Moderaten Anders Ågren har i dag en insändare i VK, där han berömmer alliansen för att den skaffat fler poliser till Västerbotten. Som bekant är det inte alls ovanligt att moderater tror att fler poliser kan lösa det mesta i samhället.

Ågrens insändare råkar dock vara införd samma dag, som en artikel i VK beskriver ett annat och mera effektivt sätt att "tillgodose invånarnas krav på rättstrygghet och rättssäkerhet".

En brist i utbildningen (?) medförde att polisen i Nordmaling inte hade sett till att polisbilen var tankad inför dagens brottsbekämpning. Man fick därför avbryta en biljakt, eftersom man befarade "soppatorsk".

Tanka kunde man inte eftersom det inte fanns någon mack i närheten, som passade ihop med det bensinkort man hade. Att förskottera en tankning ur egen plånbok var förmodligen icke förenligt med reglementet.

Som så många sedan länge påpekat, finns det bättre medel att förbättra rättsäkerheten än att utöka antalet poliser. I första hand bör man börja med att förbättra folks levnadsbetingelser i stort.

Ett litet problem i det sammanhanget borde det dock vara att se till att polisens fordon aldrig får lämnas med nästan tom tank och sedan se till att det i varje polisbill finns andra bensinkort än det som polisen normalt skall använda.

Alla vännäsbor torde ha hört historien om den stackars italienaren, som hade köpt en biljett till Venice (Venedig) men som till sist hamnade i Vännäs. Jag har hört den i litet olika versioner och har ofta tvivlat på sanningshalten i den.

I kväll händer något i det närmaste otroligt. Jag spelar Betapet med en kvinna från Gotland. När hon hör att jag är från Vännäs erinrar hon sig historien också men då sedd från stockhomshorisonten. Här kommer hennes historia på vars sanningshalt det knappast finns någon anledning att tvivla:

Jag satt och sålde SL-biljetter på T-centralen, när jag ett tag jobbade som spärrvakt och i biljettluckan på SJ/SL på
Stockholms Centralstation.  Detta hände på vårvintern 1978 eller 1979.

Jag satt ensam där nere och sålde SL-biljetter. Plötsligt dyker en liten knubbig italienare upp, finklädd i mörk kostym och gråter och utbrister följande: "I ask for ticket for Venice and end up in small village in the north of Sweden"

Jag trodde först att jag hört fel, så jag sa "Pardon me, what did you say?" så han upprepade det hela. Jag hade naturligtvis fruktansvärt svårt att hålla mig för skratt, men bad om ursäkt och bad honom vänta, så att jag kunde kontakta chefen, så att han kunde få kompensation för det inträffade.

Jag sprang upp och in till närmaste chef och berättade episoden och skickade upp den stackars italienaren till honom… hur det gick sen fick jag aldrig veta.

Så var det med det… så nu vet ni. "Den gamla skrönan" är alltså sann.
Varma hälsningar till alla Vänäsbor m.fl.
Maria Gutebring

Per Lundholm, sång och gitarr och Peggy Sjöström, sång och irländs penny whistle.

Jag vet inte säkert, men jag tror inte att det förekommit så mycket irländsk musik på Vännäsdagarna tidigare.

Den som vill lyssna på sådan musik i dag, kan göra det klockan 14.20 och en stund framöver.

De som spelar och sjunger är två tredjedelar av O’grejdi Nua, vars tredje medlem, Eric Anderberg, är förhindrad att närvara.

Det lilla riksdagspartiet KD har i dagarna gått ut med en massa löften, eller åtminstone en viljeinriktning, vad gäller vård och omsorg av landets gamla.

Allt av detta skulle vara en värdefull framgång för de äldre (oss äldre!) i samhället, om det bara gick att genomföra. Dessutom är en del av dem alldeles för resurskrävande. Ett annat fel med dem är enligt min mening att de är så självklara och allmänt sympatiska, att ingen enda människa torde ogilla dem. Tvärtom! Sådana löften säger mig ingenting utan får mig bara att undra varför det inte redan är genomförda.

Knappast något politiskt parti torde vara motstånfdare till löftena. Då kan man ju undra, varför man inte under de snart fyra år som gått redan har genomfört reformer i den riktning som löftena pekar.

En av valets många frågetecken är den om småpartiernas chanser att sitta kvar i regeringen. Så även om KD-löftena om vården och omsorgen om äldre låter bra kanske det trots allt inte är så klokt att lägga sin röst på ett parti som "försvinner" eller åtminstone hamnar i en allians i opposition.

Jag undrar nu bara om Smetana har tid att kommemntera detta med tanke på sitt engagemang på Vännäsdagarna.

Nu är det bara att vänta…

Vem blir först här att försvara eller förkasta Littorin efter Aftonbladets avslöjande? Vem blir först att här försvara alternativt förkasta Aftonbladet, som går ut med nyheten om Littorins påstådda brott? Och vem blir först att här formulera sin oro över svårigheten att genom sådan här publicering får politiker i framtiden?

