Utanför huset finns en buske som just nu håller på att visa sig i all sin blomsterprakt. Men vad är det för buske?

Området där vi bor befolkas huvudsakligen av Republikaner. Men trots alla dessa Bush-vänner kan ingen vi frågat säga oss vad busken heter. Jag tror mig ha sett den också i Sverige. Jag därför om hjälp med att artbestämma den. Än har jag inte närmare studerat blomman och räknat ståndare och pistiller, kollat kronbladens utformning och vad mer man kan tänkas behöva för ta reda på vad det är med hjälp av Linnés bok, vad den nu heter. Jag har den men inte här utan hemma i Brån.

Tacksam för hjälp. Om det behövs kan jag givetvis visa några närbilder av såväl blomställning som blad.

Det ekonomiska läget drabbar också skolorna. Här kommer ett exempel på det.

Till hösten kommer 29 allmänna skolor att stängas. Ytterligare 40 kommer att rekonstrueras. 900 lärare och övrig personal kommer att permitteras och 33 rektorer får sparken. På ett år måste ett budgetunderskott på 300 miljoner sparas in.

Budgetunderskottet i det här fallet handlar om 300 miljoner dollar och ”kommunen” som ligger så illa till är Detroit, Michigan.

Mitt i all högtidlighet tog jag mig friheten att fotografera ”bakskall’n” på mannen framför oss. Just då hissades flaggan efter högsta ceremoniella regler. Alla med uniform stod vända mot flagghissandet och gjorde honnör. Andra höll sin högra hand över hjärttrakten.

Lika högtidligt var det när flaggan avslutningsvis halades. Jag lade då märke till att den veks ihop precis på samma sätt som jag brukar vika ihop konsumkassarna hemma för att göra dem mindre och lättare att ta med nästa gång jag åker till Konsum.

Nu är jag glad att mina Amerikanska vänner, som eventuellt skulle läsa de vanvördiga orden om flaggvikningen, inte kan svenska.

Det äldsta fordonet i tåget var nog denna Jeep, som hade tjänstgjort det andra väldskriget. Kulsprutan är såvitt jag förstår (?) vattenkyld. Om det är ovanligt i dag vet jag inte.

Musikkåren i samband med firandet är ett måste. Peggy noterade dock att det i år bara var en enda i tåget.

Jag tänker nu visa några bilder från årets Memorial Dag, d.v.s. dagen då det officiella USA firar sina återvändande landsmän och kvinnor samt de som aldrig kom tillbaka från de olika krigen som USA deltagit i.

För fjärde året tar vi del av firandet i St. Joseph, vår närmast belägna stad. Ingen av oss tror på krig som en lösning av problem länder och folk emellan. Ändå känner något visst med att närvara och se de ärrade veteranerna och annat som hgör till ett sådant här firande. Det är svårt att inte gripas av allvaret som de olika deltagarna visar. Man må sedan tycka vad man vill om USAs krigsaparat.

Firandet börjar med en lång parad av i första hand fordon och veteraner. I tåget deltar även politiker och fordon och folk från räddningstjänsten och polisen. Ett och annat helt kommersiellt fordon finns även med. Litet avvikande från allt annat är ett färggrant utsmyckad ekipage med ett antal vackra ”missar” av olika slag. På en av jeeparna åkte t.o.m. en medelsåldrs kvinna, som utsetts till ”Mississ St. Joseph”.

Det hela avslutades med ett antal tal av några närvarande politiker och ”kommunchefen”. Bland talarna fanns även en äldre kvinna som i sin ungdom hade tjänstgjort under 2:a världskriget! Tyvärr var hon svår att höra dels på grund av henne svaga röst och dels på ett tillfälligt fel med högtalaranläggningen.

Politikernas tal gick huvudsakligen ut på att om och om upprepa tesen att USA inte skulle ha varit vad det är, om det inte hade haft alla dessa tappra män och kvinnor. Inte resten av världen heller! OM det finns det mycket att säga, men jag avstår från att göra det här mitt i det patriotiska USA.

Snart är det dags för middag. På bordet har vi i dag en färsk bukett ”Lillies in the Valley” plockade i en del av vår tomt.

I år liksom tidigare år har jag lagt märke till något som har med olika butikers sätt att sätta pris på sina varor att göra. Vi ser sådant även i Sverige, men här används metoden klart oftare och nästan på varje liten vara. Även vi ”smarta” svenska påverkas av prissättningen i positiv riktning, positiv för den som säljer varan menar jag.

