Finns det verkligen ingen av bloggläsarna, som är intresserad av en Rex Willers 1950 eller som känner någon som är det?

Jag har en sådan till salu, ett fynd men knappast i nysksick förstås.

Skall bäddas av folk från SKAF och inte av medlemmar i Läkarförbundet, anser vissa läkare!

"Överklass" är nog ett begrepp som inte används så ofta i dag, i vart fall inte av dem som av många ändå anses tillhöra en högre samhällsklass.

Då och då får vi i alla tydliga bevis för att samhället består av en klass som visar att de står över oss andra.

Häromdagen hörde jag i radion och ett beslut som ett lands i södra Sverige hade antagit. Det gällde uppgiften att själva bädda sin säng för läkare efter deras jourpass. Läkarförbundet i det länet protesterade. Det skulle ta alldeles för lång tid för dem att göra och den korta tid de hade att sova borde inte behöva förkortas ytterligare, menade man genom sin fackliga ordförande.

Att bädda sängen skulle enligt honom ta åtminstone 10 minuter! Den tidsangivelsen tydde klart på att nog aldrig själv behövt bädda en säng. Den som behöver mer än fem minuter på att byta lakan, örngott och påslakan i en säng, måste vara rörelsehindrad av endera orsaken. Finns bara utrymme nog kring sängen tror jag t.o.m. att en person i rullstol skulle klara de på mindre än fem minuter.

Jag påstår inte alla medlemmar i läkarkåren  skulle reagera på detta "överklassmässiga" inför kravet att bädda sin säng själv. Att deras fackliga ståndpunkt i frågan skriker överklassfasoner lång väg är för mig uppenbart.

Hur många har inte hört en föreläsare med hög och tydlig ställa den frågan till sina åhörare? Alltid finns det några som samarbetsvilligt svarar "ja". De sitter vanligtvis längst fram i lokalen.

Därefter avstår föreläsaren från att använda sig av den mikrofon som nästan alltid finns tillgänglig för honom eller henne

Sedan fortsätter han eller hon sin föreläsning med en röst avsedd för ett samtal med de människor som sitter längst fram i lokalen och dessutom har en bra hörsel. Jag utgär från alla som läser detta känner igen situationen.

Om jag jag nu skall fortsätta att klanka på föreläsare, vars uppgift jag varken har kunskaper eller mod för, så vill jag nämna ytterligare en sak som retat mig genom åren. Också den situationen torde vara välbekant för folk som ofta sitter på föreläsningar.

En bra föreläsare ber alltid åhörarna att ställa och t.o.m. avbryta den som föreläser i stort sett när som helst. Frågor ställs då ofta av människor som sitter långt fram och då inte med högre röst än att de uppfattas av föreläsaren.

Men när sedan föreläsaren svarar på frågorna, måste en stor del av åhörarna av svaret försöka räkna ut frågornas innehåll och det är inte alltid så lätt. Varför upprepar han eller hon inte frågan, innan svaret på den ges?

Dessa båda saker får mig alltid att undra, om föreläsaren själv aldrig har suttit som åhörare vid föreläsningar. Såklart han eller hon har det, men nog finns det goda skäl att undra.

Jag har fastnat på frågan hur det kan vara "förnedrande" att få offentliga uppgifter om en ekonomi spridd för alla.

En ivrig försvarare och annonspelare för Moderaterna tycker det. Har man bara rent mjöl i påsen och om uppgifterna inte är förvrängda, finns det väl ingenting att bli förnedrad för.

Än en gång ber jag om hjälp med att förstå det jag läser i VK-bloggen.

Nu tänker jag "avslöja" att jag skiljer mig från många i ett bestämt avseende. Jag tänker då på min syn på det "smutsiga" att få sin egen inkomst och andra ekonomiska förhållanden offentliggjorda.

Socialdemokraterna lär enligt Expressen ska gå ut i en annonskampanj, där man "angriper" paret Reinfelt på ett "smutsigt" sätt genom att avslöja ett antal offentliga uppgifter om deras ekonomi. Jag har förstås inte sett någon sådan annons än, men har redan läst hur många det är som förfasar sig över den kommande annonskampanjen.

Jag har aldrig förstått varför så många människor ogillar den sortens information. Alla läser säkert tidningarnas reportage om folks inkomster och än av olika skäl. Många av dessa tycker ändå att det är fel att att tidningarna skriver om det.

Jag tar del av sådana uppgifter och jag anser att det har ett värde för ens förmåga att förstå många av de politiska frågorna i samhället. Det skulle jag definitivt göra även om min egen inkomst skulle finnas med i tidningarnas redovisningar. Det kommer förstås aldrig att ske

De som menar att det är ett "angrepp", smutsigt dessutom, att sprida information om statsministerparets inkomster, måste väl samtidigt också tycka att det är något fel med den. De skäms kanske rent av över att någon överhuvudtaget kan ha inkomster på mer 100 000 per månad, när det samtidigt finns så många människor som just så pass klarar sig på sina låga löner. Kanske tycker de också att det är genant att visa att de trots sina höga löner tillhör dem som tjänat bäst på de skattesänkningar, som de själva genom sitt parti varit med om att införa.

För mig med min syn på offentliggörandet av folks inkomster förefaller det som Alliansen och dess företrädare nu ser "smutsiga och under bältet" placerade angrepp i det mesta som oppositionen skriver eller säger. De hoppas uppenbarligen på röster genom att få folk att tro att spridande av fakta är det samma som smutsiga angrepp.

Aftonbladet visar i dag på en löpsedel Hagamannens av två medfångars sönderslagna ansikte. För en gångs skull reagerade jag stark mot en bildpublicering.

Hade det inte räckt att bara berätta om det våldsamma överfall han hade utsatts för? Var det absolut nödvändigt att också visa bilden? Jag köper inte Aftonbladet och inte heller den makabra bilden lockade mig att göra det. Troligen bidrog i alla fall den till en ökad lösnummerförsäljning.

Ingen torde kunna försvara de våldshandlingar som han utsatte ett antal umeåkvinnor för. Många torde känna ett så starkt hat och en så stor avsky för hans överfall, att de inte önskar mer än att ge honom ett fysiskt kännbart straff utöver det straff som frihetsberövningen innebär.

Det hemska med att visa det sönderslagna ansiktet är att det troligen får många att må gott genom att känna sin egen hämndlystnad tillfredställd.

Ännu värre är det förstås att hans barn skall behöva konfronteras med bilden av sin far överallt där kvällstidningarnas löpsedlar har satts upp.

Det stora och välmeriterade företaget, som jag skrev om i förrgår under ruberiken "Föga imponerad", agerar nu i en riktning som gör mig än mindre imponerad. Deras anseende hos mig närmar sig noll.

Efter det att jag ena dagen tydligt för dem uttalat mitt missnöje med dess beteende gentemot mig, meddelar de mig nästa dag utan motivering att de inte alls vill sälja den aktuella tjänsten till mig.

Vilken dålig stil! Tydligen är de inte vana att någon av dess kunder eller blivande kunder påtalar sitt missnöje med det sätt som företaget sköter sig. Det gäller kanske särskilt om kunden ifråga inte har så stor kunskap inom det aktuella ämnesområdet utan bara har sunt förnuft att stödja sig på.

Som tur är, så är de inte ensamma på marknaden. Det finns andra aktörer som kommer att klara uppgiften lika bra och dessutom till lägre kostnad.

Om ingen märker att jag nu är ordentligt förargad, så tar jag det som ett tecken på bristande förmåga hos mig att i så här kryptiska ordalag beskriva händelsen.