Kategori: Vänsterpartiet

Inte till salu, jo tjena…

Av Veronica Kerr, 6 oktober 2014 kl 23:06, 3 kommentarer

Inte till salu, det var Vänsterpartiets ständiga slogan och melodi under hela valrörelsen. Inga vinster i välfärden var linjen, och den var hård. Det var som om vänstern var driven av ett hat mot andra aktörer än stat eller kommun och alla andra betraktades med misstänksamhet. I kommunfullmäktige i en debatt om att sälja en del av Bostadens bestånd för att ge bolaget starkare ekonomi, stämplades alla fastighetsägare med att de inte sköter sina lägenheter och de har kackerlackor. Nej, ingen som följt debatten eller Vänsterpartiets valrörelse kan ha någon som helst tvekan om att det funnits ett hat och en enda valfråga överst på Vänsterpartiets agenda.

Besvikelsen i Jonas Sjöstedts ögon när han fick veta att han och hans parti var inte välkommet i regeringssamarbetet var påtaglig. Det var nog inte bara besvikelse utan en hel del ilska också. Vänsterns förbud mot vinster delas nämligen inte av Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Nej inte ens Gudrun Schyman, tidig partiledare för V delar Sjöstedts obegripliga hat mot vinster. Schyman uttalade sig i sommar på Almedalen att det är klart att företag ska få gå med vinst. Sjöstedt hade däremot målat in sig i ett hörn där han varit tydlig med att Vänsterpartiet vägrar att rösta igenom regeringens budget senare i höst om inte det blir ett förbud till vinster och blev därmed utanför.

Inte så länge i och för sig. Det visade sig att den svaga regeringen behöver vänsterpartiet och Sjöstedt behöver rädda sitt ansikte. Dagens besked om att en utredning ska tillsättas som beräknas vara klar till 2016 blev just räddningen för Vänsterpartiet. Jubel för vänstern och kaxiga slag för bröstet. Vänstern är glad och Löfven har fått det stöd han behöver just nu. Orden inte till salu klingar illa, Vänsterpartiets prislapp för löftet att hjälpa Löfven blev en statlig utredning. För övrigt enligt Lena Mellin i Aftonbladet var det just Utrednings Sverige som blev vinnaren. Inte Sjöstedt, inte Löfven och definitivt inte medborgarna.

Självklart kommer valfrihet och mångfald bland välfärdstjänster att återkomma som ämne i min blogg. Här kan du läsa vad Tamara Spiric hotar http://www.vk.se/plus/1292725/utokad-valfrihet-kan-stoppas-i-umea och det blir tydligt att hon inte har någon aning om vad Lagen om valfrihet har inneburit för våra äldre i Umeå kommun. Fakta förnekas ständigt när de inte passar in i Vänsterns bild av verkligheten.

Dagens socialnämnd

Av Veronica Kerr, 24 september 2014 kl 17:36, Bli först att kommentera

Idag beslutade socialnämnden att Pingstkyrkan kommer att få erbjudandet om att starta upp och ansvara för en samordning mellan frivilligsektorn, kommunen och andra myndigheter för att hjälpa de tiggare som idag finns i Umeå. Det är många organisationer som vill vara med och hjälpa och alla behövs, men det är viktigt att samordning sker så att inte alla behöver göra allt samtidigt.

Pingstkyrkan har sedan mycket länge än väl uppbyggd volontär organisation och arbetar med bistånd. Det är mycket arbete som görs redan idag och min förhoppning är att med det stöd som kommunen nu kan erbjuda kommer arbetet bli än bättre. Bara för att ett samfund erbjuds samordningsfunktionen exkluderas inte de andra i arbetet med att ge hjälp till de EU medborgare som kommit hit för att tigga. Vänsterpartiet reserverade sig dock mot beslutet, men de var de enda.

Tyvärr kunde jag själv inte vara med idag på nämnden idag. Sitter hemma med kryckor och ett gigantiskt knä efter ett olyckligt fall i trappa, därför kan jag inte kommentera ytterligare hur diskussionen gick. Här kan du i alla fall läsa pressmeddelandet: http://www.mynewsdesk.com/se/umea/pressreleases/pingstkyrkan-erbjuds-samordna-stoedet-kring-eu-medborgare-1059312 Vi får inte glömma att samhället är större än kommunen därför behövs även föreningsliv och trossamfund i arbetet. Det är bra när fler aktörer är med och delar på uppgifterna.

Valduell om Skräddaren

Av Veronica Kerr, 12 september 2014 kl 11:33, 2 kommentarer

I morse kl.08:00 stod jag på Sveriges radio för att valduellera mot Åsa Bäckström (V) om boendet Skräddaren. Ledande socialdemokrater i socialnämnden tycker att vi i Alliansen ältar i frågan och önskar nog inget hellre än att media kunde vara tyst. Det är bekvämare så, speciellt om saker och ting inte blev som man hade tänkt.

