För de allra flesta är semestern slut för i år. På VK ser den ut att fortsätta.

Jag har just nu läst dagens sommartunna exemplar av VK. Skall den aldrig återgå i till sin vanliga tjocklek igen?

Vad var väl Hitchcocks film Fåglarna mot detta?

På bilden ser man hur en rovfågel av en för mig okänt sort inne i vår bil har fångat och oskadliggjort en av världens mest vanliga möss. Miljoner människor runt om i världen håller nog sin hand skyddande över sin mus just nu.

Vem kan hjälpa mig att artbestämma fågeln?

Bilden visar några avlägsna släktingar till de sålda, och nu till Jordbruksverket rapporterade fåren. Dessa ville av sekretesskäl inte bli porträtterade i min blogg.

Jordbruksverket skickar ut en blankett och vill ha den ifylld och återsänd inom en vecka. Bråttom och viktigt tycks det vara.

Men på blanketten saknas adressen till Jordbruksverket och det är dåligt, tycker jag. Som tur är finns ju "allt" att hitta på internet.

Extra bråttom för mig blev det, eftersom posten lagt brevet i fel by och i fel postlåda, trots att det så tydligt hade min adress i Brån. Det nådde mig därför i senaste laget.

Vad var det som var så bråttom då, kanske någon undrar? Jo, om man säljer får måste detta rapporteras till Jordbrukrsverket. Nu vet jag det till nästa gång

Bråns skola i väntan på "ohållbar" bergvärme, enligt Marcel Berkelder

I dagens VK finns en lång debattartikel av energiexperten Marcel Berkelder. Där ifrågasätter han starkt och faktabaserat kommunens hantering av Bråns skolas uppvärmning i framtiden och även historiskt.

Artikeln har jag förstås läst med stort intresse och av två skäl. Dels är den ju skriven av min närmaste granne och dels är jag ju också Brånsbo. Ett tredje skäl finns förstås också, eftersom jag betalar skatt till Vännäs kommun.

Även om min tilltro till Marcel som energiexpert är stor, behöver jag också motparten, Vännäs kommuns, kommentarer till alla de kritiska synpunkter som Marcel framför. Först därefter kan jag bilda mig en egen uppfattning i frågan. Jag kan inte tänka mig att sådana kommer att utebli (alternativt – jag kan mycket väl tänka mig att de gör det!).

Marcels artikel kan inte uppfattas på annat sätt än ett "angrepp" på kommunens experter i frågor av den här arten, även om han inte direkt pekar ut kommunen.Kommunens "experter" i det här fallet inkluderar förstås också de konsulter, som man kan anta att kommunen anlitat genom åren.

Nu väntar jag med spänd förväntan på ett försvar från kommunens ansvariga, politiker och/eller tjänstemän. Eller kommer kanske rent av ett generat medgivande från dessa att kommunen verkligen har hanterat frågan på ett inkompetent sätt.

Till sist, borde inte rubriken till inlägget ha varit "Ohållbar utveckling…." i stället, bästa rubriksättare. För det är ju det den handlar mest om, eller hur?

Mitt inlägg om "vårdboskapen" i Vännäs är nog inte helt tydligt. Jag vill därför skriva några ytterligare ord i frågan.

Vad jag ville var bara att öka förståelsen för vad som måste göras för att schemamässigt öka möjligheterna till heltidsarbete. Det var definitivt inte tänkt som en kritik mot vad som kan komma att bli negativa konsekvenser av kommande schemaförändringar.

Det är nästan omöjligt att göra större förändringar i ett arbetsschema för vårdpersonal  med syftet att uppnå förbättringar i ett avseende utan att också orsaka försämringar i andra.

I det sammanhanget måste man också vara medveten om att personalgruppen består av många individer och att alla dessa inte alltid har samma uppfattning om vad som är bra eller dåligt i schemasammanhang. Så var det i vart fall på min tid.

Att scheman med fler heltidstjänster för dem som behöver dessa för sin försörjning samtidigt kan medföra nackdelar för andra är något som alla måste acceptera.

På samma sätt måste alla acceptera att man inte kan ha samma personaltäthet under de arbetsfyllda morgontimmarna som under de lugnare timmarna på dagen.

"Vårdboskap" är f.ö. en benämning som jag inte tycker är särskilt väl motiverad och som jag därför inte kommer att använda mig av mer.

Katarina Hampussons inlägg häromdagen med rubriken Vårdboskap har jag nu läst med största intresse. Inlägget har också intresserat många andra av mängden kommentarer att döma.

