Under morgontimmarna har jag i tankarna gått igenom min ekonimiska situation och funnit den så pass god att jag tänker överraska Peggy i dag.

Vi skall ut på "spaning" efter ett matgrupp i dag. Det har visat sig svårt att hitta någon som vi båda gillar. Men skulle vi göra det i dag, så innebär min överraskning till Peggy att jag tänker bidra ekonomiskt till köpet från min egen "wallet".

Normalt är det hon som sparar pengar för diverse utgifter under vår vistelse här i Michigan. Jag kom just på att jag ju äter och fikar precis lika ofta som hon vid köksbordet. Därför känns det väldigt rätt att också vara med och betala. Dessutom har hon verkligen förtjänat ett nytt köksbord nu efter ett par-tre års prat om det.

Säg inget till Peggy nu bara. Låt det bli en överraskning för henne!

(OBS! Inlägget är nu rättat efter ett vänligt påpekande från en granne i Brån om alltför många språkliga fel i det.)

Här kommer en språkfråga. Den gäller amerikansk engelska och borde bara lätt att få besvarad här hemma eller åtminstone av våra många amerikanska vänner, men så är det inte.

Då och då läser jag i tidningsrubriker något i stil med "Joe Någonting ’dies’ i en bilolycka. Vad jag inte förstår och heller inte kan få förklarat här av min amerikansktalande omgivning är, varför presensformen av "die" används och inte i stället imperfektformen. Han "dog" ju förvisso och artikeln beskriver inte hans sista minuter i livet utan berättar att han dog i bilolyckan någon dag tidigare.

Läser jag däremot dödsrunorna i tidningarna, som också verkligen berättar om något som varit, talar man om att vederbörande "died" eller "passed away", alltså imperfektum.

Kan någon hjälpa mig att förstå detta?

Här kommer ytterligare en märklig sak som syftar på det amerikanska folket som enligt  US Mint "litar på Gud".

Mitt ibland annonser i dagens lokalatidning om diverse hemtjänster har företaget USA Gutters satt in denna annons.

Alltså underförstått, köp hängrännorna hos oss, lita på Gud (om du nu inte på oss). Jesus älskar er dessutom och skulle aldrig lura på er dåliga hängrännor och inte vi heller.

Amerika har aldrig haft vad jag tror att vi kallar statskyrka. Det har alltid varit fritt fram för alla religioner och olika sektliknande församlingar att finnas. Fritt har det förstås också alltid varit att stå helt utanför alla typer av religiösa yttringar.

Samtidigt har det, så vitt jag förstår, alltid varit staten som präglat och get ut mynt och sedlar. Den delen har alltså aldrig varit skild från staten. Mot den bakgrunden måste man därför verkligen fråga sig, varför t.ex. ett endollarmynt som det på bilden har texten "In God we trust" (vi litar på Gud).

Nog är det väl märkligt att staten går ut med det beskedet, samtidigt som staten väl menar att det skall råda en total religionsfrihet i landet.

Vem är i så fall "we"? Är det den för tillfället styrande politiska majoriteten eller är det kanke bara gruppen människor som präglar mynten?

För mig är och förblir sannolikt väldigt många konstigheter hos de påstått kristna obegripliga.

Under vår vandring i går hittade vitt ex av den här så dyrbara svampen Morel, som jag gissar måste vara en slags murkla.

Folk här "jagar" den nu ute i skogarna och kan sedan sälja den till riktiga högt belopp till bla. restauranger.

Häromdagen mötte vi ett par under vår promenad här i närheten. Deras första fråga var: "Are you hunting for Morels?

Lennart Olofsson heter han, mannen som under ett antal år var min chef.

För några år sedan frågade jag via bloggen vad busken på bilden heter och då var det han som gav mig svaret.

Nu har jag redan glömt det och hoppas återigen på hjälp "utifrån". Vad är det för buske?

Jag är inte den som säger nej till en söt bakelse till kaffet, men dessa färggranna bakverk avskräcker. Det samma gäller f.ö. min amerikanska fru, som antagligen ändå är van att se så här färggranna bakelser.

Här visar jag nu en bild av huset för dem som kommer från andra hållet, när de skall besöka oss. Från det hållet ser det ut så här.

I år står det en hyrd Hunday Elantra på garageinfarten. Kommer ni nästa år, torde där stå en annan bil.

Finns väl i Sverige också, eller…?