En gammal dam ringer mig och ber om hjälp. Hon förmår inte dölja sin oro över det som ärendet gäller. Det känns direkt som om jag borde försöka hjälpa henne.

Men ärendets karaktär stämmer inre riktigt överens med mina eventuella kvalifikationer. Jag undrar därför om jag ändå inte är fel person att vända sig till.

Men när hon så uttrycker sitt starka förtroende genom att säga: "Men vi har ju bara dig", försvinner direkt all min tvekan inför hennes önskan om hjälp. Vad ärendet gäller kan väl kvitta här. Jag vill bara berätta om hur lätt det går att stärka mitt självförtroende och genom väl valda ord få mig att ställa upp på det mesta.

I dag roade jag mig med att ta läsa några av vår kommuns webbsidor, sedan de översatts till engelska.

All vet att de snabba översättningar som bl.a. Google kan göra, inte blir särskilt grammatikaliskt korrekta. I de allra flesta fall blir de dock begripliga. Säkert blir nog de engelskatalande läsarna då och då tämligen konfunderade.

Jag började att läsa sidan "Medborgardemokrati" på svenska och sedan i engelsk översättning. De flesta meningarna – om inte rent av alla – innehåller fel och "lustigheter". Här tar jag bara upp några av dem, som t.ex.:

"… och att vissa sammanträden är öppna för alla." uttrycks så här på engelska:

"… and that some trees that are open to all."

"… Genom att du också får närvara som lyssnare" blir

"… By that you also may attend as listeners…"

"… kommunbo" blir på engelska

"… kommunbo"

Lättare är det att de acceptera ordet "demoktatiskt" i den engelska översättningen, eftersom det här rör sig om ett skrivfel i den svenska texten.

Mest lustigt är det kanske ändå att se, att man t.o.m. har översatt kommunsekreteraren Erik Sedigs namn till Erik GENTLE!

Den avgörande frågan är förstås, om det är bättre att ha webbplatsen översatt på dålig engelska än att vara helt utan engelsk översättning.

Självklart är det mycket värdefullt att kunna erbjuda en engelsk översättning, men kanske borde ändå en kommun med sina resurser kunna erbjuda en mera korrekt översättning än vad de automatiska översättningstjänsterna erbjuder.

Tidigare i dag såg jag bl.a. Anne Lööf i TV:s morgonsoffa. Det handlade om Reinfeldts utspel om pensionsåldern i framtiden.

Centerledaren tycktes liksom miljöpartisten i programmet hålla med om att samhället behöver mer inkomster för att klara av den alltmer ökande pensionskostnaden.

Hon fick då ett naturlig anledning att hänvisa till arbetslinjen utan att direkt nämna den. Arbeta mer (och längre) är vad som behövs för öka samhällets inkomster som behövs för att vidmakthålla vår sociala trygghet.

Men när programledaren logiskt kopplade den frågan till den skatt som alla måste betala och undrade hur man både vill öka samhällets inkomster och samtidigt sänka skatterna, blev Anne Lööf svarslös. Mer än sitt vanliga leende gav hon inte som svar eller kommentar till skattsänkningsaspekten.

Lojal är hon definitivt mot den "arbetslinjeregering" som hon ganska nyss blivti en del av.

Nu har jag i TV sett den alltid så "coole" statsministern svettas inför besvärande frågor från TV-utfrågare.

Det är alldeles uppenbart att Reinfeldt nu har försatt sig i en knepig situation, när han gått ut med sina tankar om en kraftigt höjd pensionsålder.

Aldrig någonsin har jag sett honom så pressad i TV förut. Aldrig tidigare har han heller visat det mänskliga uttrycket för psykisk press, som väl en av svett glänsande överläpp väl måste betyda.

Någonstans har han förmodligen rätt i sitt resonemang om att något måste göras för att vi i framtiden skall kunna bibehålla en någorlunda god social standard när vi får så många gamla. Dock har han gått ut med frågan utan minsta fingertoppskänsla.

Nu är han i det närmaste utsatt för ett mediadrev "light". Jag väntar nu bara på en tjusig pudel av en klass som anstår en statsminister.

 Här övar man i en halvkall källarlokal. Bandets jätteduktiga – och nyklippta – (därav den värmande huvudbonaden) banjospelare Thord spelar här mandolin. Helén och Peggy håller sina huvuden varma ändå.

Om någon möjligen undrar vill jag härmed medela att New Mountain Music fortfarande lever och är vid god hälsa. De har bara hållit sig borta från offentligheten för att ladda batterierna inför kommande gig.

Den 25 februari spelar de på UmeåFolk i Folkets Hus, Umeå.

