Veronica Kerr, kristdemokrat

Idag är det Thanksgiving i USA och i vår familj kommer vi att fira den under morgondagen. Thanksgiving är faktiskt den största helgen i USA och inträffar alltid på den fjärde torsdagen i november. Det är en helg som för många innebär fyra dagars sammanhängande ledighet, vilket tillhör ovanligheterna. Julen i USA är bara en dags ledighet, ingen röd annandag där inte.

Pumpa pajen och citronmarängpajen är just nu under tillagning och i morgon förmiddag åker kalkonen in i ugnen, men det är inte den fantastiska maten som är det härliga med den här dagen. Det är en dag där tacksamhet, familj, vänner och gemenskap är i fokus. Även om vi ibland upplever jobbiga dagar med stress eller sjukdom så tror jag att det alltid finns något att vara glad och tacksam över. Själv är jag tacksam för min familj som står mig nära, men jag är också tacksam för de förtroendeuppdrag som jag har som politiker. Uppdrag är inte för evigt och man får aldrig glömma vem man företräder eller varför. Thanksgiving är en dag där eftertanke är viktigt, men jag tycker att man ska tänka efter varje dag.  

Det är landstingsfullmäktige idag, men jag är tyvärr inte med. Sitter i Stockholm och arbetar med riskanalys frågor. Intressant, kan bara konstatera att vissa frågor i landstinget borde riskanalyseras bättre. Man ska inte säga nej till goda förslag bara för att det är från fel parti. Imorgon är jag åter.

Det är lustigt egentligen vad en blogg kan leda till. Jag har inte tid att blogga ofta och många gånger inte mycket ork heller. Samtidigt kan jag tycka att det är skönt att fundera lite och sedan roligt att se tankarna i tryck oavsett hur triviala de än må vara. Det som förvånar mig varje gång är vad mina tankar leder till hos andra och som blir till kommentarer. Ibland är det inga roliga ord, men jag tycker om när andra tar tiden till att skriva till mig.

Igår hade Kristdemokraterna sin höststämma i Norsjö. Länet är stort och ibland känns avstånden långa för att åka till en stämma,  men det brukar vara en härlig stämning och givande diskussioner med högt i tak som kan göra det värt att resa ibland tre timmar enkel väg för att vara med. Denna gång var jag själv inte med eftersom maken arbetade och sonen hade innebandymatcher x 2 med medföljande föräldraansvar att stå i kiosken. Visst är det roligt att gå på innebandymatcher och heja även om det kändes lite jobbigt när det stod 10-1 efter en kvart till andra laget. Ibland måste man bara välja mamma saker före politiken, men det blir en nomineringsstämma i januari också. DÅ är jag där.

Det är fars dag idag och jag har lite dåligt samvete över att jag inte har firat min far lika mycket som jag borde. Visst, jag har ringt och grattat, men det är mamma som har bakat tårta. Jag vet inte kanske köpte hon en present på IKEA i Haparanda igår. Pappa, hoppas att vi ses snart, då ska du bli firad, men någon slips blir det inte. Här hemma har jag försökt att fira maken med riktig brunch, men middagen lagade han som vanligt även om jag erbjöd mig. Det är inte bara fars dag vi har firat, idag är det exakt 19 år sedan vi möttes på en nattklubb i Manhattan, Kansas. Jag var 20 och reste runt i USA efter studenten, han var soldat på väg ut i krig. Han frågade om jag ville dansa, jag sa ja och på den vägen blev det. Det har i och för sig inte alltid gått som en dans. Jag tror på att fira minnen och hitta glädjeämnen ofta. Livet blir roligare så.

Sent igår kväll bestämde sig denna kattunge att det var i vårt hus den bodde. Det var strax efter halv nio igår kväll som jag hörde ett evinnerligt jamande utanför vår dörr och tänkte att det kanske var Dilbert som ville in. Det var det inte, istället kom en liten katt inspringande. Förvånad blev jag och stoppade den innan han sprungit för långt in. Senare när en av dotterns kamrater gick hem satt kattungen fortfarande utanför dörren, jamande beklämmande och ville in. Envisa var vi och tänkte att med en sådan liten katt är det säkert någon som är ute och letar. När klockan hade passerat midnatt och det börjat regna gav vi ändå upp och släppte in honom.

Vi vet inte var den kommer ifrån eller hur gammal den är, men den är bedårande, social och lekfull. Vår egen katt Dilbert har inte träffat honom ännu och jag hoppas verkligen att denna lilla unge kan hitta till sitt eget hem, mycket snart. Jag kommer att lägga ut bilder på Lokus och även efterlysa ägare i anslag på busskurer och på Konsum. Håll tummarna för att det lyckas!

Jag kan erkänna glatt att jag fullkomligt älskar Halloween och är det en dag då jag önskar att jag var i USA så är det denna. Sverige har kanske inte tagit emot företeelsen med öppna armar  utan mer motstridigt. Det brukar också visa sig i insändarsidorna där kritiska röster talar om denna nymodighet och att det är bara en ursäkt för handeln att tjäna mer pengar genom att ta efter från USA. Hade det inte varit för att Allhelgonahelgen inträffar ungefär samma tid kanske det inte hade blivit lika mycket stohej.

