Kommentarer är alltid trevliga att få och det även när de går mina inlägg emot. Mina inlägg om den omtalade tjänstetillsättningen har fått många kommentarer, som för mig säger en hel del om frågans betydelse för kommunborna.

Det märkliga är att så vitt jag minns har samtliga kommentarer varit av positiv karaktär. Det vill säga av för mig positiv karaktär eftersom de varit uppmuntrande och stödjande. Ingen har alltså vare sig i kommentarer eller egna bloggar försvarat tillvägagångssättet utom ett enda inlägg av riksdagsmannen Riedl (M), som på ett inte särskilt lyckat sätt försökte göra hela frågan till en kvinnosaksfråga.

Men så häromdagen fick jag en kommentar, som jag inte alls förstod. Jag mejlade då till den som skrivit den och undrade vad han menade med den.

Så hade jag då äntligen fått en person med hemvist hos alliansen att stiga fram och göra ett försöka att försvara saken. Hans brev var så oförskämda att jag vill bespara honom skammen genom att inte publicera dem eller ens citera dem. I stället för att på ett sakligt sätt försvara saken, använde han många ord för att för mig förklara vilken kompetens han hade och gav en mängd exempel på allt vad han uträttad och även en ansenlig lista på kända personer som han mött. Och när jag inte hade läst alla hans debattinlägg i VK och därmed inte visste vem han var, hade han vänligheten att jämföra mig med apan som alla känner men som själv inte känner någon. Mig karaktäriserade han som naiv och ville ha min meritlista också! Bloggandet är löjligt menade han och därför var det förstås ingenting för honom. LÄSA blogginlägg gör han tydligen ändå.

Det är bara att konstatera att jag nu fått ta del av ännu ett undermåligt försöka till försvar för den tjänstetillsättning som så många undrar över och även upprörda över. Riedl svarade för det andra. Fler än två har jag alltså inte sett till.

Den här kommentaren till ett av mina inlägg påminde mig om något som jag då och då har tänkt på, nämligen hur människan bakom tillsättningeärendet måste känna sig inför turbulensen kring det beslut som gett henne ett nytt jobb i Umeå:

”En funderation mitt i alltihopa. Hur är hon skapad som har fått jobbet?
Det ska ju tillträdas 14-01-01 vad jag förstår. Det måste bli en tung dag för henne efter allt motstånd från oss skattebetalare som inte ens vet vad det är vi ska betala för. Till sist kanske hon säger ifrån sig uppdraget.”

Av vad jag förstått finns det människor som i ett par viktiga delar har missförstått mitt engagemang i ärendet. Några har trott att jag varit ute efter den nya omvärldsstrategens skalp. Andra har trott att jag bara är ute efter att skada Moderaterna som parti. De flesta tycks som tur är ändå har förstått att det är själva tillsättningsprocessen som upprört mig.

Naturligtvis har jag förstått att mina skriverier i någon omfattning också har drabbat henne och det kan jag inte annat än beklaga. Hon hade ju inte ens sökt jobbet utan i stället blivit erbjuden det. Skälen till att hon blev det, kan ju inte hon ställas till ansvar för. Även om de flesta tycks mena att allt ansvar ligger hos Moderaterna, så är det ju fel att påstå det, eftersom den politiska majoriteten i Umeå som bekant utgörs av Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.

När det sedan gäller ett eventuellt bakomliggande syfte hos mig att skada Moderaterna, har jag då och då rannsakat mig själv genom att ”granska” det jag skrivit. Vid ett tillfälle frågade jag en moderat från Umeå, en av de få Moderater vars omdöme jag verklige har förtroende för, om han hade uppfattat mina skriverier som en attack mot hans parti. Hans svar blev ett klart och övertygande ”nej”.

Om den blivande omvärldsstrategen uppfattar sig som ett ”offer”, är jag den första att beklaga det. Det skall i stället de tigande och odemokratiska politikerna från vänster till höger uppfatta sig som.

På vår långpromenad i dag kom att vi att prata om det fruktansvärda som hänt på Filippinerna. Än en gång tog jag upp min kanske barnsliga fråga om varför sådana hemsa saker kan ske utan att den Allsmäktige förhindrar det. Nu tänker jag på vår allsmäktige Gud och alltså inte på kommunalrådet i Umeå. Då väckte min fru en tanke, som jag vill utveckla i detta forum.

Hon har ju lärt sig vad delegering enligt kommunallagen innebär, d.v.s. att de som primärt har makt att besluta överlåter det till annan nämnd eller styrelse eller till en enskild tjänsteman. Vår Gud måste ha samma möjlighet. Han har så fullt upp med så mycket annat, att han nog måste ha avhänt sig en massa viktiga beslut till någon eller några andra i hans närhet.

Tänk bara på alla böner han måste ta emot, kanske registrera och sedan avslå! Sådant tar tid. Hur skall han samtidigt ha tid att bevaka vad som händer på jorden och förhindra allt ont som hotar att ske och som förvisso sker?

