor förlust i kommunen, skulle säkerligen leendet vara synnerligen avlägset, om mitt handlande hade granskats i en intervju med något som tagit på sig uppdraget att just granska det. Alla tar uppenbarligen inte denna fråga på särskilt stort allvar.

1 kommentar

Bluffakturorna

Av , , 4 kommentarer 9

Bara en liten undran…

Alla är nu så upprörda över att det finns blufföretag som skriver och skickar räkningar till bl.a. svenska kommuner och vill ha betalt för tjänster som de inte levererat eller för varor som de inte har fått någon beställning på.

Självklart finns det skäl att bli upprörd över detta. Inte minst bör vi som betalar kommunalskatt bli det.

Men jag läser ingenting över ett annat befogat skäl till att bli upprörd. Hur i alla sin dar kan det vara så lätt att bara skicka en faktura till kommunen och få den attesterad (godkänd) och betald? Om jag minns rätt från min tid som anställd i vår kommun, skulle alltid någon på lägre nivå i kommunen med sin signatur intyga att varan eller tjänsten var levererad – och givetvis också beställd. Någon högre chef skulle sedan attestera fakturan, d.v.s. ge klartecken till ekonomiavdelningen att betala den.

Attesterandet skedde inte med namnteckningar utan via ett OK i det elektroniska system som användes under senare delen av min anställningstid.

Min fråga, ytterst befogad som jag själv tycker, borde alltså vara hur nonchalanta olika inblandade måste ha varit under bluffakturans behandling fram till dess den har ansett klar för betalning.

Jag har tittat på ”Uppdrag granskning” här i Michigan. Jag tror inte att enda ord nämndes i syfte att förklara var ansvaret i en kommun ligger, när det gäller att ge klartecken för att få fakturor till kommunen betalda. En brist i programmet kan man skanske tycka. JAG tycker det i alla fall.

 

 

4 kommentarer

En handikappads ”klagan”

Av , , Bli först att kommentera 12

Normalläget för mig är att inte se mig själv som handikappad eller ens ha några funktionsnedsättningar, som man väl säger nu för tiden. Förvisso har jag dock det, en funktionsnedsättning som så många fler än jag har. Nedsatt hörsel, alltså.

I går var vi i en fullsatt restaurang och iunder hela tiden där spelade ett jazzband. Vid vårt bord satt fyra av våra vänner och två av dessa träffade vi för försa gången sedan i våras. Det fanns förstås mycket att prata om. Pratade gjorde också de övriga fem vid bordet. Det gjorde förstås också de flesta av de övriga, glada men nyktra matgästerna. Jag ansträngde mig hela tiden till det yttersta för att hänga med i vad som sas. Tyvärr var detta i stort sett omöjligt, trots mina nyligen utprovade nya hörapparater.

Att förstå det andra säger på sitt eget modersmål, kräver långt mer än hyfsade kunskaper i det modersmålet. Man måste framför allt HÖRA varje stavelse i de ord som sägs. Om konversationen skulle presenteras för mig i skriftlig form, torde jag nog förstå minst 95 % av den.

Den miljö jag befann mig var utan tvekan den absolut mest olämpliga för min nedsatta hörsel. Hörapparaterna gjorde inte saken bättre, kanske snarare värre. Utan dem skulle ljuden från sorlande matgäster och den högtalarförstärkta musiken möjligen ha varit lättare att godta. Men då hade jag missat än mer av vad som sas vid vårt eget bord.

Som tur satt jag med goda vänner, som känner mig, och som inte tar min tystnad som tecken på bristande intresse eller en rent allmänt avsaknad av mentala förmågor för att kunna delta i samtalet. ”They know, thank God, that I´m not mentally retarded”.

Jag är i detta mångfacetterade land för 25:e gången och vill absolut inte att detta blogginlägg skall tas som en klagan över att det här finns så många miljöer med höga ljud och att man här inte pratar svenska. Jag bestämmer ju själv om jag vill åka hit och jag bestämmer också själv vilka för min höselnedsättning olämpliga miljöer jag vill gå till.

 

Bli först att kommentera