Skulle kunna vara en hyrbil!

Som bekant kan företag hos olika kreditupplysningsföretag ta reda på en tänkt kunds soliditet genom att begära en s.k. kreditupplysning. Nu har detta hänt en av mina huvudmän.

Som den nitiska förvaltare som jag anser mig vara, ville jag naturligtvis ta reda på vem det var som begärt kreditupplysningen i fråga. Det ligger litet av misstänkt bedrägeri luften och det fick "Kalle Blomkvist- delen" i mig att gå igång.

Enligt lag måste den som någon begärt kreditupplysning på meddelas om detta. Ett sådant brev kom i dag från ett ställe som heter Minupplysning. I brevet angavs hur jag kunde logga in på deras webbplats med hjälp av personnummer och ett lösenord. Därmed fick jag veta, vem det var som hade begärt upplysningen.

Då ringer jag dit, eftersom jag fortfarande ville veta varför man begärt en sådan upplysning. Där (Statoil) kunde man inte ange varifrån kreditupplysningen var begärd. I deras databas fanns ingenting på den aktuelle personen. Det besked jag då fick var att upplysningen måste ha begärts av någon av landets flera hundra Statoilmackar!

Härmed lägger jag ner min utredning tills vidare i alla fall. Om någon har hyrt bil eller släpvagn på någon Statoilmack i min huvudmans namn, så dyker det väl snart upp en räkning. Då återupptas utredningen. Spännande!

Att få hämta in dagens post är höjdpunkten för dagen. Av det förstår man väl hur enahanda en pensionärs dag kan vara!

Nu väntar jag på att deklarationsblanketterna skall komma. Hit väntar vi sju omgångar av nämnda blanketter. Jag väntar också på ett antal årsbesked från olika håll, så att jag kan avsluta jobbet med mina huvudmäns årsräkningar.

(Ytterligare ett inlägg av högsta möjliga läsvärde!)

Släpräfsa lärde jag mig inte köra, och när jag försökte körde jag pinnarna i marken och allt tippade. Och nu är det nog för sent att lära sig eftersom sådana "apparater" nog inte längre finns i användning.

En felaktig rubrik i gårdagens VK fick mig att ringa en person, som jag för mer än 55 år tillbringade många trevliga men också arbetssamma dagar med.

I stället för att ringa ill VK och påpeka den tokiga rubriken, ringde jag till den man som skrivit notisen i fråga. Notisen, som enligt rubriken skulle handla om vargar, handlade i stället om orrar. Min lillasyster, som läser VK noggrannare än jag, uppmärksammade mig på rubrikfelet.

Notisen var skriven av en gammal VK-journalist, som nu är pensionerad men ändå "still going strong" och medverkar då och då i VK.

I 12-årsåldern fick jag vara i hans barndomshem under sommarlovet och där deltog jag i alla de sysslor som man kunde begära av en tolvåring. Jobbiga veckor blev det, men glad är jag ändå över att jag fick uppleva dem. Hela livet har jag haft nytta av vad jag då fick lära mig om böndernas villkor.

Omkring detta hade vi ett tämligen långt samtal, Ove och jag. Det känns som vi båda har mycket mer att prata om och tillfälle till det kommer säkerligen att ges. En tur på MC:n till Kussjön kommer det säkert att bli, men först måste snön få smälta undan.

Tänk vad gott en slarvig rubriksättare arbete kan föra med sig! Tack skall han/hon ha för det.

Duktiga Maria P H

"Directionless" är ett de många ord jag lärt mig av min amerikanska fru. Just nu känner jag mig så.

Just nu vet jag inte riktigt vad jag skall ta mig för annat än att bara fortsätta att slöa. Nyss såg jag en svenska placera sig först i slalom. Men vad skall jag göra nu i väntan på andra åket? Skall jag ens bry mig om det?

Men det är fredag och då kanske jag kan nöja mig med att njuta av en helt ledig fredag efter en veckas hård pensionärstillvaro.

Nu känns det i alla bra efter att jag har presterat ytterligare ett blogginlägg av högsta tänkbara allmänintresse.

Nu har jag ägnat några timmar av dagen bara åt att summera och ordna upp fjolårets inkomster och utgifter för en av mina huvudmän. Än kan jag dock inte slutföra årsredovisningen av vissa skäl.

Jag väntar fortfarande årsbesked från flera olika håll och när har kommit, kan jag göra de slutliga addderingar på plus- och minussidan för att förhoppningsvis få allt att stämma.

Antagligen är det många som undrar över varför jag så ofta återkommer till mina uppdrag som god man och förvaltare. Ibland undrar jag själv ockå. Antagligen beror det bara på att de numera är mitt enda "jobb" bortsett från hushållsarbetet.

Men som jag ber er om i rubriken, håll era tummar "and you my dear Peggy, cross your fingers", om det känns mer naturligt.

Jonas Rastad

Nu skall jag skriva något som få kommer att bry sig om utan bara konstatera att så tokigt har det blivit i vårt samhälle och så kommer det att förbli. Icke desto mindre lust har jag att skriva om det och då om inte annat för min egen skull.

Den nye landstingsdirektören, Jonas Rastad, har fått en lön så hög att många behöver arbeta flera månader för att nå upp till den lön han har för en enda månad. En undersköterska t.ex. torde behöva jobba bortåt fem månader för att tjäna de 120 000 kronor som han tjänar på en månad.

Men inte nog med det. Nu visar det sig att denne ytterst högavlönade person också skall ha betalt för sina resor till och från familjen i Uppsala. Alla kan lätt räkna ut vad det kommer att kosta, taxiresor och flyg inräknat.

Jag hoppas att han inte glömt att också begära ersättning för sitt dubbla boende. Men den kostnaden kommer troligen att drabba oss skattebetalare på annat sätt, d.v.s. genom den skattereduktion för hans del som det kommer att medföra.

Vårt socialdemokratiska landstingsråd, Peter Olofsson, säger enligt VK:

– Av familjeskäl kommer Jonas Rastad att veckopendla till Uppsala".

Som om en anställds privata beslut om att veckopendla med automatik också skulle medföra att landstinget skall stå kostnaden!

Skall vi nu ta det uttalandet som ett besked om att om det bara finns familjeskäl med i bilden, så kommer landstinget hädanefter att betala sina anställda veckopendlares resor mellan hem och bostad?