Snart har vi EU-val i Sverige. Våra röster ill det valet lämnade vi, innan vi åkte till USA.

Nu är vi alltså här och det har fått mig att fundera än en gång över hur det står till med demokratin i detta stora land. Jag inbillar mig nämligen att de svårigheter många har här, när det gäller att lämna sin röst i allmänna val, inte är värdigt en demokrati. Många av hindren och svårigheterna drabbar dessutom de fattiga och lågutbildade, som sannolikt skulle rösta på demokraterna och inte på republikanerna/högerpartiet, om utan några svårigheter eller hinder kunde rösta.

I Sverige får alla som uppfyller kraven på att få rösta bekvämt allt det metarial de behöver hem till i sina postlådor. Rösta kan de göra t.o.m. utan detta material, bar de kan legitimera sig eller är kända av röstmottagana. Möjlighet att rösta har man som bekant även om man för tillfället vårdas på sjukhus eller sitter bakom lås och bom. Alla länder som vill kalla sig demokratier borde ha det på det viset.

I USA måste man som bekant registrera sig för att få rösta. Det räcker alltså inte bara med att ha uppfyllt rösträttsåldern och vara amerikansk medborgare. För många är kravet på registrering ett klart hinder, varför man helt enkelt låter bli. Man tror dessutom inte att ens röst skulle spela någon som helt roll. Sitter man i fängelse eller t.o.m. om han tidigare har avtjänat ett fängelsestraff, får man inte rösta.

För mig är siffran som visar valdeltagandet på något vis också ett tecken på en fungerande demokrati. Den mycket låga siffran på valdeltagande (20-30 % – en gissning) i USA kan inte jämföras med vår som brukar vara kring 80 % (utom i EU-valet förstås). Vår siffra visar andelen röstande av ALLA som är berättigad att rösta.

Siffran för USA visar däremot bara andelen som röstar av dem som är registrerade som röstberättigade. Det blir ju som bekant en helt annan sak.

Intressant f.ö. är att jag diskuterat detta med demokrati, valdeltagande och alla hinder för att få rösta med en högt utbildad person (för sådana har jag alltid stor respekt). Hon ansåg inte att dessa frågor kunde kopplas till frågan om demokratins styrka i landet. En annan person, också med hög utbildning och ett stort intresse för samhällsfrågor tyckte tvärtom, alltså som jag.

Vem skall jag lyssna till, psykologie doktorns eller personen med juridisk utbildning?

Jag har just nu betalt en räkning åt en av mina huvudmän, en räkning som jag inte kunde betala innan jag lämnade Brån för resan hit till Michigan.

Jag kunde inte betala den då, eftersom det för tillfället saknades medel på de konto som jag hade tillgång till. Men nu har det kontot fyllts på och räkningen har därför kunnat betalas i tid.

Som sagt, lovad vare internet och möjligheten att nyttja Swedbanks internetbanks möjligheter. I detta tekniskt utvecklade land, USA alltså, finns inte den möjligheten, åtminstone inte när vi senast kollade det. Kanske gör det det nu, men fortfarande är bruket av checker ett vanligt sätt att betala.

Nu är det länge sedan jag skrev ett blogginlägg, och trots att det funnits viktiga saker att skriva om, Maud Olofssons bedrövliga framträdande i Aktuellt t.ex., har inget av dem varit viktigt nog för mig att blogga om.

Men så i dag inser jag plötsligt hur viktigt det är att informera världen om det jätteproblem vi f.n. brottas med där vi nu är, i Michigan närmare bestämt. Vi klarar oss dock hjälpligt och torde nog också göra det under de återstående dryga fyra veckorna här.

Vad jag syftar på är tillgången på matbröd. Hederligt hårdbröd a la det som säljs på t.ex. Konsum i Vännäsby finns inte. Mjukt bröd finns det flera hyllmetrar av, där vi handlar vår mat. Problemet är dock att det just är så himla mjukt. Än har vi inte hittat något bröd, som pallar ens för trycket som uppstår när man försiktigt brer ut smör eller liknande på det.

Jag överdriver inte särskilt mycket – men kanske litet – när jag påstår att en normallång limpa utan vidare kan pressas ihop, så att den blir hälften så lång – eller hälften så hög. Köper man en sådan betalar man helt klart för en massa luft.

Nu har vi bestämt att köpa en av dessa supermjuka limpor, pressa ihop den och sedan återkomma med bildbevis. Efter färsöket behöver vi ju inte slänga bort limpskivorna. Kanske kan de efteråt ätas som små pannkakor men förstås med en för pannkakor annorlunda smak.

Han-Inge Smetana (KD) hade häromdagen ett blogginlägg som jag faktiskt trodde att någon från Socialdemokraterna i Vännäs skulle bemöta. Än har ingen gjort det.

Inlägget må ha kommit från ett parti som många allteftersom slutat räkna med, åtminstone som riksdagsparti, men nog borde det väl ändå bemötas. Moderaterna i Vännäs har också genom Jan Nilsson nämnt de fyra miljoner som en höjning av arbetsgivaravgiften skulle kosta för kommunen.

Nu är det lätt för många att tolka tystnaden som ett bevis för att KD:s och M:s påpekande är en alldeles för svår fråga att bemöta.

Efter att ha sett att flygpriset för oss tur och retur till Phoenix, Arizona, hade ökat nästan från dag till dag, bokade min fru till sist biljetter hos allegiant (som skriver sitt namn med liten begynnelsebokstav). Det var det billigaste bolaget hon kunde finna, men…

Det visade sig till sist att detta lågprisbolag hade massor av extra avgifter, som för oss är svåra att utan vidare acceptera, även om det nu inte finns något annat val än att just acceptera dem.

Vi reser med en liten kabinväska och en mindre resväska. Avgiften för kabinväskan är nära 200 kronor och för resväskan ca 325 kronor. Än vet vi inte säkert om de priserna gäller även för återresan.

Ca 377 kronor kostade det att välja sittplatser och om vi inte gjort det i förväg, skulle vi ända ha fått betala för dem vid incheckningen, så vitt jag kunnat läsa mig till. ”Conveniance fee” på hela 240 kronor är kostnaden som bolaget behöver ta ut för att processa kreditkortsbetalningen (The convenience fee is a fee assessed to cover the cost of credit card processing).

Man tar t.o.m. ca 65 kronor för något som benämns ”911 Security”. Vad ”PFC” står för har vi än inte lyckats lista ut.

Även om vi retar oss på dessa delvis oväntade extraavgifter, ser vi självfallet fram emot årets s.k. side trip till Arizona.