Igår kväll deltog jag i ett politiker samtal om HBTQ frågor som Queerbussen anordnat på Rådhustorget. Det var en mycket varm kväll och kanske var det värmen som gjorde att samtalet ibland kom av sig lite. VK skriver att det var både otydligt och lämnade mer att önska och Folkbladet skriver att debatten kom av sig i en viktig fråga. Kan det vara så att förväntningarna var otydliga på vad vi politiker skulle göra eller tycka?

I den inbjudan som jag fick stod det att: Samtalet kommer fokusera på frågor om hur man arbetar med hbtq-frågor i Umeå, om vilka utmaningar som finns och vilka frågor som är viktiga inför det kommande valet. Även om hur man arbetat med dessa frågor i Umeå, hur har man lyckats bli Sveriges bästa hbtq-stad och vad betyder det för en stad. ”

Det är en stor skillnad om det är ett samtal eller en debatt. I ett samtal får man berätta om det man som politiker vill göra och prioritera, men det är också ett tillfälle där man får lyssna och ta till sig synpunkter från övriga deltagare och åhörare. I en debatt ser det lite annorlunda ut, där det viktigaste är att föra fram det man gör och lyssnandet står tillbaka. Samtalstonen var enligt mig god och vi var alla rörande överens om alla människors lika värde och att ingen ska behöva utstå kränkningar för sin sexuella läggning. Hatbrott pga av könstillhörighet eller sexuella läggning är alltid oacceptabelt!

När vi fick frågan om vi ansåg att Umeå är den bästa kommunen för HBTQ personer som den utnämndes till för 13 år sedan, så svarade jag att det är omöjligt för mig att veta och att jag inte är rätt person att uttala mig om det. Klart är att jag och Kristdemokraterna vill att Umeå ska vara den bästa kommunen för alla! Det ska vara en inkluderande stad och som jag förstått det är den inte alltid det idag. Tack Daniel Nyström  för att du delade med dig.

Frågor som jag tog med mig och som jag vill ha svar på efter gårdagkvällens debatt är:

Erbjuder kommunen stöd och akut hjälp till personer i samkönade relationer som utsatts för våld av sin partner? Igår fick vi höra om män som blivit tvingade att bo i tält efter att ha flytt från partner som misshandlat. Det kan väl inte vara så att det bara är kvinnor som misshandlats som kan förväntas få hjälp?

Ungas mående. Jag har tidigare skrivit om vår motion om en Elevhälsogaranti i kommunen och när Oscar Eriksson, projektledare för Queerbussen, uttalat sig om att unga HBT personers mående är en viktig fråga så vill jag veta om  Elevhälsan har tillräcklig kompetens och kunskap om HBT. Verksamheten är inte HBT certifierad, men kunskap kan finnas där ändå. Eller kan den inte?

Folkbladets ledarskribent, Linda Westerlind, skrev idag att jag kunde lika gärna stannat hemma med hänvisningen till hemsida som varnar för de genusteoretiska visionerna som ska begränsa friheten för medborgare. Jag vet inte vad hon syftar på, men Linda Westerlinds uppfattning om Kristdemokraterna har varit klar sedan länge och eftersom hon inte var kvar under hela samtalet verkar det varit oväsentligt för henne vad jag sa eller inte sa under kvällen. Som ledarskribent har hon ett talarutrymme som är få förunnade och hon behöver varken vara politiskt korrekt eller som i det här fallet hålla sig till sanningen. Det är inte heller första gången.

Jag vill än en gång hävda att vi inte är ett homofobiskt parti, men att förändringar i vissa frågor har i vissa fall gått långsamt. På Kristdemokraternas hemsida  står detta att läsa i korthet om vår HBT politik. Vill du veta mer om hur vi tänker, fråga alltid en kristdemokrat istället för att lyssna på en ledarskribent från SSU.

HBT

Kristdemokraternas politik utgår från att varje person är unik och oersättlig. Alla har samma absoluta och okränkbara värde oavsett kön, ålder, social position, etnisk och religiös tillhörighet eller sexuell läggning. Utifrån vår människosyn vill vi värna alla människors liv, frihet och värdighet. Våld, diskriminering och uttalanden som kränker hbt-personers människovärde strider mot vår ideologi.