I går fick jag möjlighet att närvara vid PRO:s årsmöte i Vännäsby. Ett sådant trevlligt gäng det visade sig vara.

Där skulle jag mycket väl kunna tänka mig att bli medlem, när jag blir gammal :-).

Naturligtvis bidrog starkt Peggys uppträdande till den trivsamma aftonen. Det gjorde även den jättegoda maten som tillhandahölls av Hotel Vännäs.

Få torde ha undgått det som Försäkringskassan av och till framhållit, nämligen att kritiken mot kassan för för sent utbetalda bidrag eller inga bidrag alls haft sin grund i dåligt skrivna läkarintyg.

I dag fick jag ett mycket belysande exempel på hur bundna de stackars försäkringskasseanställda tydligen är av läkarintygen. Jag har alltid tyckt att kritiken av Försäkringskassan inte bör vara riktad mot kassans handläggare utan i stället mot de svårtolkade och alltför strikta regler, som någon annan "hittat på".

Mitt ärende gällde ansökan om "Aktivitetsstöd på grund av nedsatt arbetsförmåga". Den mycket vänliga och tillmötesgående handläggaren meddelar att man redan hade ett färskt läkarintyg för den det gäller. Men nu behöver man ytterligare ett, där läkaren intygar att personen ifråga verkligen har nedsatt arbetsförmåga.

Eftersom det var jag som skickat in läkarintyget, kände jag till dess innehåll. Det fick mig att fråga, om det verkligen behövs ett läkarintyg för att inse att en förståndshandikappad person med en intellektuell kapacitet som en 4-5-åring inte kan få ett avlönat arbete.

Handläggaren fortsätter att tålmodigt att försöka få mig att förstå, att hon måste ha ett läkarintyg.

Så kom vi in på hennes möjlighet att snabbt handlägga ärendet och då undslapp det henne, att hon snart skulle gå på barnledighet. Jag vet inte om det var min provocerande fråga, om hon kunde tänka sig att skicka ut sin 4-5-åring att söka jobb, som fick henne att tumma på reglerna.

I vart fall ringde hon upp mig efter stund och meddelade att det nu bara var komma in med ansökan och att man inte behövde något ytterligare läkarintyg.

Jag till sist vill jag ytterligare framhålla att jag ingenting har att klaga på, när det gällde det bemötande jag fick. Det är ju inte handläggarna, som har hittat på de regler för sitt arbete som de är satta att följa.

Här spelar Peggy på ett av sina många olika instrument, nämligen sin irländska penny whistle

Håll med om att min kära fru, även när det gäller musikutövande, är en fantastisk person!

På lördag kommer hon att delta på Umeåfolk i Folkets Hus, Umeå i tre olika band/grupperingar.

16:15 spelar hon i Pub Freja i bandet New Mountain Music till sammans med Thord Söderberg och Helén Norberg. Det är ett bluegrassband som också spelar amerikansk old-time music.

Direkt därefter spelar hon med Umbygdens Spelmansgille i Foajén. De börjar redan 16:45, varför hon dessvärre inte kommer att hinna vara med alldeles från början.

Till sist kommer hon 15 minuter efter midnatt att spela i det irländska band som hon tillhör, nämligen O’Grejdi Nua. Där spelar hon med Per Lundberg och Erik Anderberg.

När allt är över har hon inte bara hunnit med att spela i tre olika band. Hon har också trakterat ett varierande utbud av olika instrument. Instrumenten som hon använt under kvällen/natten är gitarr, hammered dulcimer, Irish penny whistle, tvärflöjt och bodhran. Till allt detta kommer så hennes fina sångröst.

Jag är både stolt och imponerad av hennes musikaliska förmåga.

Dagens Nyheters ledare i dag bör läsas av fler än bara av dem som normalt läser Dagens Nyheter.

HÄR FINNS LEDAREN

Efter att ha sökt bostadstillägg åt ett antal personer, några som jag är god man för och några andra, inser jag hur många det måste vara som går miste om detta bidrag.

Bara genom att jag sett till att dessa personer sökt tillägget, har deras ekonomi väsentligen förbättras. Att söka det är för många personer inte helt lätt. Försäkringskassan kräver nämligen ett antal handlingar bilagda ansökan. Det gör man även om det rör sig om handlingar med uppgifter som redan finns i statens databaser.

Många känner inte ens till möjligheten att söka och få bostadstillägg. Många andra tror att deras ekonomi trots allt är för god för att de skall kunna få bidraget i fråga.

Jag får nästan känslan att staten gärna ser att informationen om bidraget inte är alltför tydlig. Det relativt krångliga ansökningsförfarandet "sparar" även det pengar åt staten.