Han måste ha valt att delegera alla beslut som leder till död, pina och förstörelse på jorden till Satan själv. Den sortens beslut kan inte vara särskilt trevligt för Gud den allsmäktige att fatta. Alla tror ju dessutom ändå att Satan är den varifrån allt ont kommer. Sannolikt har Satan i sin tur vidaredelegerat alla beslut som avser naturkatastrofer till Moder Natur.

Såväl som på jorden som i himmelen gäller att den som fattat beslut på delegation själv står för beslutet. Den som delegerat delegationsrätten, Gud själv i detta fall, har bara att bevaka att delegatens beslut är i enlighet vad han själv tycker är riktigt och han inte tycker så kan han ta tillbaka delegationsrätten.

Nu börjar mitt resonemang att bli litet knepigt. Varför har inte rätten att fatta beslut som bara leder till oskyldigas död och till allmänt elände för länge sedan dragits in? Och kanske ännu märkligare, varför har inte vår allsmäktige Gud för länge sedan lagt ner den avdelning som Satan styr över?

Mina tankar i detta inlägg må kanske ses som hädiska av många. Vad jag vill med dem är inte att såra eller förlöjliga dem som är troende. De som känner sig sårade över inlägget kanske i stället kunde hjälpa mig att förstå.

Det enda syftet är att än en gång i detta bloggforum förklara hur jag som icketroende omöjligen kan förstå vad som menas med att vår Gud är allsmäktig.

(När Holmlund i kommunfullmäktige låtsades att han inte kände till att kommunen bara hade två omvärldsstrateger, var det säkert bara för att ville få folk att förstå att också han hade delegerat saker ifrån sig och sedan inte bryr sig särskilt mycket om dem. Inte ens ett allmäktigt kommunalråd kan hänga med i allt som sker.)

 – Moderaterna håller ihop alliansen och vi går till val som en allians. Något samregerande med socialdemokraterna är inte aktuellt här i Umeå, säger Anders Ågren (M) i dagens VK.

När jag läste detta gick mina tankar direkt till det som nu blev en rubrik till det här inlägget. Naturligtvis måste Ågren tycka precis som stridshingsten som under några år har lett sitt ”arbetarparti” om än med mycket tveksamt resultat i många avseenden. Ågrens uttalande var knappast någon överraskning.

Dock finns det anledning att ändå tro att ett ”samregerande” när tillsättandet av omvärldsstrateg gjordes måste ha varit ett allvarligt avsteg från Moderaterna grundinställning, om det nu inte var så att det i det fallet rörde sig om ”en bred överenskommelse i en viktig fråga”. Det är däremot något som Ågren och hans Moderater eftersträvar enligt vad han säger.

En bred överenskommelse gjord i det tysta utan besvärande dokumentation måste det ju ändå ha varit, eftersom alla partier tycks vara nöjd med den. Hur skall man annars tolka tystnaden?

De politiker i Umeå som tydligen slagit sig till ro nu och inbillar sig att den märkliga tjänstetillsättningen är glömd kan nog lägga det misstaget till det verkliga misstaget att så totalt nonchalera frågor från allmänten.

Frågan är inte glömd. Interna problem bland socialdemokraterna, efterspelet till budgetbeslutet och annat som hänt har inte varit tillräckligt för att få folk att glömma och acceptera det som varit.

Den slutsatsen drar jag, eftersom mitt blogginlägg i ämnet i går nu hamnat på 11:e plats bland de mest lästa.

Nu när reaktionerna på tillsättandet av omvärldsstrateg tycks ha svalnat – säkert till mångas belåtenhet – försöker jag för mig själv summera det hela.

Själv har jag skrivit en hel del om ärendet. Andra har gjort det också men då mest som kommentarer till blogginlägg och tidningsartiklar. Mycket har påståtts eller antytts i mer eller mindre direkta ordalag. Men eftersom ingen av de ansvariga haft något att säga offentligt, är det svårt för dem som står utanför den kretsen att avgöra vad som är fakta ärendet. Till dessa hör förstås även jag.

Påståenden och antydningar om mygel, bristande kompetens hos den som fått tjänsten, olagligt förfarande vid själva rekryteringen, kohandel mellan S och M m.m. kan förstås inte ses som fakta.

Fakta är det däremot att tjänsten tillsattes av en tjänsteman utan att den utlysts. Till fakta hör nu även att beslutet överklagats.

Men det mest viktiga faktumet i hela ärendet är dock ett annat, enligt min uppfattning i vart fall. Jag tänker nu på Umeå kommuns politiker, som så tydligt visat att de inte vill bli störda av väljarna med besvärande frågor. Samtidigt prisar de sociala media, dit VK-bloggen förstås hör.

Ingen jämförelse i övrigt med den oerhört skrämmande antidemokratiska händelsen i Nordmaling, där en politiker misshandlades, men den har fått umeåpolitiker att plötsligt bli så beskyddande av vår demokrati.

Inser de verkligen inte, att deras totala tystnad inför alla de frågor som väckts i anledning av den aktuella tjänsetillsättningen, också är ett allvarligt hot mot demokratin?