Valduellen blev inte heller som den var planerad, 20 minuter innan avtalad tid meddelade Bäckström att hon var sjuk och det blev istället Tamara Spiric som hoppade in via telefon. Trots allt sitter inte Spiric i socialnämnden och har kanske inte samma engagemang i frågan som Bäckström, men hatet mot vinster i välfärd har de partigemensamt.

Vinster i välfärd, vänsterpartiet fortsätter att förminska och lägga debatten om äldreomsorgen på en låg nivå. I valanalysen efteråt kommenterar en statsvetare att vi måste verkligen fortsätta att trumma in varför vinster i välfärden är bra och varför vi ska fortsätta. Det handlar inte om rika giriga män som vill utarma verksamheter på pengar. Det är inte svart eller vitt, men vänstern ser rött av ordet vinst och låter sig förblindas av ideologin.

Vi kommer alla att gynnas av större valfrihet, både för de boende och för personalen. Varför envisas Vänsterpartiet med att tro att de vet vad som är bäst för den enskilde. Och varför vill de förneka undersköterskan möjligheter till fler arbetsgivare som kan efterfråga just hennes kompetens? Här kommer i korthet några av mina argument till varför vi i Umeå ska ha fler aktörer i äldreomsorgen och varför vinster inte är ett problem

– garantera valfriheten och en mångfald av olika aktörer.

Företag berikar välfärden med nya sätt att arbeta, innovationer och investeringar. Om ett företag inte går med vinst, går det med förlust och då finns det inget utrymme till varken investeringar eller förbättringar.

– utveckla kvaliteten inom äldreomsorgen.

Ju fler aktörer eller företag desto större konkurrens. Vårdgivarna måste höja kvaliteten och service för att möta de krav som vård och omsorgstagarna och vi politiker ställer. Annars kommer de som väljer helt enkelt att välja någon annan.

– vårdanställdas inflytande över sin arbetsplats och karriär ökar

Vårdanställda ges fler alternativ till arbetsgivare och är inte bara hänvisad till landsting eller kommun. Det ökar statusen på arbetet och förhandlingsmöjligheterna till bättre arbetsvillkor ökar. Företag kan betala bättre löner och erbjuda fler möjliga karriärval till de medarbetare som är bäst på att bidra med bättre arbetssätt, och därmed öka företagets konkurrenskraft. Vårdyrket kan därmed också bli mer attraktivt.

– öka jämställdheten i näringslivet

Vården och omsorgen är kvinnodominerade branscher, där möjligheterna till karriär eller eget företagande länge varit stängd. Idag utgör kvinnor långt fler än hälften av de lägre cheferna och mellancheferna inom privata omsorgsföretag och nästan 50 procent av toppcheferna. Det kan jämföras med 14 procent kvinnliga toppchefer i näringslivet i stort. Om fler kvinnor kan starta vård- och omsorgsföretag som går med vinst kommer på sikt hela näringslivet att bli mer jämställt, samtidigt som skillnaden mellan mäns och kvinnors ekonomiska makt i samhället minskar. Jämställdhet UTAN kvotering.

Äldreomsorgen behöver mer i Umeå, för en sak är säker, vänsterpartiet har gjort tillräckligt med skada som det är.

Kritiska ögon och öron

Av Veronica Kerr, 5 augusti 2014 kl 10:17, 4 kommentarer

Råttan i pizzan är titeln på en bok av Bengt af Klintberg och som kom ut 1986. Det är en sammanställning av moderna folksägner där råttkött visade sig vara en av huvudingredienserna på pizzor serverade på en pizzeria i Stockholm. Nyheten om döda råttor i pizzor i Sverige hände 1973 och Dagens Nyheter skrev om det, men det visade sig vara en myt. En sägen som förekommit i flera länder innan den kom till Sverige. Alltid är det någon som har hört något, någon som känner någon som har sett något vilket ger den perfekta grogrunden för att sägner sprids vidare.

Även om ingen idag talar om råttor i pizzor så finns det fortfarande sägner och lögner som vägrar att försvinna. Är människor ovilliga att ta till sig sanningen när sägnen, myten är mer intressant och passar bättre in i den världsbild man lever i? Att få sin egen trovärdighet som journalist ifrågasatt måste vara jobbigt och då kan det vara lättare att blunda och hålla i bilden som man själv var med och upptäckte.

Häromdagen skrev Lena Mellin i Aftonbladet denna krönika http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/lenamellin/article19308802.ab och jag önskar att så många som möjligt tar tiden till att läsa den. Det är fortfarande uppenbart att både politiker från vänster och flera av mina läsare behöver få sin ”världsbild” ändrad om varför man väger blöjor.

I valrörelsen är jag rädd för att myter och sägner kommer att poppa upp från vänster som passar just deras bild av verkligheten och jag har redan nu sett flera exempel. Det är därför viktigt att både väljare och media har kritiska ögon och öron. Ibland blir det fel, men det som blir fel kan rättas till. Om man vill.