Idag har maken och barnen karvat pumpor, fröna är rostade och huset är dekorerat. Nåja i alla fall dörren och fönsterna mot gatan. Vid dörren står en bytta med godis för eventuella "trick or treaters". Självklart ger vi godis till de som önskar en dag som denna. Barnen har varit ute ikväll och ringt på dörrar och jag hoppas att de har uppfört sig väl. Även om det är en helgtradition som har kommit till Sverige på senare år så har jag förklarat för barnen att man ska alltid respektera de som väljer att inte fira Halloween. Godis kräver man inte och bus är inget man genomför om man inte får godis.

Pumporna hos oss har ögon, näsa och mun, men det finns andra sätt att karva en pumpa. Bilden ovan är en pumpa som Pauls systerdotter har karvat i höst. Jag tycker att den är fantastisk!

En annan sak som jag har irriterat mig på är att i Sverige envisas man med att hålla fast i det otäcka med Halloween. Det är INTE tvång att vara vampyr, häxa eller vara ett "Scream" ansikte. Det viktiga är att man klär sig till någon annan än sig själv. Barnen kan lika gärna vara spindelman, prinsessa eller brandman. Det är härligt med variation och idérikedom bland kostymerna, men det kanske vi kan anamma så småningom.

Jag blir så glad när jag läser denna artikel. http://vk.se/blaljus_artikel.jsp?article=309195&category=700 Holmsund förekommer alltför ofta i media med negativa ordalag. Kommundelen är större än många kommuner och det är självklart att det är "roligare" att skriva om det negativa eftersom fler läser det. Se bara på kvällstidningarna som är beroende av lösnummer. Det finns så mycket mer i Holmsund än det som media vill skriva om.

I artikeln står det "Det var några personer som sett en motorcykel köra omkring, och börjat följa efter den." Tankarna går till Holmsunds byavakt, jag är glad och tacksam över att bo i ett samhälle där människor bryr sig och tar initiativ där det behövs. Jag hoppas nu att Fredrik har försäkrat sin motorcykel och att han kan vara med i nästa helgs tävling. Alla vi som har blivit avstulna något, någon gång, gläds med dig! Lycka till! 

Just nu ser jag på Love Actually på TV3 och det är också något man blir glad av. Fylld av glädje bådar gott för veckan som kommer.

O underbara vintertid, välkommen tillbaka! Jag älskar denna helg när vi får tillbaka timmen som vi ger sommaren redan i mars. Jag blev lite förvånad igår morse när jag hämtade tidningen att det var den här helgen som vi ställer tillbaka klockan, jag trodde att det var nästa helg. Nyheten var dock mer som en positiv överraskning, jag behöver den extra timmen just nu. Det är så härligt att vakna klockan åtta och veta att den bara är sju och att det är helt OK att sova vidare. Det enda som är jobbigt och förvirrande är att vi har så många klockor hemma och alla har inte ställts om ännu. Vintertiden har inte "satt sig" hos mig ännu mentalt, men det kommer.

Något annat som kommer är snön. Vi åkte till Vindeln tidigt igår morse för sonens innebandymatcher och det var fascinerande att se hur temperaturen på termometern började att sjunka ju längre bort från Holmsund vi kom. Vi mötte bilar som var täckta av snö och när vi närmade oss Vindeln låg snön vit överallt. Det kändes som att komma till en annan dimension och vi fick en föraning om vad komma skall. Maken blev så inspirerad att han stängde av radion och började sjunga "Let it snow" och i nästa andetag blev det diskussion om när det är dags att sätta upp julbelysningen hemma. Det är en del buskar som ska trimmas först, men vi är på gång. Vi satsar också hårt på att få ihop ett paket till USA innan november är slut. Det har aldrig hänt förut, men de säger att de uppskattar att få julklappar i mitten av januari också.

Det var lite falsklarmsvarning om influensa i fredags. Dottern var lite krasslig och spelade inte sin match på lördagen, men någon feber eller värk har inte brutit ut. Inte heller sonen hade några problem och nu har de åkt till mormor och morfar. Lugnet råder och jag har stora planer för veckan som kommer. Eftersom barnen inte är hemma i morgon bitti tänker jag vara på jobbet innan sju så att jag kan kompa ut och göra verksamhetsbesök på Stroke enheten på eftermiddagen. Landstinget är stort och jag har så mycket att lära och det gör man genom att besöka verksamheten. På tisdag är det landstingsstyrelsen och för den som har följt med i media vet att det är stora beslut som ligger på bordet. Detaljer kommer...

