Min käpphäst – kommentarerna

Det senaste året har jag då och då tagit upp kommenterandet av blogginlägg. Läsarna må överse med att jag gör det ännu en gång.

Fortfarande tycker jag att det är roligt att få kommentarer. De visar ju mer än vad själva statistiken visar, alltså inte bara antalet sidöppningar utan också litet om vad läsarna tycker om det jag skrivit. Det gillar jag, även om någon enstaka, väldigt sällsynt f.ö., kommentar retar mig en aning.

Själv försöker jag kommentera ett och annat inlägg, men inser att jag nog borde göra det oftare eftersom sannolikt fler än jag gillar kommentarer.

Vad jag däremot alltid gör är att lämna en kort kommentar till de som gett mig en kommentar. Ibland inte särskilt innehållsrik men ändå ett tecken till vederbörande, att jag faktiskt inte bara släpper igenom kommentarer utan också bryr mig om dem rent innehållsmässigt.

En del av dem jag kommenterar är helt tysta, vilket då får mig att undra om de verkligen tagit del av min kommentar och framförallt om de också läst den och inte bara reflexmässigt släppt igenom den. Andra ger alltid en motkommentar.