Nu är det paus i ishockeyspelande, efter det att Alvin (6) har vunnit två matcher mot farfar Kalle (69).

Visserligen beror förlusten för mig på ett antal självmål. Fruktlösa försök att få självmål att inte räknas hjälpte. Just i dessa matcher skall själmålen räknas som riktiga mål, hävdade Alvin med emfas.

Däremot var det en helt annan sak med matcherna i går kväll, som ju bara var rena träningsmatcher. I de matcherna svarade Alvin för självmålen och även av tolkningen av regelboken :-).

Efter lunchen har vi en del utearbete att utföra. Snöslungan skall startas eftersom Alvin vill höra hur den låter och se hur den fungerar. Sedan skall vi göra i ordning vinterns uteservering av fågelfrö.

Så har då veckan som barnvakt för min gullige sonson, Alvin, börjat.

Hittills har allt gåt bra. Han sov länge och efter en liten frukost har vi kollat på några barnprogram tillsammans.

Nu skall vi spela hockeyspel, som fortfarande är funktionsdugligt trots mina båda söners hanterande av det för många år sedan.

I dagens VK fortsätter "man" i ledaren "En sorglig uppgörelse" att skrämmas för det farliga i att Vänsterpartiet, som man nu menar har fått ett för stort inflytande över politiken i Umeå.

Jag reagerar på en sak i ledaren, som jag tycker är en felaktigt och slarvig formulering. Alla, inklusive jag själv, förstår dock vad som menas, men tycker att sättet att säga det på är felaktigt. Formuleringen får det att låta värre än det är för alla dem som redan nu tycker att det är illa.

Ledarskribenten och många andra med honom/henne, vill påvisa hur många det är i Umeå, som inte röstat på Vänsterpartiet och att det därför fått ett för stort – och farligt inflytande. Så här uttrycks det i ledaren:

"… kommer att användas för att begränsa utbudet av välfärdstjänster för de nästan 90 % av kommunens invånare som inte röstat på Vänsterpartiet…"

Alla kommunbor har inte rösträtt och därför är påståendet fel. Inte heller att påstå att nästan 90 % av kommunens röstberättigade inte har röstat på Vänsterpartiet skulle vara rätt, eftersom  valdeltagandet ju inte var hundraprocentigt!

Några kommentarsutbyten mellan mig och Jan Nilsson om ungdomens äventyrliga lekar, får mig att berätta följande lilla historia. Den illustrerar också på ett bra sätt, att "allt som står i tdningen inte är sant".

Jag tror det var något liknande den här, en rökgranat alltså.

En återkommande sysselsättning frampå vårkanten under min tidiga tonårstid var att ta en tur till Rönnbäcks militära övningsområde, som inte låg så långt från Västerhiske, där min familj bodde då. Syftet med det besöket var i första hand att samla patronhylsor, vars mässingvärde gav oss en god slant hos skrothandlaren. Just det jobbet hade nog inte varit så spännande, om vi inte alltid också hittade skarpa patroner både för gevär och kulsprutepistol.

Den här gången hittade vi en "burk", litet större än en varmkorvsburk. På locket fanns en slags mekanism med en sprint. På platsen var jag och min kompis och kompisens smarte kompis, mina söners far f.ö.,  kunde inte låta bli att lossa på sprinten. I samma ögonblick som det var gjort hördes ett väsande ljud. Burken slängdes då iväg så långt möjligt samtidigt som vi sprang åt andra hållet.

Burken exploderade med ett kraftigt ljussken och det torrra gräset på fältet där den landade började brinna. Torr skog fanns i angränsning till fältet. Vi insåg tämligen direkt att vi inte hade en chans att släcka elden och försökte därför inte ens att göra det.

I stället gav vi oss springande i väg mot Hissjövägen och det hus som fanns där. Där hjälpte man oss att larma brandkåren, som snart var på plats. Skamsna åkte vi med brandbilen till brandområdet, där vi till allas stora glädje fanna att elden hade slocknad alldeles av sig själv.

Inga bannor fick och inga kostnader drabbade våra föräldrar. I Västerbottens Kuriren fick vi i stället beröm för vårt agerande. "Tack vare pojkarnas rådiga handlande kunde branden släckas", sas det. Däremot fanns i artikeln inte ett ord om att vi, förmodligen olagligen, hade vistatas inom området. Ej heller var mitt ansvarslösa och fullkomligt idiotiska hanterande av den oindentifierade "saken" omnämnt.

Tänk om den hade sprängts i mina händer! Då hade läsarna kanske sluppit läsa detta.

