Råttpissdoften underskattad?

Av , , 1 kommentar 3

Under min cykeltur till Umeå i dag (så fick jag skryta litet över det också) lyssnade jag på radio. Där intervjuades en person som hade råttskådning som sin stora hobby.

Utrustad med ficklampabrukar hon ge sig ut mitt i natten i Stockholm till ställen där hon vet att det finns härliga, feta  brunråttor. Med stort nöje ägnar hon sedan åt vad hon kallar råttskådning, något som hon gjort ända sedan åttaårsåldern.

Hon är så förtjust i råttorna och sin hobby, att hon tycker att doften av råttpiss är ett efterlängtad tecken på att sommaren är här.

Vem är det nu jag talar om, undrar kanske många. Hennes namn är Carin Götblad och hon är länspolismästare i Stockholpms län. Henne har jag sett och hört många gånger i TV och radio, men först i dag avslöjade hon sin minst sagt ovanliga hobby.

Jätten på Flakaberget

Av , , 1 kommentar 3

Mellan skidstadion i Vännäsby och Vännäsbadet finns en härlig led som lämpar sig väl för både skidåkning och vandring. Tvåhjuliga fordon färdas också längs leden ibland även om det nog inte är helt ok.

På Flakabergets högsta punkt finns stenbumlingen som bilden visar samt några till, som är nästan lika stora. På vår vandring i dag stannade vi till vid stenen. Där finns ett par bord med bänkar. Det enda som vi riktigt saknade var en ryggsäck med lämpligt fika. Så förutseende hade vi tyvärr inte varit att hade tagit med en sådan.

Efter att försiktigt ha provlyft "stenen", kom vi att prata om hur den hade hamnat där. Utan att vara särskilt kunniga inom det aktuella området, kom vi fram till att det måste vara ett verk av någon av istider som en gång växte till och sedan smalt bort. Vi försökte föreställa oss kraften i det enorma vattenflöde, som kunde spola något så stort och tungt framför sig. Om det nu var på det viset det hela gick till, förstås. Är det någon som vet bättre, så är vi tacksamma för en liten föreläsning i ämnet.

Där låg den i alla fall stor och majestätisk och troligen helt utvilad eftersom det ju torde vara åtskilliga år sedan den lade sig till ro där. Att få den dit måste ha varit ett tungt jobb och vi fann det nog så jobbigt bara att bära våra kroppar upp till samma nivå.

Jämtebölegården

Av , , 1 kommentar 2

En del av midsommaraftonen tillbringade vi på Gammlia. Aldrig någonsin har jag upplevt området så fyllt av människor av alla åldrar. Förmodligen fanns förklaringen till det i det vackra försommarvädret.

Byggnaden till höger är Jämtebölegården, som en gång långt tillbaka i tiden byggdes av min fars, Herman Sjöström, förfäder. Helt säker på den uppgiften är jag inte.

(Nu har jag kollat med en kusin och då fått veta, att huset bara har stått väldigt nära den sjöströmska tomten i Jämteböle, men att det aldrig ägts av den sjöströmska släkten.)

 

Jämtebölegården från 1618

Reinfeldt i Bush’ fotspår

Av , , 4 kommentarer 6

I högen finns 200 miljarder (jag har räknat sedlarna). Nog behövs de väl till angelägnare saker än skattesänkningar?

Reinfeldt och hans regering har hittills sänkt skatterna med 100 miljarder och planerar fortsätta att sänka dem med ytterligare 100 miljarder. Väljare som gillar mer pengar i plåboken och inte bryr sig så mycket om vad det får för andra konsekekvenser gillar detta.

Man glömmer lätt att regeringen på detta sätt lockar oss att rösta på dess partier, ja nästan "köper" oss. Ingen tackar nej till mera pengar att spendera, men allt för många glömmer varifrån dessa pengar måste tas.

Expresident Bush gjorde en liknande sak under sin första valkampanj. Han lovade då att varje skattebetalare skulle få tillbaka 300 dollar, om han fick bli president. Han blev det som bekant och han höll sitt löfte. Peggy fick också sina 300 dollar och jag minns hennes reaktion som gick ut på att hon helst hade velat skicka tillbaks pengarna.

(För en tid sedan tjatade jag om regeringens metod att för lånta pengar sänka folks skatter. Ingen utom en person sa emot och lovade komma med några förklarande motargument. Jag väntar fortfarande på dessa.)

En guldkantad tillvaro

Av , , Bli först att kommentera 3

Bilden som jag tog i dag under vår fyramils cykeltur "broarna runt", påminde miog om hur bra jag har det. Broarna runt betyder här först cykling längs ena sidan av Vindelälven till Selet och sedan den andra sidan tillbaks.