Varför skulle man inte kunna gå ut med information på ett mera aktivt sätt till dem som kan ha rätt till bostadstillägg? Och varför skulle man inte kunna förenkla ansökningsförgfarandet t.ex. genom att inte kräva in uppgifter som staten redan har? Om detta skulle kräva rätt till samkörning av olika dataregister, ordna då så att den rätten ges till Föräkringskassan.

Den som söker och får bostadstillägg, får det tre månader retroaktivt. Min senaste ansökan resulterade i dag till att 14 000 kronor har satts in på vederbörandes bankkonto.

LÄS MER OM TILLÄGGET HÄR

Om jag ändå visste… behöver jag minska tyngden på taket eller håller det för tyngden? Jag tror att det gör det men ändå…

Visserligen vill inte min fru att jag skall vara uppe på taket, när jag är ensam hemma. Trots att jag vanligtvis lyssnar på det hon säger med vetskapen att hon bara vill mitt bästa, kommer jag nog att trotsa "förbudet" i morgon.

Det platta garagetaket torde det ju ändå vara ganska svårt att ramla ner från. Vi får väl se, om jag vågar mig upp på hustaket också.

Om jag skall vara riktigt ärligt, så måste jag erkänna att det är ganska kul att skotta tak och det kanske för att de många kilona snö ju faller ner på marken nästan av sig själv genom tyngdkraftens försorg.

Jag kunde väl aldrig tro, att Melodifestivalen skulle locka mig att skriva nogåt i bloggen om den. Men nu har den det i alla fall.

Något urskuldande vill jag först "erkänna" att jag följer programmet huvudsakligen bara för att jag vill tillbringa den tid Peggy är ledig tillsammans med henne. Annars skulle jag nog knappast välja att "offra" tid på att se det. Peggy som både sjunger och musicerar själv har därmed ett mera naturligt intresse av det.

I går såg jag som ytterligare några miljoner svenskar också Ranelids bidrag i programmet. Självklart tyckte även jag att det var av ett mycket annorlunda slag. På morgonen har jag tagit del av ett stort antal nedlåtande kommentarer.

En kvinna sjöng och i bakgrunden läste Ranelid en text av ett tämligen enformigt slag. Det är nu framförallt hans insats som förlöjligas och kommenteras, inte sångerskans.

Enligt min mening skiljde sig inte ranelidsinslaget särskilt mycket från övriga inslag. Mer och mer tycks det numera satsas på allt omkring den tävlande artisten. Jag tänker allt dansande och doande i bakgrunden och alla olika ljuseffekter som finns med i alla inslag. I går hade man t.o.m. ett stort antal levande ljus i bakgrunden.

För mig var Ranelid bara ett annat exempel på en störande bakgrundsaktivitet, som effektivt tog ens koncentration bort från artisten, som i det här fallet nog mera var sångerskan än Ranelid själv.

Vad jag tyckte om inslaget, undrar kanske någon. Det enda jag vill säga om det är att det naturligtvis inget har att hämta i Globen. Däremot kommer det, om det inte redan har gjort det, att vinna första pris vad gäller mediauppmärksamhet.

Så långt jag kan minnas har ingen vinter sedan jag flyttade till Brån 1975 varit så snörik som den här. All handskottning har gett en bra motion även om det nu känns som om jag fått nog.

Bland det sista vi gjorde i går var att skotta garageinfart och övriga ytor utanför vårt hus. I natt har det fortsatt snöa och blåsa och nu har vi än mer tung snö att ta hand om.

Jag visar här en liten videosnutt som jag tagit inifrån hallen, som dock inte torde ge en rätt bild av mängden snö. Mycket är det. Utan skottning tar jag mig troligen inte ut från garaget med bilen. Vår duktiga traktorskottare har dessbättre gjort sittt jobb. Vår väg ut till "storvägen" är därför framkomlig nu.

Anders Sjöström (44)

För litet drygt 44 år sedan missade jag mitt andra barn, Anders födelse. Att jag även missade hans storebrors födelse grämer mig än i dag.

Bilden visar en av mina älskade söner, Anders, när han intar ett födelsedagsfika någonstans på Borneo den 12 februari i år. Bilden togs så vitt jag kan förstå av hans resesällskap och flickvän Kerstin.

För pappa är det lätt att av bilden förstå att lillpojken Anders nu är i skede av sitt sitt liv, när det mesta omkring honom får honom att känna lycka och må allmänt bra.

Just den av mig förmodade vetskapen gör även mig glad och lycklig.

Under natten har ca 20 cm lätt snö fallit.

Tänk så lycklig jag borde vara och förstås även är över att utan problem klara av snösnlottningen! Dessutom har jag en "ung" och frisk fru som så gärna hjälper till, om jag så skulle önska.