Pubmiljön

O’Grejdi Nua in action

Jag borde ju inte klaga. Deltar man mer än en gång i något som man inte direkt gillar, får man ju skylla sig själv.

Fortfarande kan jag inte förstå att det kan vara så uppskattat av så många att tillbringa timmar i pubmiljö. Att man trivs där går dock inte att ta miste på. Alla är glada och upprymda och alltefter som timmarna går blir männen och kvinnorna mer och mer intresserade av det motsatta könet.

Det ser ut som om folk faktiskt pratar med varandra men om de också hör vad som sägs är förstås en annan sak. Den höga ljudnivån måste göra det mycket svårt. Valet av samtalsämnen torde därför vara av det ytliga slaget.

Dessbättre kunde jag i alla fall lyssna på bandet som spelade. Särskilt intresserad var jag förstås av den del av musiken som kom från min fru. Trots den stundom mycket högljudda publiken hade ljudkillen lyckats väl med att lagomt låta musiken "överrösta" ljuden från den.

Jag frågade förresten efter något alkoholfritt att dricka och uppfattade svaret som ett nej. Jag köpte då den lättöl, som kvinnan i baren föreslog. När jag då frågade om den var alkoholfri, såg jag på hennes min att hon direkt hade klassat mig som klart mindre begåvad. Senare såg jag att där fanns ett antal alkoholfria alternativ, precis som det ju skall vara överallt där man har tillstånd att servera alkoholhaltiga drycker.

Nästa tillfälle för mig att "njuta" av pubmiljön samt lyssna live till O’Grejdi Nua blir på Lottas krog den 30 oktober klockan halv fem. Jag måste ju inte göra det, men troligen blir det svårt att avstå ändå.