Vad har hänt nu? När man öppnar VK-bloggens startsida, visas inga bilder. Öpnnar man ett enskilt blogginlägg, så finna alla bilder med.

Ingen på VK har väl tid med detta i helgen, men jag måste ändå ställa frågan. Är det någon som vet, vad det bror på?

Sedan en tid finns nu en belysning som markerar den nya rodellen vid ICA Kvantum i Kronoparken.

Nu har jag passerat rondellen ifråga ett antal tillfällen under kvällstid och varje gång har de aktuella lamporna lurat mig en aning. Jag har ett kort ögonblick uppfattat dem som mötande bilar.

Att det varit dålig sikt på grund av väderförhållande har nog bidragit en del. Nu undrar jag förstås om det bara är jag som uppfattar belysningen som mindre lyckad.

Motsvarande belysning vid nästa ( för den som kommer från vännäshållet) rondell är av en annan och icke bländande sort. Varför nu dessa relativt starka lampor vid Kroparken?

I dag kom en räkning från Tröndelag Bomveiselskap as på dryga hundralappen.

Min första reaktion var att den kommit fel. Vid närmare studium såg jag att allt nog stämde.

I månadsskiftet juli-augusti gjorde vi en fyradagarsresa till Trondheim. På ett par ställen skyltades om vägtullar men vi såg inte att vi passerade några sådana. Vi var nämligen vana vägtullarna i USA, där man måste stanna och betala kontant.

Nu förstår jag att en kamera måste ha läst av vår registreringskylt och via den hittat bilens ägare (EN av dess ägare). Det tog tid men till sist nådde räkningen mig.

Fy sjutton…

Jag tror det är bäst att sluta lita på politiker överhuvudtaget, Det är ju precis vad många ser som den största demokratiska faran med alla dessa politiker som säger en sak och gör något annat.

Att det finns många anledningar att känna separationsångest håller säkert alla med om. Den jag känner nu tillhör nog inte vare sig den vanligaste eller den allvarligaste.

Jag har just kommit hem efter att för alltuid ha skilt mig från min snöslunga. Den fick med egen maskin gå de ca två kilometrarna till den brånsbo som köpt den. Trots att vi körde på högsta växeln tog det hela 50 minuter dit, så hann alltså ta ordentligt farväl av varandra.

Han påminde mig f.ö. om förra gången då vi var ute på en långkörning. Den gången skulle vi till verkstaden i Vännäsby. Då gick han inte för egen maskin utan blev boxerad med min förra fru vid ratten och jag småspringande bakefter snöslungan.

Vi har haft många svettiga timmar tillsammans, både vad gällt rent snöslungararbete och skruvande. De sista åren har han dock fått vila i grannens ladugård. På sätt och vis är det några år sedan vi skildes men hela tiden har jag ju vetat att han stått i trygghet ett fåtal meter från mig.

Utöver den rena separationsångesten grämer jag nu över något annat. Jag sålde den alldeles för billigt. Ett tiotal personer har ring på annonsen och flera av den var beredda att köpa den utan att ens se den. Ett par av dem berättade också skadeglatt att de skulle betalat mycket mer, om de hade fått köpa den. Men ett löfte skall hållas och han som ringde igår kväll som nr ett i raden fick den alltså.

Det känns i alla fall skönt att veta att den hamnat i trygga händer. Och aldrig kommer han att törsta efter olja och bensin för se det har hans nye ägare gott om.

Grannarnas hjälpsamhet borde vara en prishöjande faktor, när hus säljs. Det får vi inte glömma, när den dagen kommer att huset skall säljas.

Vid vår gemensamma väg från stora vägen till våra hus, står några björkar. En av dem ser inte ut att vilja leva så länge till, utan i stället bara låta sig blåsas omkull liksom så många av dess bröder och systrar lgjort ängs Brånsvägen. Björken ifråga ser ut att stå på vår tomt, men gör det inte utan står på den mark som tillhör vägen.

Nyss ringde en av våra hjälpsamma grannar och undrade om inte den som nu håller på att röja längs hans tomt mot älven också kunde ta den döende björken. Veden tar grannen hand om och en släpvagn får jag låna för att köra bort alla kvistar och grenar som inte duger till ved.

Det må så vara att björken utgör en fara för oss alla som bor här, men som sagt den ser ut att så på vår tomt och torde vara skyldig till tendensen till torr gräsmatta just i området nära där den står.

