”Smörjan” på skinkan

Av , , Bli först att kommentera 4

Att griljera skinka tillhör inte mina vanliga uppgifter. Tidigare år har jag haft svårt med ett visst moment i sammanhangret, nämligen att pensla på ägg/socker/senap.

I år följde jag anvisningen på skinkförpackningen och tog tre matskedar senap i stället för en, som vår gamla kokbok sa och som jag följt tidigare år. Då fick jag en "smörja" som inte rann av direkt utan som stannade på skinkan för att sedan effektivt ta emot ströbrödet.

Ingen händelse är för liten och obetydlig för att inte kunna utgöra ämnet för ett blogginlägg! Jag är dock övertyugad om att alla inte tycker det 🙂

Bli först att kommentera

Färst

Av , , Bli först att kommentera 3

I nästan hela mitt långa liv har jag talat och skrivit på svenska.

Häromdagen stötte jag ändå på ett svenskt ord som jag aldrig för varken hade läst eller hört.

Ordet var "färst" och nu vet jag att det är superlativformen av "få". Man lär så länge man lever men nu undrar jag om ordet är ovanligt och därför hållit sig undan från mig.

Bli först att kommentera

En röd bland de blå

Av , , 2 kommentarer 8

Så här såg det ut tidigt i morse!

2 kommentarer

Trist

Av , , Bli först att kommentera 9

Så trist det är att se bloggen totalt invaderad av "De blå siluetterna". Just nu, kl. 05.00 är de tretton mest lästa just dessa.

Nu är det på tiden att VK förklarar för oss, vad det hela handlar om och vilka åtgärder man vidtagit på VK för att få stopp på eländet.

Bli först att kommentera

Glasklart från partiledarna

Av , , 3 kommentarer 3

Följande finns att läsa i Dagens Nyheter. Partiledarna ger var sin glasklara och "gravallvarliga" kommentar till manipulationen av bilden med kungen och den lättklädda kvinnan.

 

Håkan Juholt (S):
”Manipulering i kommersiella syften är typiskt för Fredrik Reinfeldts Sverige. I mitt Sverige finns varken avancerade bildbehandlingsprogram eller nät att sprida förfalskningar på.”

Fredrik Reinfeldt (M):
”När Moderaterna uppfann kameran var det inte så här den var tänkt att användas. Det är givetvis tråkigt om kungen känner sig manipulerad, men jag kan som ni vet inte kommentera enskilda fall.”

Jan Björklund (FP):
”Montaget är en katastrof. Efter åren med den socialdemokratiska flumskolan kommer det ta lång tid innan folk lär sig att manipulera verkligheten på ett trovärdigt sätt. Vi har dock kommit en bit på väg.”

Göran Hägglund (KD):
”En typisk elitfråga. Verklighetens folk ser inga fel på bilderna, och kultureliten ska inte lägga sig i folks preferenser.”

Annie Lööf (C):
”Det är orimligt att tänka sig att hårt arbetande människor med barn ska ha tid att prioritera genomarbetade bildmanipulationer. Därför vill vi se ett rit-avdrag för den här typen av verklighetsnära tjänster.”

Lars Ohly (V):
”Den svaga manipulationen är frukten av det nyliberala systemskifte som alliansen genomfört, där resurserna är helt otillräckliga. Vi kräver 200 000 nya jobb inom offentlig bildhantering.”

Gustav Fridolin (MP):
”Jag delar Mille Markovic vision om att förändra bilden av det Sverige vi lever i. Alla goda krafter behövs i den omställning av perspektiven som krävs om vi i framtiden ska vara konkurrenskraftiga på den internationella bildmarknaden.”

Jimmie Åkesson (SD):
”Inom radikal islam är det förbjudet att avbilda profeten. I Sverige kan kungen sägas vara profet. Att man här uppenbarligen inte avbildat profeten på riktigt är ytterligare ett solklart exempel på islamiseringen av det som en gång var det svenska samhället.”

3 kommentarer

”Många” personal?

Av , , 2 kommentarer 2

Ofta hör man folk säga att det behövs ytterligare fler personal.

Det låter illa och fel och är det nog också. Men när jag slår upp "personal" i SAOL, ser jag att det också finns något som heter "personaler".

Vad sjutton menas med "personaler"? Tacksam för hjälp att förstå.

Hur som helst har en arbetsplats personal, stor eller liten, beroende på hur många anställda det finns inom personalen.

