Att å ena sidan ta avstånd från kungahus, dagens bröllop och överklassens uppvisning av vackra klänningar m.m, men ändå följa spektaklet på TV, är väl ett slags dubbelmoral?

Vad jag syftar på nu är det som min fru och jag tänker ägna en del av dagen åt, nämligen TV-tittande. Vi tillhör alltså den stora delen av Sveriges befolkning som är mot kungahuset som system, men ändå på ett sätt vill ha det kvar eller åtminstone kan finna det underhållande.

Låt oss skylla på att det bara är ett fullt acceptaberlt intresse att se hur våra skattepengar används.

Låt oss också glömma att religionsfrihet inte gäller för Victoria och att tvangs be pappa kungen om lov att gifta sig med den man hon älskar. Eller ska vi i stället ta det som två  bra bevis för hur otidsenligt det hela är?

Här ser han onekligen mycket nöjd ut – måste nog ha sovit bra under natten!

En gång i tiden lärde jag mig vad neologism är.  Sedan dess har jag mött många nybildade ord, varav många hamnat i Svenska Akademins Ordlista.

I dag hörde jag en radioreporter beskriva Rod Stewardsfrisyr som en "postcoitusfrisyr" Om det nybildade ordet också har en framtid i SAOL är väl tevksamt. Dessutom är det ju diskriminerande och oanvändbart för mänsklighetens flintskalliga män, som dessutom lär ska vara virilare än vi med håret kvar.

Den frisyr man uppvisar direkt efter uppvaknandet i USA – helt oberoende av vad för slags aktivitet sängen används till under natten – kallas där för "bedhead".

Riktigt så här illa ser det dessbättre inte ut.

Lika hopplös som Amerikas och andras krig i Afganistan är, är nog också min kamp mot maskrosorna i gräsmattan.

I många har ett av mina "nöjen" varit att ägna några timmar då och då ute på gräsmattan för att så långt möjligt försöka ta bort maskrosor "med rot och allt". Jag har gjort det väl medveten om grannarnas hänsynsfulla leenden, när det sett mig i aktion.

Jag har ingen aning om i vad mån jag lyckats hålla tillbaks populationen, men strax efter det är gjort känns det ändå som om jag vunnit en delseger. Nästa år den här tiden ser det dock likadant ut.

Jobbet är faktiskt ganska avstressande också och ger en god möjlighet att lyssna på radion, som sker alltför sällan.

Maskrosor (dandelions) fanns även i Michigan men långt ifrån i lika riklig omfattning som här.

I går hade jag ett meddelande i min telefonsvarare, som var ett bra exempelpå hur man inte skall bete sig, när man talar in ett meddelande i en telefonsvarare.

En hurtig kvinnoröst talade om vem hon var och vad hennes ärende i stort gällde. Hon ville att jag skulle ringa upp och gav en 070-nummer i snabb takt och inte särskilt tydligt. Nu har jag lyssnat tre gånger på meddelande utan att kunna uppfatta, vilket nummer hon angav.

Jag tycker att alla som lämnar den sortemns meddelanden bör göra det så tydligt som möjligt, om de nu verkligen vill bli uppringd. Man bör utgå från att den som skall lyssna till det både kan vara hörselskadad och ha svårt för att fatta.Efter att ha misslyckats med att uppfatta numret, inser jag att jag nog kanske ändå både hör sämre än jag tror och även har svårt för att fatta.

Så därför, alla ni som ringer vårt nummer och vill bli återuppringda, var hyggliga och tala tydligare, när ni uppger ert telefonnummer. Själva ärendet är ju faktiskt mindre viktigt. Det får jag ju veta när jag ringer upp er.

Bilden visar Peggy och hennes son Mike och dotter Angela. Den togs sista kvällen före vår hemresa.

Sergeant Weaver (Mike) har just berättat att han ser fram emot en eventuell tjänstgöring i Afganistan. Det är definitivt inte vad mamma Peggy förespråkar. Hon tycker att det är nog med de två åren i Irak men inser att en ung man i hans ålder inte alltid gör som mamma säger.

Mitt nya uppdrag som förvaltare för en person, har gett anledning till lite självstudier kring just förvaltarskap. Av dessa har jag lärt mig åtminstone EN ny sak.