Därför uppfattar jag det som en hjälp till oss. Dessutom får jag litet utomhusjobb att ta itu med och det har jag saknat nu en tid.

Det första jag hörde, när lämnade sängen i dag, var ljudet av något som föll i golvet. Det var stifttanden som ramlade ur munnen på mig.

Detta fick mig plötsligt att tänka på, vad som hände med den ursprungliga tanden för bortåt 60 år sedan. Det vill jag berätta nu. De som fått nog av att läsa om mitt tandstatus ombeds vänligen avbryta läsandet nu, om de nu ens öppnat inlägget förstås. Redan rubriken har säkert avskräckt många.

Alf, Göte och jag lekte hemma hos dem. Vi brottades vilt på golvet en kväll och när jag oförsiktigt kastade mig över Alf, som var äldst i gänget, vek han smidigt undan och jag dök i golvet med tänderna som "landningsställ". Då gick den yttersta fjärdedelen av tanden av. Sedan dess har den lagats några gånger och nu senast blev  en stifttand insatt och det är den som föll i golvet i morse.

Nu överväger jag att gå omkring med tandluckan i väntan på tid för bryggbygget. Jag får i så fall försöka inbilla mig att jag med min lucka är lika gullig som min sexårige sonson är med sin.

Jag träffade förresten Alf på Konsum häromdagen och om jag gör det igen skall jag naturligtvis ge honom skulden för den missprydande tandlucka som jag åtminstone i dag kommer att gå omkring med.

Ett och annat mindre skönhetsfel skall jag också passa på att fixa.

Ja, så är det och min tandläkare har ledigt i veckan. Vad återstår det då för mig?

Att sätta fast tanden för tredje gången med den spruckna tandroten torde inte tjäna något till. Vad jag vill nu är att snarast komma igång med "brygginstallationen", men för den har jag fått tid först den 22 november.

Så här kan jag inte ha det i ytterligare tre veckor och överväger nu starkt att försöka få det gjort hos någon annan tandläkare. Men kan jag verkligen göra det och "svika" den tandläkare jag haft i så många år? Jag gillar henne och jag gillar hennes tandsköterska, men jag står inte ut med glappande tand som gör ont bara jag stöter emot den med tungan.

I dag gjorde min kära hustru en god soppa med en konsistens som soppor vi serverar våra tandlösa åldringar ibland. Men det kan jag ju inte begära att hon skall fortsättamed i ytterligare tre veckor. Själv vill jag heller inte riskera att att tanden skall lossna helt och följa med soppan på dess väg genom matsmältningskanalen.

Nu har jag bestämt mig. I morgon kommer jag att försöka få en tid hon någoin annan, kanske rent av i Vännäs. Dock misstänker jag att det nog inte kommer att bli så lätt.

Häromdagen kunde man i VK läsa ett märkligt uttalande av en medicine professor.

Det hela gällde en s.k. patientnära forskning som professorn hade ägnatr sig åt utan de etiska tillstånd som detta kräver.

Professorn anger enligt VK att "anmälan är grundlös och har sin grund i en konflkikt med en kollega".

Hur är det nu egentligen, bäste herr professor, är anmälan grundlös eller har den en grund i konflikten?

Är det verkligen så att VK ofta stänger av bloggare. Nu har jag hört sådant förekommer och inte bara när jag en gång bad om det.

Den som nu säger sig ha blivit avstängd har dock haft möjlighet att återkomma men då med annat namn på bloggen.

I mitt fall gällde det en bloggare som ofta kommenterade mina inlägg men alltid gjorde i form av kommentarer kring min person och inte kring vad mina blogginlägg innehöll. Utan större problem, fick jag då VK att stoppa hans vidare åtkomst av VK-bloggen. Det kändes skönt.

Men den person som nu känner sig mer eller mindre förföljd av en viss bloggare tvingas i stället radera denne mans inlägg. Då lär alla andra kommentarer försvinna också, vilket ju inte är särskilt trevligt för den som kommentarerna riktar sig till.

Vanligtvis är det svårt att få saker och ting förklarade i form av blogginlägg från bloggredaktionen. Jag ber trots detta om några förklarande ord från VK. Vad krävs egentligen av en bloggare, för att denne skall bli avstämgd. Eller snarare – vad bör att undvika för att få stå kvar som bloggare här?