Mikrofonovana

I går på kommunfullmäktige liksom i många andra sammanhang ser jag hur svårt många har att rätt använda det hjälpmedel som en uppsatt mikrofon är.

Kanske är jag mer känslig i sammanhanget med tanke på min nedsatt hörsel. I går använde jag f.ö. för första gången min hörapparats inställning för att ta in ljudet via den väl fungerande teleslingan i Medborgarhusets sessionssal.

Jag tror att det fortfarande anses vara artigt att vända sig mot den man talar till. Alltför många talare har lärt sig det och vände sig därför bort från mikrofonen för att t.ex. säga någon till presidiet. Jag har full förståelse för det, men det mesta av vad som sas då gick inte ut via mikrofonen.

Ledamöterna är inte bara olika vad gäller politisk uppfattning. Det är också olika långa. De flesta försökte, utan att lyckas särskilt bra, att anpassa mikrofonens läge i förhållande till deras munnar. Ingen som jag kunde se lossade på de "skruvanordningar" som skulle ha tillåtit en rätt nivå på mikrofonen. Några försökte med milt våld att höja eller sänka mikrofonen.

Borde inte detta med mikrofoninställningen kunna vara en uppgift för sekreteraren?