Någon gång på 80-talet ändrades begreppet "förmyndare" till "förvaltare. Så vitt jag förstår är det numera bara underåriga, som har förmyndare.Vuxna som av olika orsaker behöver "förmyndare" får i stället en förvaltare.

Jag har alltid trott en person som fått förvaltare bland så mycket annat också förlorar sin rösträtt i allmänna val. Nu har jag lärt mig att så inte är fallet. Samtidigt inser jag att många med förvaltare absolut har kvar förmågan att rösta vid ett politiskt val, emedan många andra inte har det.

Den kunskapen behöver jag till hösten, men redan nu inser jag hur viktigt det är för mig att inte på något sätt medverka, om min huvudman skulle be om hjälp inför röstningen. Det betyder förstås inte, att jag inte ens kan vidarebefordra hans önskan om hjälp till någon av hans gamla bekanta. Det känns däremot som en av de många uppgifter jag i uppdraget.

Men som sagt, en person med förvaltare är inte att betrakta som omyndig, när det gäller rätten att rösta.

Under min sökande efter kunskap i ämnet, fann jag att en person som har förvaltare också kan sättas upp på en valsedel! Detta visar väl om något, hur starkt skälen till att förvaltare har utsetts kan variera.

Ett av de stånd, där man kunde köpa whiskey och sedan dricka den på gatan.

På en promenad till Tennessee State Museum i Nashville, hamnade vi mitt i ett s.k. Street Party. Där obeserverade vi något, som i våra svenska (och svenskamerikanska) ögon föreföll märkligt.

Vi tog snabbt reda på att festen var sponsrad av Jack Daniel’s. Den sträckte sig längs en avstängd gata i 2-3 kvarter.Utöver mat av olika slag kunde man även köpa starköl, vin och Jack Daniel’s Whiskey. Vi köpte var sin glass. Gatan myllrade av folk och ett band spelade med ett superförstärkt ljud.

Glada människor vandrade ledigt omkring med vin-, ölglas Jack Daniel’s-drinkar i händerna. Det fick oss att fråga en polis, hur detta kunde vara möjligt. Normalt får man inte dricka alkohol på det viset i Nashville, men i dag hade man ett särskilt tillstånd att göra det, lä’t han oss förstå. Jag upplyste då honom att något sådant är helt otänkbart i Sverige. Några sådana tillstånd kan ingen få här.

Märkligt kändes också, när vi fick veta att behållningen av denna fest, sponsrad av en av världens mest kända whiskeytillverkare, skulle gå till de fattiga i Nashville, hos vilka fattigdomen sannolikt hängde samman med alkoholism.

För dem som, liksom jag, inte vet så mycket om Jack Daniel’s whiskey kommer här litet fakta. Whiskeysorten tillverkas i Tennessee och är bl.a. känd för sina fyrkantiga flaskor och svarta etiketter. Den innehåller 50 % majs.

Läs "NORDEBO, TORSDAG" i dagens VK och begrunda det har skriver. Visst har han helt rätt – också i det han tar upp i sista stycket?

Att alla de som arbetar med diverse projekt längs våra vägar lever farligt är nog känt för de flesta.

I dag hörde jag på radion att man tänker börja att omdirigera trafiken i större omfattning än framöver. Vissa kommer troligen inte gilla detta, men arbetet vid vägarna blir helt klart säkrare.

I Michigan, där det f.ö. tycks pågå vägarbeten i stort sett kontinuerligt, är man också medveten om riskerna, men försöker minska dem på ett annat och lite märkligt sätt.

För det första är hastigheten nedsatt till ca 70 km/timmme, när arbetare finns vid eller på vägen. Dessutom sitter vägskyltar uppsatta, där det står att straffet för den som dödar (!) en vägarbetare är $7 500 samr ett fängelsestraff på 15 år. Jag har f.ö. kunnat notera att olika saker blivit dyrare genom åren i Michigan, men "priset" på vägarbetares liv är detsamma.

På något vis känns skyltningen litet makaber. Därför föredrar jag nog att trafiken leds förbi vägarbetsplatserna.

Kanske är det litet "sjukt" att visa upp gravar här, men jag gör det ändå.

I en lugn del av den trädgård som omger Elvis’ Graceland finns såväl han som hans föräldrar och syster begravda. En del av gravdekorationerna är av "äkta" plast.