Det känns som om den förlorad kamp, kampen mot ogräset i jordgubbslandet menar jag. I våras blev det så noggrant rensat, att det är svårt nu att förstå hur så mycket ogräs kunnat slå rot där över sommaren.

Men nu går jag ut för att ägna några timmar åt en ny rensning. Rätt klädd och med radions P1 på i öronen samt en positiv inställning till jordgubbar blir jobbet rena njutningen.

Jag har ett antal uppdrag som gode man och förvaltare.I uppdraget ingår bl.a. att betala min huvudmäns räkningar. Utförsäljningen av en del apotek har påverkat den uppgiften på ett negativt sätt.

Tidigare sköttes krediten av PayEx och fungerade alldeles utmärkt. Bl.a. hade de tjänsten autogiro.

Nu har den övertagits av Klarna, som skickat ut ett hurtigt brev "Hej och välkommen som Klarna-kund". Där tackar man för valet av dem. Men ingen har aktivt valt dem, vare sig personal, mina huvudmän eller jag som deras godeman/förvaltare.

Adressändringar som tidigare gjorts och medförde att samtliga räkningar kom till mig, tog man inte över utan nu skickas de på deras gamla adresser, där att par av dem legat för länge och fått ett förseningspåslag om 50 kronor.

Autogiro erbjuder man inte, "eftersom man inte har den tjänsten och då den inte har efterfrågats".

I ärlighetens namn måste jag dock nämna, som det enda positiva med förändringen, det beundransvärda tålamod som den person hos Klarna visade mig vid ett telefonsamtal, trots mitt mycket irriterade uppträdande.

Det är svårt att beställa något, när man inte vet vad det heter.

Vad sjutton heter "staget" mellan bromspedalen på en MC och den "arm" på bakhjulet som som behövs för att det skall vara möjligt att bromsa?Det skulle inte vara så dumt att veta det, innan jag ringer Lelles för att fråga om de har en sådan.

Man kan ha många "fasta punkter" i tillvaron. En av mina är kommunens överförmyndare.

Frågor har hopat sig den senaste tiden i mitt arbete som förvaltare och min förhoppning är att överförmyndaren skall ha tid för mig i morgon. Kanske inte den bästa dagen för henne, eftersom det är hennes första dag efter semestern. Jag kan bara hoppas på att jag skall då en date" med henne.

Äntligen har jag hamnat på 20-i-topplistan. Må så vara att jag bara är på tjugonde plats, men jag är där och det gör mig så oerhört lycklig.

Med risk att än en gång få på skallen för olämpligt blogginlägg, dristar jag mig till följande föga upphetsande rapport.

I kväll har jag inte gjort någonting av värde utan bara "lekt" med datorn, tittat litet på T V, druckit kaffe och väntat på att det skall bli dags att hämta hustrun vid bussen i Vännäsby.

Detta skrivs i anledning av vad jag funnit andra ha som innehåll i sina många och därmed för "tittarsiffrorna" värdefulla men inte särskilt intressanta inlägg.

Tänk så elak han kan vara den gamle mannen i Brån, kommunens kulturella centrum och troligen den enda by som har en ateljé med en multikonstnär som ägare. F.ö. också den enda byn i världen som har mig som invånare.

Om femton minuter åker jag de två kilometrarna till Vännäsby för att hämta min kära fru, som jag inte sett på nära tio timmar. Jag ser fram emot att snart ha henne inom "räckhåll" igen.

Den gamla skönheten – nu med enbart frambroms

Så är jag då hemma igen efter ett mindre "haveri" under MC-turen. Detta hände:

Av någon obegriplig anledning valde jag att göra en 20 kilometer längs Vindelälven till Vä. Selet. Av en lika obegriplig anledning tog jag med mig nycklarna till den gård, som tillhör en av mina huvudmän. Vid inbromsningen vid vägen till gården small det till och jag kände direkt att jag hade förlorat bromsverkan på bakhjulet.

Det visade sig att den bult som håller skivan utanför utrymmet med bromsbackarna på plats hade ramlat av. "Stången" som förbinder fromspedalen med bromsen hade samtidigt gått av. Där stod jag alltså mitt i "vildmarken" helt utan verktyg.

 Då slog det mig att jag ju hade tillgång till en med all sorters verktyg utrustad maskinhall. Nycklarna dit låg i toppboxen och det hela skulle inom kort vara fixat.

