Musens klagan

Mer och mer börjar jag förstå innebörden i uttrycket ”musen som röt”. Det är inte alltid så trevligt att vara en sådan, d.v.s. att då och då ”ryta till”, men bara bli negligerad.

Jag tänker nu på mig själv, som säker en och annan redan förstått. Jag tycker mig då och då ta upp viktiga saker i mina blogginlägg bland alla de betydlig fler nonsensinläggen. Jag gör det med övertygelsen att det där ute finns många som rent av är skyldiga att bry sig om vad jag säger. Jag tänker förstås då på politiker i olika ställningar i kommunen.

Valhemligheten gör att eftersom ingen med 100 % säkerhet vet (!) vad jag röstade på, borde samtliga partier känna visst ansvar för att lyssna. Ett av partierna i Vännäs företräds av en mycket ”skrivkåt” person, som dessutom försökt ge mig intrycket att han verkligen vill bemöta och försvara hans partis handlande. Inte ens han lyssnar längre på mig.

Nu är jag förstås helt medveten att det nog finns politiker som ”lyssnar” på mig, men som av olika skäl inte bryr sig om att reagera. Då tänker jag förstås på reaktioner genom blogginlägg från de relativt många vännäspolitiker som finns bland VK:s bloggare. Att lyssna är självklart inte detsamma som att handla efter det man hör, eller läser i det här fallet.

Ibland känns det som om våra vännäspolitiker, en del av dem men inte alla, har satt sig själva i en skyddad tillvaro. De bör visserligen vara tacksamma för alla de anonyma röster de fick vid valet, men att begära att de därefter också skall förklara och försvara sina göranden och låtanden för dem/oss efter valet är kanske för mycket begärt.

(Hur skall jag nu våga gå på nästa kommunfullmäktige efter allt detta klagande på våra poliker? Men å andra sidan – en mus som ryter bryr de sig förmodligen inte så mycket om)