Själv har jag just nu ingen uppfattning alls utan väntar bara på alla tänkbara reaktioner här och i andra medier.

Det var ingen bra present som VK gav oss på ettårsdagen av bloggportalens tillblivelse.

Jag syftar nu på den för en vanlig bloggare helt obegripliga försämringen av statistikredovisningen, som nu har blivit nästan helt ointressant. Att se vilka av ens blogginlägg som lästs oftast är för mig definitivt mer intressant att se det totala antalet sidöppningar.

Om ändå Vk hade kunnat förklara på ett begripligare sätt, vilken anledningen till försämringen är, så kanske den hade gått att lättare acceptera. Med den nuvarande förklaringen är den obegriplig – åtminstone för mig.

Kan detta verkligen vara sant om hälsocentralen i Vännäs? Jag vill helst inte tro att det är så.

En person som jag nyligen träffade berättade för mig att han för ca två år sedan tog kontakt med en distrikssköterska för att "anmäla" att hans granne visade mycket tydliga tecken på att det inte stod rätt till med honom.

Beskedet han fick då var bara att eftersom han inte var släkt med mannen ifråga, så kunde man ingenting göra.

Jag är mycket väl medveten om sekretess inom vården och den berättigade rätten till en skyddad personlig integritet som alla har. Men när jag nu två år senare får se följderna av att alltför strikt hålla sig sig dessa regler, inser jag att de inte i alla lägen är så bra.

Genast vill tydligt betona, att jag ju inte har all information i ärendet. Det kan ju mycket väl vara så, att man tog tag i ärendet med full kraft men att det som hade varit bäst att göra inte lät sig göras. Kravet på självbestämmande och värnet om vederbörandes personliga integritet satte stopp för det.

Men om grannen verkligen fick det besked från distriktssköterskan, som han beskrev för mig, så är det inte bra. Det kan väl ändå inte vara så att information från en mångårig granne kan vara mindre värd än information från t.ex. en kusin som bor på annan ort t.o.m.?

Personvalskampanjer är ytterliggare en av många företeelser som jag inte förstår mig på.

Visserligen förstår jag hur viktigt det är med förtroendevalda som jag av olika anledningar vill se som dem som skall arbeta för de politiska frågor som ett parti har på sin agenda. Ändå känns det för mig helt fel att lägga min röst på duktiga, sympatiska och brett kunniga personer, så länge som de företräder "fel" parti.

Måhända visar jag i min uppfattning en omogen och kanske rent av oskuldsfull uppfattning, när jag även fortsättningsvis vill rösta på ett politiskt parti som har de grundvärderingar som jag tror på. De tänker jag göra även om det på deras listor finns ett och annat namn, som känns mindre bra för mig.

Självklart studerar jag alla partiers röstsedlar och de kandidaters namn som listas där. Bland dem ser jag många, som jag faktiskt har stort förtroende för och som jag absolut skulle kryssa för om de bara hade stått på "rätt" valsedel.

Samtidigt kan jag inte låta bli att beundra de personer som i större eller mindre utsträckning satsar tid och pengar på en personlig kampanj för sig själv och givetvis samtidigt för sitt parti. Att de brinner av övertygelse för sitt parti, går det inte att missta sig på. Lika lätt är det att förstå att de av just det skälet vill nå bästa möjliga politiska plattform för att från den arbeta för sitt partis idéer.

Beundra dem för deras personliga insatser i tid och pengar kan jag alltså göra. Välja parti bara efter de namn som det partiet har på sina listor känns det, åtminstone i denna stund, tämligen otänkbart att göra. Kanske kommer den närmaste tidens förväntade (?) politiska avslöjanden och "dreven" i deras följe att få mig att tänka om.

Nog kan väl undra över sopbilsförarens servicekänsla, när han helt enkelt struntar i min soptunna bara för att jag råkade ställa den med fel sida utåt vägen.

Än är det stimulerande och spännande att göra saker för första gången. Kanske är det rent av ett tecken på att jag lyckas hålla mitt eget åldrande stången.

Nu tänker jag på nya saker som att beställa slakt av får, till sist ändå sälja fåren levande, begrava katter, ta del av en skogsbruksplan, inventera innehåll i vapenkassun, försöka förstå EU-bidragsansökan, sälja missionshus, flyga över atlanten m.fl. saker som jag aldrig gjort tidigare. Spännande och nytt har det varit och samtidigt har det gett livet som pensionär en annan innehåll än bara ett avslappat gungande i gungstolen.

För att nu inte tala om spänningen som det nya med bröllopsnatten bjöd på! Något som man förstås inte SKALL tala om heller.

Måtte nu bara hälsan stå mig bi, så att mina kommande år som pensionär kommer att bjuda på fler spännande  förstagångsupplevelser.