Nu står den där, tankad och startklar.

Den har inte varit igång på några år och hade därför vant sig att bara stå där och vila och hade nu ingen större lust återgå till de upp- och nedåtgående kolvrörelserna. Riktigt startvillig är den ännu inte, men något roligt skall väl vara kvar att fixa för den nye ägaren.

Nu väntar jag bara på att spekulant nr ett skall komma och titta på den. Blir dett bara en titt och ingen affär, så väntar spekulant nr två på att titta på den, innan Blocket får sin annons.

Hoppsan – jag glömde visst att tala om vad det är för maskin som står där tankad och startklar. Det som läser mina blogginlägg vet det redan och för er andra kan jag berätta att det är en snöslunga av märket Canadiana, vars åtta hästar som sagt nu har väckts till liv.

I morse var de där igen, de blå siluetterna, bloggar helt utan innehåll.

Jag har frågat förr utan att få svar. Nu frågar jag igen. Vad sjutton är det?

"Morgonstund har guld i mund" heter det ju. De senare åren har jag fått åtskilliga bevis för att det också är så.

Jag har nämligen tagit för vana att stiga upp i stort sett samma tid som min fru, som stiger upp väldigt tidigt. Det måste hon för att hinna med bussen till sitt jobb. Åtminstone vill jag vara vaken och uppe i tid för ett morgonfika med henne, som jag f.ö. också ofta ställer i ordning för oss.

Åtskilliga är de morgnar, när jag bestämt mig för att återgå till sängen, sedan hon åkt, men så blir det aldrig, hur trött jag än kände mig när jag steg upp.

Dagarna har haft så mycket spännande att ägna sig åt och jag har sett hur mycket man hinner, om man börjar sin dag redan vid 6-tiden på morgnarna. Att t.ex. kunna sätta sig ner redan vid 9-10-tiden, efter att ha städat större delen av huset är rena njutningen. Det händer i och för sig inte SÅ ofta. Att ha andra saker gjorda redan vid den tiden är lika tillfredsställande för kropp och själ.

(Just nu fick jag en trötthetsattack, så kanske… Fem timmars sömn i natt blev kanske för litet, men det blev inte mer för min fru, som har en dag full med arbete på NUS framför sig. Det skulle ju nästan vara orättvist, om hon måste jobba och jag bara går och lägger mig för att sova vidare, eller hur?).

Jag tror att jag kör ett par Betapetomgångar, så försvinner nog tröttheten.

Nog är det väl märkligt att USA nu, bl.a. genom Hillary Clinton, ondgör sig över Wikileaks senaste avslöjanden med de motiv för det som framförs.

Avslöjandena äventyrar bl.a. amerikanksa soldaters liv, säger man. Därför tar man starkt avstånd från avslöjandena.

Vad USA i stället med kraft borde ta avstånd från och djupt och ångerfullt beklaga är i stället själva innehållet i avslöjandena och alltså inte offentliggörandet av det.

Finns det en enda människa som inte håller med om det?

Efter att jag i tre vintrar har låtit snöslungan stå oanvänd, har jag nu bestämt mig för att sälja den.

Anledningen till det är dels att de sista vintrarna inte varit så snörika och dels att jag som pensionär nu har bättre tid att sköta snöskottningen manuellt. Sedan ger mig ju snöskottningen en bra motion. Miljövänligare blir dessutom min snöröjning i framtiden.

Min kära Canadiana med sina åtta hästkrafter är alltså till salu. I morgon kommer en spekulant för att titta på den. Blir det ingen affär med honom, väntar Blocket på en annons. Ingen bra affär torde det bli, eftersom jag nog inte ens kommer att få tillbaks de pengar som en ordentlig genomgång hos hädanlidne Jensen i Vännäsby kostade.

Om några år måste jag kanske köpa en ny, lättare och allmänt modernare. Den som lever får se.

I helgen skall vinterhjulen på, men jag inser nu att jag har ett litet problem. Bland bloggläsarna finns experter på allt. Därför vånder jag mig till er med en fråga.

I våras märkte jag inte hjulen, eftersom jag var så säker på att jag skulle behöva löpa nya däck i höst. Det behöver jag nu inte enligt bedömning av gummiverkstaden.

Spelar det egentligen någon större roll, hur jag nu sätter hjulen? Jag tror mig veta att man inte bör sätta dem, så att de ändrar rotationsriktningen mot tidigare vintrar. Men nu fixar jag inte det. Vad kan detta att komma att betyda?

Tack för råd.