Jag lovade återkomma med med den närmast otroliga berättelsen om en kommunbos möte i Svingen med kommunens egen trafikplaneringschef, Marie Frostvinge. Nu gör jag det.

En 70-årig gammal dam är ute på sin morgonpromenad. Den här gången valde hon att gå mot NUS längs Svingen. Väl medveten om den höga fart cyklister ofta har när kommer nedför backen, väljer hon att gå så nära det vänstra räcket som möjligt. Men så möter hon två medelålders joggare, en kvinna och en man. Kvinnar stannar framför den gamla damen och i det närmaste kommenderar henne att lämna den säkra placeringen närmast räcket och gå ut mot linjen mellan gångdelen och cykeldelen av bron.

Den gamla damen saknar inte skinn på näsan utan vägrar i sten att åtlyda befallningen. Den kvinnliga joggaren hänvisar då till några kommunala ”bestämmelser” som klart visar att den gamla damen faktiskt måste lämna sin position. Hon har helt enkelt gått fel och brutit mot någon kommunal bestämmelse som är helt obekant för henne. Den gamla damen vägrar flytta sig trots att joggaren nästan hotfullt närmar sig henne och talar om viken ”dålig attityd” hon har.

När den gamla damen till sist säger något i stil med: ”Hur kan ni bete er så här mot en gammal kvinna”, finner joggarna för gott att runda henne och förmodligen med en känsla av skam fortsätta sin joggingtur.

Innan jag skrivit detta, har jag surfat runt på Umeå kommuns webbplats utan att hitta några bestämmelser om hur man man skall gå på Svingen. Alla som vet hur man går längs en väg går därför på vänster sida.

Den oförskämda kvinnliga joggaren var alltså Marie Frostvinge. Hon känner naturligtvis till allt om gångtrafiken i Umeå. Hur man beter sig mot en gammal människa är däremot någott som hon saknar kunskap om. Jag tänker nu förse henne med en länk till detta inlägg, så att hon får en chans att både försvara sig och tala om, vilka bestämmelser hon referererade till.

Via webben läser jag här i Åkersberga om hur farlig Svingen i Umeå är för cyklister. I artikeln uttalar sig Marie Frostvinge, som är trafikplaneringschef i Umeå kommun.

Hon har tagit del av rapporten från Olycksanalysgruppen, men säger att man inte hunnit studera resultaten i detalj. När jag läser detta erinrar jag mig något som jag fått berättat för mig, när denna höga chef i kommunen en dag mötte en vanlig medborgare i just Svingen.

Det som då utspelade sig var ett exempel på en annan risk med Svingen, nämligen att där möta en maktberusad kommunal chef, som totalt hade glömt sin roll som chef avlönad av skattebetalarna. Vad som hände vid det mötet, är så anmärkningsvärt att jag inte nu vill berätta närmare om det, förrän jag kommit hem och kunnat kontrollera att min minnesbild av vad jag fått mig berättat verkligen stämmer.

KD liksom andra partier har som vanligt så här inför valet förstått att landet har många pensionärer, vars röster skulle vara värdefulla att få. Röster behöver alla och kanske då särskilt KD, som ligger farligt till.

I går lanserade partiets ordförande en tanke eller kanske ett löfte om att alla över 85 år skulle få en obligatorisk rätt till äldreboende. Det skulle öka tryggheten för dem och dessutom vara av mycket stort värde för deras anhöriga. Den som okritiskt betraktar detta KD-löfte kan inte annat än att tycka att det är bra. Tänker däremot på vilka negativa konsekvenser detta skulle kunna få för andra äldre, framstår det som mindre bra och kanske inte ens värt fler pensionärsröster.

I dag är det som bekant behovet av ett särskilt boende som avgör om man får ett sådant. Även om sannolikheten är stor för att det finns många 85-åringar i behov av ett särskilt boende, är det fel att låta åldern avgöra ens rätt till särskilt boende. Det finns nämligen många äldre under 85 år, där insatser via hemtjänsten inte räcker till och där hjälpbehovet måste tillgodoses i ett särskilt boende. En fysiskt och mentalt pigg 85-åring skulle alltså med ålderns rätt kunna ta ett boende före den som behöver det.

KD-löftet skulle kunna applåderas, men bara om samhällets tillgång på särskilt boende var ett annat, d.v.s. om det fanns ett obegränsat antal ”platser” där, vilket det ju inte gör. KD vill framstå som ett parti som på alla sätt vill de äldres bästa (och därför också borde få deras röster). I snart åtta år har partiet suttit i regeringen och stillatigande (?) sett på hur äldreboenden lagts ner runt om i landet. Sedan regeringens tillträde har nästan 10 000 platser i äldreboenden försvunnit. Och nu tänker KD ”ta bort” ytterligare några genom ge förtur åt 85-åringar och äldre som hyresgäster utan särskilda behov!

Börjar det inte finnas goda skäl att undra över KD:s löften till oss äldre? Är det kanske t.o.m. så, att partiet har gjort sitt och nu bör ta ”time out” en valperiod?