I maskinhallen hittade jag de verktyg som jag behövde och även en skruv plus mutter som passade precis där den borttappade hade suttit. Nu återstår bara att på lämpligt sätt ersätta min huvudman för den "stulna" och för verktygslånet.Och så måste jag förstås beställa hem en ny "bromsstång" med tillbehör om jag nu kan få tag på en sådan till min 29 år gamla Honda.

Vädret lockar nu till en liten tur med min lilla MC.

Ta en repa, sa man visst en gång i tiden om att köra en sväng med en MC. "Liten" MC är det väl, när det bara finns 400 cc under tanken – åtminstone i mina ögon.

Liten, men troligen lika farlig som en tusenkubikare. Bäste att vara försiktig.

Om inte direkt en lucka i lagen, så är det i alla fall en brist i vad som gäller för en god man, när huvudmannen avlidit.

Samma sekund som huvumannen avlider, upphör ens uppdrag som god man. En av mina huvudmän har avlidit och det skapar en viss osäkerhet från min sida.

Jag vet att mitt uppdrag har upphört och att det nu bara åligger mig att göra en slutredovisning av min ekonomiska förvaltning och sedan lämna den till överförmyndaren.

Uppraget upphör, men räkningar fortsätter att komma till mig liksom annan post. Någon skall beställa bouppteckning alternativt ansöka om en dödsboanmälan hos socialnämnden, men vem?  Den avlidnes bostad skall tömmas och göras inflyttningsklar för nästa hyresgäst. Vem ser till att det sker?

Här saknas som läsaren kan ana, anhöriga som kan ta hand om dessa frågor. Och jag som anser mig vara en ansvarstagande god man känner ett visst ansvar att trots att uppdraget upphört ändå sköta de saker jag nu har nämnt.

Att göra det skulle givetvis kännas bättre, om gode mannens uppdrag sträckte sig en tid efter en huvudmans dödsfall.

Är jag för formellt petig nu?

Så har då Centerpartiet i länet äntligen tagit upp en fråga, visserligen i form av ett slags vallöfte men ändå, som borde kunna locka många väljare inom vårdsverige – kanske t.o.m. en och annan gråsosse inom vården med känsla för rättvisa?

Man tar upp en fråga, som jag under alla mina yrkesverksamma år, tyckt att någon borde ha gjort något åt. Möjligen kan det vara så att något politiskt parti försökt förut men misslyckats. I så fall har jag helt missat det.

Vad jag tänker på är den helt oförklarliga orättvisa som råder inom vården, där såväl läkare som annan vårdpersonal arbetar. När läkarna arbetar på helger och så vitt jag förstår även på kvällar, ersätts de som det var arbete på övertid, som åtminstone under helger blir så kallad kvalificerad övertidsersättning. För den får de en ersättning motsvarande 260 % av sin vanliga lön, d.v.s. mer än dubbel lön, om de nu med sina höga inkomster eventuellt skulle välja kompensation i pengar.

De flesta torde i stället välja kompensaion i form av ledighet, där t.ex. 8 timmars arbete en lördag eller söndag ger 16 timmar ledighet för vardera dagen. All den innestående kompensationstid många läkare får, blir därmed utan tvekan en av orsakerna till otyget med de överbetalda stafettläkarna. Den förklarar också en stor del av läkarbristen.

Hur kompenseras då lågavlönade vårdbiträden, undersköterskor, sjuksköterskor och annan personal som arbetar jämsiden en lördag med de högavlönade läkarna?

För dem gäller något som heter ersättning för arbete på obekväm arbetstid. Den extraersättningen får de som påslag på den normala lönen. För helger är den 45,50 per timme. Vardagskvällar är den 18,30 per timme och under storhelger 91,10 kronor.

Utan tvekan ger sig västerbottenscentern in på en mycket svår fråga. Läkarfacket är starkt och läkarnas betydelse inom hälso- och sjukvården gör dem starka i alla förhandlingar om anställningsvillkoren.Övriga allianspartier ställer föärmodligen inte upp för frågan heller och då blir ju västerbottenscentern litet värt.

Men utan övrig personal inom vården står sig läkarna tämligen slätt. Så varför då denna enorma orättvisa, som dessutom orsakar så mycket extrakostnad för landstingen och dessutom bidrar till läkarbristen?