 

2 kommentarer

Att ”kasta skit”

Av , , 3 kommentarer 4

För några dagar sedan läste jag ett blogginlägg om vådan av att kasta skit på någon. Jag uppfattade det som något många gör här på VK-bloggen. T.o.m. den aktuelle bloggförfattaren ansåg sig göra det ibland.

Eftersom vederbörande och jag just varit inne i ett irriterat ordbyte i en viss fråga, tog jag åt mig litet.

I USA kallar man en närliggande företeelse "mudslinging", något som används i politiska sammanhang. Mudslinging är ett substantiv som betecknar företeelsen att göra hatfulla påståenden och kommentar om någon, vanligtvis en politisk motståndare.

Jag tog som sagt åt mig litet och har tänkt närmare på saken. Vad jag gjort och som fick vederbörande så tydligt arg och upprörd, var bara att presentera vissa ytterst anmärkningsvärda fakta om en ideoligi som han tror på och inte vill se några fel hos.

Om detta är det samma som att "kasta skit", så har jag totalt missförstått det uttrycket. Bara att någon uppfattar presenterade fakta som "skit", behöver ju inte enligt min uppfattning också betyda att det ÄR skit.

Det som bonden t.ex. uppfattar som värdefull gödsel, ser jag och många med mig som äcklig skit.

3 kommentarer

En äkta ”vedspis”

Av , , 2 kommentarer 7

 

Den här bilden av en vedspis fick vi i dag från en vän i USA. Även där tycks man ha en hel del fördomar gentemot norrmän.

 

 

2 kommentarer

Lale Andersen

Av , , Bli först att kommentera 2

I mitt förra blogginlägg nämnde jag Lale Andersen som en slags motsvarighet till vår Ulla Billquist utan att veta någonting om henne. Nu har jag tagit reda på litet om henne.

Hennes mest kända sång torde vara just denna, Lili Marleen alltså. Texten till sången skrevs av den tyske poeten Hans Leip.1938 tonsattes den av Norbert Schultze. På Wikipedia hittade jag den här historien om hur den blev så allmänt känd som den blev:

Sedan Tyskland hade ockuperat Jugoslavien försommaren 1941 och började de sända närradio från Belgrad. En löjtnant som var placerad där köpte under en permission i Wien en bunt skivor och bland dessa fanns den dittills okända sången som endast sålts i cirka 700 exemplar.

Sändningarna kunde höras av tyska och allierade trupper runt hela östra Medelhavet och Lili Marleen blev så omtyckt att den efter en tid sändes varje kväll som avsignatur klockan 21:55.

På så vis fick sången stort genomslag på båda sidor under kriget. Sången ogillades av tyske propagandaminister Joseph Goebbels som först förbjöd den, för att senare beordra Lale Andersen att spela in en något annorlunda version (juni 1942) för tyskt hemmabruk.

När jag lyssnar på den och ser videoklippen inser jag vilken lättrörd person jag. Det är nästan plågsamt för mig att lyssna och titta och sedan i mitt inre påminnas om allt dödande som 1:a världskriget innebar. Jag tänker då på dödandet alldeles oberoende av nationalitet.

Av vad jag kunnat utröna var Lale Andersen antinazist och det var förstås därför som Goebbels inte gillade sången.

 

 

Bli först att kommentera

Ulla Billquist

Av , , 1 kommentar 3

 

Här pågår städning och hittills har jag med stor behållning via Spotify lyssnat på Sveriges motsvarighet till Storbrittanniens Vera Lynn och Tysklands Lale Andersen.

Detta har fått mig att fundera litet på detta med musik, d.v.s. hur det kommer sig musik så lätt fastnar i ens hjärna. Hur kan, Ulla Billquists låtar kännas så välbekanta för mig? Hon dog 1946 och då var jag ju bara 5 år.

Är det möjligen så, att hon spelades ofta på radion under mina första levnadsår och låtarna redan då lagrades i min hjärna tillsammans med tusentals andra intryck den då tog emot och förmodligen sög upp som en svamp?

I mitt barndomshem fanns inga andra musikkällor än radion och på den tiden fanns så vitt jag vet bara en enda radiostation. Sannolikt spelades därför hennes låtar inte alltför ofta.

Enda gången som jag minns att jag lyssnat på Ulla Billquists låtar i vuxen ålder var häromåret, när ett fantastiskt "tjejband" framförde några av dem på Holmöns visfestival.

Som sagt har jag med behållning lyssnat på hennes låtar, som dessvärre avbrutits av reklaminslag ledsagade av nutidens för mig helt förskräckliga musikinslag. Vi har nämligen bara gratisversionen av Spotify.

 

 

1 kommentar