… utöver dem på bilden…

Vem är jag som vågar kritisera en av Sveriges mest framstående läkare inom gerontologin, Yngve Gustafsson alltså?

Jag gillar honom och tänker inte missa programmet i kväll om äldreboendet i Lycksele.

Men varför kallar han de boende för ”patienter”? I den benämningen ligger sjukhusets syn på den sjuka som vänjer sig vid all tänkvärd vård eftersom det ju är just patienter. Att kalla de som bor på kommunala äldreboenden för patienter låter lika fel som att att kalla mig ”patient” om jag en känner mig sjuk i mitt hem.

Jag menar att det inte skall vara antalet sjukdomsdiagnoser som avgör när man är patient utan i stället var man är, boende sin egen lägenhet i ett kommunalt äldreboende eller under vård på något av landstingets sjukvårdsinrättningar.

En petitess kanske men det är ändå vad jag tycker.

Märk int’ ola var en uppmaning som jag ibland fick av min mor. Hela livet har jag ändå fortsatt att göra det.

Jag kan helt inte låta bli att påpeka när någon använder ett ord fel vare sig det är i skrift eller i tal. Jag inser att det inte är särskilt ”väluppfostrat” att göra det. Hon gjorde dock så gott hon kunde, min kära mor.

Inte så sällan visar det sig att det är jag som har fel. Det räcker dock inte för att få mig att sluta med oskicket. Ibland försöker jag men utan att lyckas. Som detta t.ex….

För en tid sedan såg jag en bild i VK med en text som berättade att den som bilden visade hade som uppgift att måla ”knutarna”. Av bilden kunde man dock se att hon var inomhus i färd med att måla i en ”vrå”. Tills vidare fortsätter jag med min uppfattning om var knutar respektive vrår finns.

Utlopp för min iver att märka ord får jag hemma, där jag ibland måste korrigera uttal och annat för den ”Michigander” jag är gift med. Tills vidare tror att hon bara är tacksam för det.

I går hörde jag en känd och mycket välrenomerad TV-personlighet översätta en del av vad Obama sagt på ett litet lustigt sätt.

Obama sade något om att en attack på Syrien måste vara tydligt avgränsad. Inga amerikanska soldater skulle behöva riskera sina liv skulle vara en garanti.

”No boots on the ground…”, sa han bl.a.. ”Inga stövlar på marken” översattes det med. Soldater i stövlar torde inte tillhöra det normala. Det vet vi, som har gjort lumpen om än det inte var i den amerikanska armen. ”Boots” kan nog också betyda ”stövlar” och en gång i tiden hade soldater läderstövlar men knappast nuförtiden.

I dag kändes det bra i dag att vara pensionär och därigenom ha möjlighet att via TV följa sändningen i anledning av Obamas besök i Sverige.

Under presskonferensen insåg jag att kungen och jag har samma problem i ett avseende. Jag har det trots att mitt förnamn innehåller ett bindestreck, vilket inte kungens gör. Vi som känner honom kallar honom ändå KarlGustav och INTE Karl eller Gustav.

När jag är i USA och presenterar mig som Karl-Gustav, har jag förstått att dubbelnamn ihopkopplade med ett bindstreck inte existerar i USA. Jag blir sedan kallad Karl eller Gustav. T.o.m. de som sett mitt namn i skrift och alltså borde ha fattat vad jag egentligen heter, väljer ändå endera Karl eller Gustav.

Det slår mig att bindestreck sällan används i amerikans engelska. Obama sa alltså ”kung Gustav” och jag förstår honom eftersom han ju är amerikan.