”Hans-Inges” subsidaritetsprincip

Hans-Inge Smetana, KD:s man i Vännäs, återkommer ofta till sitt partis s.k. subsidaritetsprincip och nu senast i ett blogginlägg i dag. Han lyckas i vart få mig intresserad av begreppet.

Nu är det ju förstås inte Han-Inges princip utan något från EU som KD valt att betona i sin politik.

I sitt inlägg i dag skriver han bl.a.:
För det skiljer rätt mycket på ideologierna bakom socialdemokratin och kristdemokratin på synen av samhället och det ska jag förklara. Den socialdemokratiska synen på samhället är i korthet att människan är till för samhället.
 
Hans-Inges påstående att socialdemokratins uppfattning skulle vara att människan är till för samhället i motsats till vad KD menar, d.v.s. att samhället är till för människan, bör inte få stå oemotsagt.
 
Vore jag inte så himla väluppfostrad, skulle jag direkt beteckna det påståendet som rent skitprat. För det kan väl inte vara så illa, att jag under alla år trott att socialdemokratin verkligen på alla sätt velat skapa ett samhälle som på bästa sätt skall vara ordnat för att gynna dess invånare?
 
Sedan försöker han få oss att glömma att det aldrig kan bli så att föräldrar själva kan bestämma vad för slags barnomsorg de vill ha i varje ögonblick. Det låter väldigt fint, att det är på den lägsta nivån som besluten skall fattas, men det kommer inte att vara möjligt hur mycket "stödjande" insats man än får från samhället.
 
Valfriheten i det sammahanget är precis detsamma som inom äldreomsorgen. Saknas de resurser som föräldrarna eller de äldre "väljer", så får de dem heller inte.
 
Så länge som inte "kunden" själv betalar hela kostnaden för det han begär, måste besluten fattas hos dem som skall betala, d.v.s. samhällets företrädare.
 
 
 

3 kommentarer

  1. Hans-Inge Smetana

    Man kan inte säga att Subsidiariteten inte fungerar bara för att det inte finns full valfrihet. Det är den ovan stödjande nivån som står för den. Det exempel vi talar om är att om samhället tillhandahåller det brukare vill ha så väljer man ju det vid köksborden. Men om den stödjande nivån Samhället inte tillgodoser behoven så är det inte felet på där lägsta nivån är för att fatta beslutet utan det är fel på den stödjande nivån och då kan man inta ta det som ett bevis på att subsidiaritet inte fungerar. För övrigt inget vi tagit från EU utan har alltid legat i vår ideologi. Är på resande fot men återkommer i saken i ett blogginlägg.

  2. Karl-Gustav Sjöström

    Svar till Hans-Inge Smetana (2010-02-16 17:41)
    Det är väl ändå ganska klart att när det ”stödjande” samhället aldrig kommer att kunna tillhandahålla allt som dess individer ”beslutar” på sin nivå, så är pratet om den heliga subsidaritetsprincipen ingenting annat än ett svårbegripligt och svårstavat ord och ingeting mer.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.