Min tillvaro är i många avseenden guldkantad. Jag har två friska barn och barnbarn och förstås deras mammor. Jag är frisk och kan sysselsätta mig med saker som roar mig. Vår ekonomi tillåter oss att göra de saker som vi vill göra. Än så länge lever jag i ett land, där andras skattepengar finns när min hälsa eller annat gör att de behövs och mina egna pengar inte längre räcker till.

Men inget av detta skulle vara vad det är, om jag inte vid min sida hade haft min älskade Peggy.

Med "guldkantat tillvaro" torde dock menas mera av en annan slags rikedom än den jag känner. För mig räcker det så väl med det jag har omkring mig. T.o.m. smörblommor längs vägkanten är en slags rikedom, rikligt förekommande och skattefri.

 

Oro i försommargrönskan

Av , , 2 kommentarer 1

Nu tänker jag inte bara på de fina oponionssiffrorna för alliansregeringen eller på det motsatta för oppositionen. Oron växer sig stark, när jag försöker förstå vad detta beror på.

De som har alla de positiva siffrorna helt klara för sig undrar nu förstås hur det kan vara något att "försöka" förstå, så uppenbart som det är, torde de mena. Jag saknar tillräcklig kunskap för att ge en samlad bild av vad anledningen kan vara. Dock noterade jag en sak häromdagen och det är den som oroar mig så djupt.

I en "politiskt" samtal med en medelålders man med vänstersympatier om frågor inför valet säger han till sist:

– Jag har kommit därhän nu att jag bara ser till min egen familj, som har en hyfsad ekonomi, ett bra jobb för både mig och min fru och dessutom är vi friska. Skattesänkningarna har get oss mer att spendera. Pratet om svårigheter för de långtidssjukskrivna och de många arbetslösa berör inte oss diirekt. Till sist säger han:

– Nu tänker jag bara på mig själv och min egen familjs bästa och skiter i hur de sämre lottade har det.

Är detta sätt att tänka vad de nya modertarena uppnått genom sin politik hittills, då finns det verkligen anledning av oroa sig. Ge folk mera pengar och låt dem sedan klara sig så gott de kan utan alltför mycket av livets nödvändigheter tillgodosedda genom gemensamt inbetalda skattepengar!

Vill vi verkligen ha ett land, där folk bara tänker på sitt eget bästa, älskar sänkta skatter och "skiter" i hur de sämst lottade har det?

Observera att jag nu inte påstår att alliansregeringen "skiter" i de sämst lottade. Men jag tror inte att jag är ensam som ändå tycker att mycket av vad det hittills gjort manar många, liksom den man jag nämner här ovan, till en alltmer egoistisk syn på tillvaron. Skattesänkningarna har varit ett effektivt sätt att köpa sympatisörer, som vid närmare eftertanke dock inte också nödvändigtvis måste lägga sin röst på alliansen.

Förvaltarskapets baksida

Av , , Bli först att kommentera 3

Jag gillar mitt senaste uppdrag som god man, men så här på midsommaraftonens morgon drabbas jag av något som närmast kan liknas vid dåligt samvete.

Hur angelägen jag än hittills har varit för att inte träda min huvudmans integritet för när och gärna jag än vill tillmötesgå honom i hans önskningar, så går det inte.

Lyckligtvis saknar jag inte förmåga till empati. Eller skulle det möjligen vara mer lyckligt om jag inte hade den förmågan. Som det nu är, kan jag så lätt sätta mig in i hur det måste kännas, när man på grund av sjukdom tvingas lämna allt av det som man byggt upp under sin livstid. Och inte kan det vara så mycket lättare, när man inte fullt ut förmår fatta, vad som är på gång.

Jag inser att jag egentligen inte alls behöver ha dåligt samvete för det jag gör, utan borde lungt kunna se mina åtgärder som oundvikliga och grundade på de myndigheter, som gjort bedömningen att min huvudman behöver en förvaltare. Att han verkligen behöver det, råder det ingen som helst tvekan om.

Nu lägger jag såväl hans ärende som mina funderingar kring det åtsidan, för att i ställe njuta av den fina midsommaraftonen. Och i natt skall jag sova gott, eftersom ett gott samvete ju lär vara den bästa huivudkudden. Ett i grunden gott samvete har jag dessbättre även om det nu störs litet av förvaltaruppdraget.

Oplanerad stadsresa

Av , , Bli först att kommentera 1

En klart svårläst tidtabell från Länstrafiken var anledningen till att vi båda sumpade en sovmorgon, som nog behövts inför kvällens midsommarfirande.

Det kom helt enkelt ingen buss vid sextiden, som man kunde tro av tidtabellen. För att hitta undantaget för midsommarafton, är man tvungen söka information på annat stället i tidtabellen än den de olika busslinjernas avgångstider finna angivna.

Nog borde det ändå finnas någon slags markeringen på de sidorna också, kan man tycka.

Så nu blir det en extra tur till sta’n för mig, men vad gör man inte för att hjälpa Länstrafiken?