Allting här kostar några dollar och 99 cents. Om något t.ex. kostar $29,99, så luras hjärnan se ett pris under $30, vilket förstås känns billigare än om varan skulle kosta hela $30! Den smarta handeln har förstås insett det och vi kan bara känna oss dumma som går på det.

Jag såg f.ö. en annons, där man utlovade $10 i rabatt, om man handlade för ett visst belopp. Skulle man lovat $9.99, så hade det ju inte känts lika fördelaktigt.

Hemma hade jag Skype sedan en tid, men först nu har jag satt mig närmare in i dess finesser. Nu känner jag mig nästan ”skypefrälst” – om nu inte ordet ”frälst” i ett sådant här sammanhang är att se som alltför olämpligt och blasfemiskt

När jag för första gången ringde upp min son i Åkersberga via Skype och efter några sekunder ser hans ansikte i monitorn och hör hans röst, blev jag förstås mäkta imponerad och förtjust. Själva hade jag då bara mikrofon och ingen webbkamera. Han slapp därför att se mitt orakade och nymornade ansikte. Nu har också jag en liten behändig webbkamera, inköpt på Best Buy för en ringa summa av $39,99 plus moms (6 %).

Riktigt nöjd med kameran är jag dock inte, eftersom den inte återger mitt ansikte helt rättvist, utan bara visar en gammal gubbe med påsar under ögonen och en obestämbar frisyr. Kanske är det bara en ren justeringssak…

Ringer jag till vanliga telefoner, kostar det en aning, men ringer jag till andra med Skype installerat i sina datorer, pratar jag gratis.

Ring mig och testa! Gör det antingen via er dator eller direkt till vår fasta telefon. Från Sverige ringer man då:

001 269 849 0497.

Datorn kommer att vara på, även när jag nu snart övergår till diverse småjobb i huset. Välkomna med ett samtal!

Så har då sommaren äntligen kommit till oss. Hittills har det varit litet si och så med värmen, men nu är den som sagt här.

En fördel med att kunna vistas här den här tiden är att vi får uppleva sommarvärme även om sommaren därhemma skulle bli kall och regnig. Klockan är något efter 20.00 här och de flesta svenskar torde väl sova vid det här laget; de som bor i Sverige alltså.

Själv kommer jag just in från en skön stund ute på gräsmattan, där jag läst vår lokala lilla tidning, The Herald Palladium, som f.ö. bara kostar 75 cent på vardagar! Det är annat än lösnummerpriset för en dagstidning hemma hos oss i Sverige. Erkännas skall dock att den här tidningen är väldigt tunn och inte erbjuder den några blomöjligheter heller.

+26 C var det i skuggan och alldeles vindstilla och tur var ju det, eftersom tidningarna här, åtminstone en del av dem, inte är hophäftade utan förekommer nära nog i lösbladsformat. Ingen mygg och inga flugor störde läsandet och svalkan från de bara fötterna i gräset gjorde det hela ännu mera njutbart.

I tidningen kunde jag bl.a. läsa om en olycka strax härintill, där en snart treårig pojke smet iväg från sin mor och blev ihjälkörd av en bil på vägen utanför huset. Jag har svårt att tänka mig något värre, såväl för mamman som tar på sig skulden som för den 67-årige bilisten, som enligt polisen omöjligen skulle ha kunnat undvika olyckan.

Där läste jag även om Senatens beslut att inte stödja Obamas förslag att stänga fängelset i Guantanamo Bay. Det måste ha varit ett stort bakslag för presidenten, speciellt som rösterna mot hans förslag var hela 90 och endast 6 var för förslaget.

Historien om en man från Kalifornien som under drogpåverkan bet ut ett av sin fyraårige sons ögon och förstörde det andra, förtog till en del känslan av välbefinnande där jag satt. När jag läser sådana saker, väcks direkt den för mig eviga frågan om hur långt Guds allsmäktighet egentligen räcker.

Arbetslösheten i Michigan är hela 13 % samtidigt som the Senate Finance Comittee hotar med att höja bl.a. ölskatten för en sexpack öl från 33 till 48 cents, d.v.s. drygt en svensk krona! Svåra tider stundar för de stackars amerikanarna, av vilkka dessutom så många kommer att vara arbetslösa. Må så vara att de ökade inkomsterna för staten skulle kunna räcka till hälso- och sjukvård för 50 miljoner människor.

Detta och mycket, mycket mer fanns att läsa, trots att tidningen var så tunn. I morgon är de Memorial Day och som vanligt tänker vi närvara när den dagen traditionsenligt firas i vår närmaste stad, St. Joseph, med tal och paraderande av veteraner som var med i första världskriget.