Det har igen gått ett tag sedan jag skrev och jag har inga ursäkter bara dåliga förklaringar till varför det inte blivit något. Tankar och funderingar kommer upp under dagen och jag tänker att javisst, det ska andra få ta del av. När jag sedan får tid att skriva, många gånger inte förrän efter nio på kvällen så står det stilla. Tankarna känns triviala och läggs åt sidan, samtidigt som det finns ett litet hopp om att jag ska vara tillräckligt pigg imorgon. När blogga blir ett ok är det inte roligt, men jag är inte där ännu. Jag ligger heller inte längst ner av alla politikerbloggar även om det är en klen tröst.

Fredagkväll och det är så härligt och så skönt, men det finns några orosmoln. Sonen har höstens första matchsammandrag i innebandy imorgon. I Vindeln. Dottern har sin första innebandymatch på Tomtebo. Vi hinner i och för sig till alla matcherna utan problem eftersom det är avfärd till Vindeln redan klockan 8:15 och dottern har match 17:30, problemet är halsont, feber och huvudvärk. Jag vet inte hur illa det är eller om det ens är feber. Det kanske bara är trötthet och rädsla för att bli sjuk i kombination med varma kläder och en mammas kalla händer, men det känns ändå lite bekymmersamt i influensatider. Både dottern och sonen önskade te med honung ikväll och det är inte vanligt fredagsmys.

Jag läser idag på landstingets hemsida http://vll.se/default.aspx?id=42618 att vaccineringen nu kommit igång ordentligt och jag är glad. Man uppskattar att ungefär 1000 västerbottningar har svininfluensa just nu och det är klart att risken finns att man blir sjuk innan man blir vaccinerad. Jag står fast vid mitt beslut att vaccinera mig och jag hoppas fortfarande att många delar mitt beslut. På mitt arbete är det en del som inte gör det och ibland blir det heta diskussioner mellan de som säger nej och de som ser vaccinering som en självklarhet. Vi får se vad som händer, jag hoppas bara att ingen blir sjuk.

Ett annat bekymmer är att jag har inte planerat matsäcken till Vindeln, men min gruppledare i landstinget bor i Vindeln. Jag kanske skulle göra ett oväntat besök mellan matcherna?

Bredvid min säng på mitt nattduksbord (eller heter det nattygsbord, vilket jag för övrigt tycker vore helt ologiskt) har jag en liten notis från Dagens Nyheter liggande. Jag klippte ut den nån gång i somras och jag tycker om att läsa rubriken strax innan jag somnar på kvällen.

Det kanske är en icke-nyhet eftersom uttrycket sov på saken har funnits hur länge som helst, men när det blir dokumenterat i en landstäckande morgontidning känns det lite annorlunda. Sömnen blir prioriterat och vi som tycker om att sova länge behöver inte känna lika dåligt samvete.

Förkylningar och influensa härjar och sonen kämpar just nu emot en förkylning som började på måndagen. När han skulle sova igår kväll så sa jag till honom att "sömnen är det bästa för din förkylning, du kommer att må så mycket bättre efter att du sovit." Sonen svarade " jamen, varför känner jag mig inte bättre idag jag sov ju igår!"

Själv har jag haft en riktigt bra dag på jobbet. Det har varit mycket av allt möjligt, men inget som jag inte har klarat av. Diskussionerna vid fikabordet har idag faktiskt rört nyheten om Umeås socialdemokraternas valberedning. Varje ögonblick som vi kan tala om landstinget tycker jag om eftersom det kommer att ge mer uppmärksamhet till det styre som råder och nästa års val. Levi Bergströms namn har nämnts och det visade sig att några på mitt arbete inte ens vet vem han är eller betydelsen av hans position. Vad säger man. Tydligt är att nästa år kan vi vara säkra på att landstingsstyrelsens ordförande heter något annat. Frågan kvarstår vem och från vilket parti.

Jag läser ikväll mycket intressanta nyheter på vk.se som gör nästa års val ännu mer spännande. I alla fall valet till Västerbottens Landsting. Att vara delaktig i en valberedning är betydelsefullt och speciellt eftersom valet är bara vart fjärde år. Det är ibland lätt att bara välja sittande personer med uppdrag idag, att hitta nya kandidater kräver mer arbete. 

Socialdemokraterna i Umeå har nu avslöjat vilka namn de vill ha som toppnamn till landstinget nästa år och Levi Bergström finns inte med på listan. Själv är jag inte förvånad eftersom det har funnits antydningar att det skulle kunna bli ett generationsskifte, men att valet faller på just Peter Olofsson det fick mig att höja på ögonbrynen. Peter har varit ordförande i kommundelsnämnden i Holmsund Obbola under många år och eftersom Socialdemokraterna i Umeå tidigare varit tydlig på att skilja mellan kommun och landstingspolitik så måste det betyda att Peter borde lämna kommunpolitiken till förmån för landstinget. Vad händer då i kommundelsnämnden i Holmsund Obbola? För övrigt kanske det är dags att lägga ner kommundelsnämnderna.

Det blir ringar på vattnet och det rörs om i grytan när socialdemokrater tänker nytt. Jag kan inte låta bli att se med spänning fram emot valrörelsen.