Ytterst handlar inlägget om kommunfullmäktiges i enighet fattade beslut om att alla inom kommunens äldreomsorg skall få möjlighet att arbeta heltid. Det handlar också i grunden om svårigheten att konstruera scheman för personal inom en verksamhet, där personal behövs dygnet runt.

I bortåt 30 år har problematiken kring schemaläggning varit aktuella för mig. Jag har också själv arbetat på den tiden, när i stort sett alla var tvungna att arbeta varannan helg och jag minns hur positivt det upplevdes av alla att bara behöva arbeta var tredje helg. På den tiden var det också vanligt med s.k. delade arbetsturer och då inte bara på helger utan också under veckan.

Nu skall tydligen scheman ändras i Vännäs, för att skapa fler heltidstjänster. Det kommer uppenbarligen att få andra negativa följder, som det rent schematekniskt kommer att vara omöjligt att undvika.

Att göra scheman med enbart heltidstjänster vågar jag påstå är omöjligt om man samtidigt vill ha en hög personaltäthet de tider på dagen då den bäst behövs. En "lagom" personaltätethet kan inste uppnås med ett scjhema som bara består av heltidstjänster.

Jag undrar också om det i dag, liksom det var på "min tid" fortfarande finns en och annan som av olika skäl inte vill eller orkar arbeta heltid. Det betyder inte att jag därför inte tycker att alla som vill och orkar arbeta på heltid också skall få en möjlighet att göra det.

Till sist vågar jag påstå att ingen som inte själv suttit och försökt få ihop ett schema någonsin fullt ut kommer att begripa vad som ligger i det som jag kallar schematekniska problem.

Vad gör man om man är oenig om när byte till vinterhjul skall ske?

Enda lösningen är kanske att bara byta på två hjul, och därmed låta båda ägarna av bilen få sin vilja fram. Jag tror inte att vinterdäckslagen har något att säga om det.

Bör man i så fall byta diagonalt eller båda fram alternativt båda bak? Nog kanske säkrast att bryta arm om saken och låta den råa muskelstyrkan avgöra.

Att räfsa (inte KRATTA) gräsmattan sedan den första snön fallit är onekligen i senaste laget. Nu har jag provat på även det.

Jag har för vana att ta bort det mesta av de fallna löven redan på hösten, för att därigenom göra jobbet litet lättare till våren. I går började jag med det jobbet, men avslutade det inte, eftersom ingen berättade för mig att det skulle snöa i dag.

Delar av gräsmattan är redan fri från snö och de delarna har jag räfsat nu. Jag har även varit i gränsområdet mellan snö och bar gräsmatta. Det var definitivt en ny erfarenhet. Jag hoppas att inga grannar såg mig.

Jag hoppas att det inte är för privat att avslöja sina tokiga, eller åtminstone annorlunda vanor. På tal om privat… jag måste få återkomma med en fundering vad som är privat respektive personligt och varför det inte lämpar sig att blogga om privata saker.

Det känns faktiskt som en ren vinst det som hänt i dag. Jag hade fått för mig att vinterdäcken var "slut" och var beredd på en extra utgift, men så är det inte.

I morse tog jag med mig ett vinterhjul och åkte till "min" gummiverksatd i Vännäsby för bedömning av däcket väl medveten att besdömningen kunde ske under påverkan av önskan att få sälja fyra nya däck till mig.

Beskedet att det inte fanns anledning att köpa nya däck än kändes lika välkommet som en lotterivinst på en 4-5 000 kronor. Inte för att jag vet hur det känns men jag kan lätt föreställa mig det i alla fall.

Hedersamt av gummiverkstaden var det förvisso. Den kan jag varmt rekommendera.

Vårt svenska språk utvecklas hela tiden. Det som för en gammal man som jag förefaller fel och svårbgeripligt kanske ändå är rätt och borde vara begripligt.

Ett bra exempel på detta finns att läsa i dagen VK. Britt-Marie Lövgren, vice ordförande i socialnämnden vill "komma till punkt" precis som jag gör nu.

Det som uppenbarligen sker inom demensvården i Umeå gör B-M Lövgren så upprörd, att hon tycker att "man nu måste komma till punkt".

Min uppfattning förblir dock tills vidare, att hennes sätt att uttrycka sig inte har så mycket med god svenska att göra. VK tycker kanske detsamma och valde därför att återge hennes märkliga uttalande i artikelns rubrik.