Nu har väl ändå Högern genom Reinfeldts tankar om en höjd pensionsålder visat sitt rätta ansikte? Han har tydligt låtit oss förstå att talet om Moderaterna som vårt nya och enda arbetarparti bara är rent struntprat.

Reinfeldt har som bekant rest land och rike runt för att bekanta sig med sina undersåtar och deras livsvillkor. Under de resorna har han uppenbarligen missat eller inte alls lyssnat på landets riktiga arbetare.

Jag bryr mig inte om att förklara vad jag menar med arbetare. Alla som omöjligen kan tänka sig en generellt höjd pensionsålder till 75 år förstår det säkert.

I en TV-intervju med Reinfeldt i morse, som jag dessvärre bara såg slutet på, fick Reinfeldt förklara vad han tänkte sig för jobb som man kan fortsätta med ända fram till 75-årsdagen. Det var inte särskilt imponerande.

Man skulle t.ex. kunna stanna kvar på sitt jobb som "rådgivare"! Han har tydligen liten vetskap om hur svårt många bland de yngre på en arbetsplats det är, som redan i dag har svårt att lyssna på "åldringar" över 40-50 år.

En annat jobb för 65-plussarna skulle enligt Reinfeldt kunna vara att bli företagare! Vad finns det för hinder i dag för hinder för företagare att jobba vidare efter 65-års ålder?

Och hur går det med ungdomsarbetslösheten, om pensionärsavgångarna skulle minska? Borde man inte i "arbetslinjens" namn se det som viktigare att få ungdomen ut i arbetlivet än att hålla kvar äldre i det?

Självklart är jag medveten om samhällets problem att orka med det allt mer ökande antalet åldringar, som kräver pension. Men att så enkelt lösa den problematiken genom drastiskt höja pensionsålder på sätt som Reinfeldt tänker sig är knappast en framkomlig väg.

Ovanstående är skrivet och tyckt av en 70-åring, som gick i pension vid 67 och som tror att han nog hade kunnat jobba vidare ytterligare några år utan att prestera så mycket sämre än före han blev 65. Men han var och är fysiskt frisk och sitt arbete utförde han via datorn i en hyfsad inomhusmiljö utan tunga lyft och utan alltför stressiga förhållanden.

Om "hans" arbetssituation hade gällt för alla på arbetsmarknaden, hade Reinfeldts förslag inte alls varit så dumt.

Vad skönt det är att stiga upp 4:30 och känna sig riktigt trött!

Det sköna ligger i vetskapen att ha hela dagen fri och kunna ta sig en tupplur när som helst. Det är en av fördelarna med att vara pensionär, som bara finns där men som jag så sällan förmår mig att utnyttja.

Men jag kan om jag vill. Hur kan man förresten vara så dödstrött, när man väcks så här tidigt, men sedan vara jättepigg om ett par timmar?

Det där med possessiva pronomen har varit och är fortfarande en svår språklig sak för min amerikanska fru Peggy i sin strävan att bli duktigare på vårt svenska språk.

Ett av hennes problem är nog att jag, hennes närmaste "språklärare", inte har kunnat presentera en begriplig regel för just det som är hennes problem.

Hennes stora svårighet är att varje gång välja rätt mellan "hans och sin" och "hennes och sin". Ibland blir det fel och då är det föga tröst för att jag då och då ser att även infödda svenskar i bland tar fel.

Jag påminns om detta, när jag i Facebook ser att "redaktionen" där skriver:

"Karin P har uppdaterat hennes status".

Helt begripligt är det ju att det är SIN (eller SITT) status, som hon har uppdaterat och inte någon annans, men inte är det väl språkligt korrekt att skriva som man gör?

 Så här glada och hungriga var de häromdagen – blåmesar tror jag att det är.

Min egen dåliga planering ger mig dåligt samvete i dag. -32 fick mig i morse att bestämma mig för att låta bilen stå i dag, men nu…

Jag såg just en liten talgoxe eller om det nu var en blåmes, som hungrig och förmodligen också frusen kom fram till vårt fågelbord. Just nu erbjuder det inget mer än en halv stelfrusen talgboll, från vilken det nog inte går att få loss ett enda frö eller en enda gnutta fett.

Den dåliga planeringen är alltså min underlåtenhet att inte köpa en ny säck fågelfrö under mina många turer till Vännäs förra veckan.

Att dessa fåglar med en kroppsvikt på några få gram verkligen behöver "bränsle" för att inte frysa ihjäl, förstår jag verkligen. Att de överhuvudtaget kan hålla kroppsvärmen i sträng kyla förstår jag däremot inte.

Inget speciellt märkligt foto alls, men nog är det väl ändå fint med snöklädda granar mot en blå himmel?