Rösta på oss, men lägg er inte sedan i vad vi gör med det mandat ni gett oss, är det tydliga besked som deras tystnad ger.

Jag tycker nämligen att just detta är det viktigaste faktumet som hela den här ”affären” gett. Politikerna i Umeå har tydligt valt en mycket farlig väg för demokratin. Det bör de tänka på när de slår sig för bröstet som ofelbara i sammanhanget och i stället pekar ut andra för demokratin farliga händelser som ”tårtningen” av Åkesson och våldet på politikern i Nordmaling.

Tårtningen av Jimmie Åkessom har fått alla partiledare  och många andra att ta avstånd från händelsen, eftersom den ju hotar demokratin.

Samtidigt har de alla sagt något om att de förstås inte gillar hans partis politik men att man ändå respekterar hans och hans partis rätt att tycka som de vill.

Alla har de glömt hur de i början förhöll sig till Åkesson och hans parti, när det kommit in i riksdagen. Det var väl ändå särskilt demokratiskt av dem? Då trodde man tydligen att deras odemokratiska beteende skulle medföra att SD inte skulle bli ett parti att räkna med. Alla vet att det att så blev det inte.

 En av dessa flottare är min pappa, men vilka är de andra två?

I kväll kl 18.30 bör alla som är intresserade av gamla tiders timmerflottning i Vindelälven komma till Vännäsby bibliotek.

Det finns många minnen och berättelser runt flottningsepoken i Vindelälven. De som bär på en eller flera av dem, kanske berättar om dem i kväll. Jag har ingenting att berätta men jag går ändå dit för att lyssna och förför att lyssna på Umeåbygdens Spelmansgille som kommer att spela där.

Berättelserna kommer att bilda underlag för föreställningen ”Flottarna kommer!” sommaren 2014, som ingår i Norrlandsoperans kulturhuvudstadsprojekt River Stories.

Konsum i Vännäs är värd en ros för vad som hände mig där i dag.

Igår slog vi på stort och köpte två portionsbitar oxfile, vilket ju inte direkt hör till det vanliga i vårt kosthåll.

Besvikelsen över hur sega bitarna var, trots att de tillagats på bästa sätt blev stor. Smaken var det inget fel på men men varje tugga krävde en extra behandling i munnen innan den var lämplig att svälja.

Jag hade ingen tanke på att vi på något sätt skulle kompenseras för detta, men jag nämnde det ändå för mannen i charkdisken och undrade om fler hade klagat. Ingen hade klagat men han bad mig vänta medan han ringde ett kort samtal till någon. Döm av min förvåning när han sedan gav en rejäl bit av äkta svensk oxfile som kompensation för de sega bitar jag köpte där igår. Den biten kommer att räcka till två måltider för oss!

Med stöd i sekretesslagen (?) stiger nu Reinfelt fram och skyddar sin minister Tobias Billström mot medias önskemål om insyn i hans aktieaffärer.

TV4 Nyheterna berättar att Fredrik Reinfeldt hemligstämplat uppgifter kring Billströms aktieköp i bolaget Lappland Goldminers för att han inte ska ”lida skada eller men.” Sekretesslagen har förvisso den formuleringen just för att skydda enskilda.

Bara fem dagar efter det att regeringskansliet fick information om att statliga LKAB diskuterade en räddningsplan med företaget Northland Resources, köpte migrationsministern 30 000 aktier i det krisande gruvbolaget. Nog är det ganska frestande att misstänka att köpet grundade sig på den insiderinformation som han då onekligen hade.

Nu stoppas även granskningen av Tobias Billströms tidigare aktieaffärer av Fredrik Reinfeldt.

När TV4 Nyheterna begärde ut information kring ett aktieköp i guldbolaget Lappland Goldminers, avslogs begäran om att få veta datumet som han köpte aktier. I beslutet motiveras beslutet, som är påskriven av statsministern, av att det ”inte står klart att uppgiften kan röjas utan att Billström lider skada eller men”

– Normalt sett är inte de här datumen för inköp offentliga handlingar, säger Tobias Billström till TV4.

”Normalt” är kanske inte det, men när det finns anledning att misstänka att av landets ministrar möjligen kan ha utnyttjat insiderinformation för sin egen vinnuings skull, så botrde den principen inte gälla.

Regeringskanslitets jurister liksom Reinfeldt torde väl lätt ha kunna utröna, om det fanns en misstänkt koppling mellan Billströms aktieaffärer och den insiderinformation som nog han hade. Att avslöja den för media, hade då förstås orsakat ”skada och men” för Billström (och för regeringen). Men om de kommit till en motsatt slutsats, varför i så fall sekretessbelägga uppgifterna?

Detsamma gäller förstås då också Billström själv. Om han hade haft rent mjöl i påsen, varför då inte lämna ut de önskade uppgifterna och därmed blivit offentligt rentvådd från de illasinnade ryktena om finansmarknadsbrott?

Vad är det för speciellt med denne Tobias Billström, som i alla lägen kan räkna med skydd välsignelse av Reinfeldt?

Och opinionssiffrorna för Moderaterna har vänt uppåt, läser jag i dag…