Funderar i övrigt, kan det varit så att pizza var exotiskt och ovanligt i Sverige 1973 och att det därför inte var konstigt om ingredienserna var tveksamma? Privata vårdgivare är i många kommuner mycket sällsynta och det som är sällsynt eller främmande möts av skepsis..

Rationella motiv enligt S och V

Av Veronica Kerr, 16 juli 2014 kl 12:07, 4 kommentarer

Jag häpnade när jag läste debattsidan i morse, Eva Andersson har nu tagit bladet från munnen och fått till en replik på Thomas Nordvalls tidigare artikel om det skandalösa sättet S och V agerade när kommunen återtog Skräddaren i kommunal regi. Jag har väntat på någon slags reaktion, men det har hela tiden varit en tystnad från majoriteteten som inte vill ha sina beslut ifrågasatta. I slutet av april skrev vi från Alliansen i socialnämnden detta som publicerades på debattsidan, men inte ett ord från majoriteten. Vad var det nu som hände? Blev påtryckningarna från allmänhet och andra för svåra? Åsa Bäckström är andre vice ordförande i socialnämnden (V) och hon är meddebattör även om hon själv varken satt i socialnämnden eller kommunfullmäktige när beslutet togs 2011.

Nej till vinster i vården är rubriken och med stor fantasi har man listat fem rationella motiv till beslutet. Rationell= förnuftig enligt ordlista, men här är det skribenternas egna bedömning. Ett av argumenten är att ”vilket riskkapitalbolag som helst, även helt nystartat skulle kunnat överta verksamheten.” Vilket som helst? Både Eva och Åsa väljer att glömma att det är vi som kommun som ställer kraven i upphandlingen. Vi ska ha en god äldreomsorg där kvalitén ska sättas i främsta rummet. I detta fall var det en möjlighet till förlängning av avtalet som man sa nej till, inte en upphandling. En stor skillnad, man visste att man hade en mycket god verksamhet med nöjda anhöriga, brukare och personal, men det sa man nej till, förblindad av ”rationella motiv”. (Sättet man informerade om beslutet var förfärligt, sedan undrar man varför inte chefen på boendet ville stanna kvar?!)

Vidare skriver Eva och Åsa att ”S och V ville och vill skapa stabilitet och kontinuitet genom att inte utsätta brukare och anhöriga för den osäkerhet som ständigt nya upphandlingar (enligt LOU) innebär.” Detta ”rationella motiv”har tvärtom försämrat avsevärt och de anhöriga som nu larmat om missförhållanden och personal som blivit sjuka betackar sig säkerligen den sortens omtanke.

Det är bra att det finns ett litet uns till erkännande om att det funnits brister i övertagandet, men man fortsätter att ha svårt att se sin egen del i det hela. Eva Andersson har vid ett par tillfällen sagt att det är bra att vi kan lära oss av det som Carema gjorde bättre på Skräddaren som t ex att man erbjöd ”hemlagad mat” (mat som tillreddes på plats och som spred aptitretande dofter i boendet och skapade hemtrevnad). Visst kan vi lära oss av varandra för det utvecklar och förbättrar omsorgen, men att låta en verksamhet starta upp något för att sedan stänga ner på godtyckliga skäl kommer definitivt inte att leda till att andra vill etablera sig i kommunen. Att säga att vi hade många kommunala vårdboenden som låg och ligger på samma kvalitetsnivå är inte heller ett acceptabelt motiv, men inte förvånande i socialismens anda. Ingen ska få för sig att man kan göra det bättre än kommunen.

Det var vid sista presidieberedningen inför sommaren som jag ställde frågor om situationen på Skräddaren. Varken Åsa Bäckström eller Eva Andersson hade läst artikeln trots att den var utskickad tidigare och var väl spridd inom kommunen. Det var antagligen jobbigt att läsa om det som blev fel. Äldreomsorgen och vården av sjuka och äldre blir en fråga av största tyngd i kommande valrörelse. Vänsterstyrets definition av rationell behöver förändras och även deras syn på kvalité i vården.

Vänsterns goda fina hat?!

Av Veronica Kerr, 15 juli 2014 kl 10:12, 2 kommentarer

Är det skillnad på hat och hat beroende på vilket håll det kommer ifrån? Är det OK att hata någon för att personen företräder andra politiska åsikter eller kan man respektera personens rätt till att ha egna åsikter utan att kränka? Jag tycker det, men tyvärr är det många som inte delar den uppfattningen.

Idag fick jag en notis från Twitter om en artikel som twittrats livligt om det senaste dygnet, ”Vänsterns goda fina hat” från samhällsmagasinet Neo. Artikeln gav mig en skrämmande bild av att när hat kommer från vänster anses det bättre eftersom citat ”de gör ju nåt bra”. (?) Tidigare denna månad blev jag själv intervjuad av VK om de hot och trakasserier som förekommer mot politiker och det är klart att det alltid finns i bakhuvudet att här kanske jag provocerar. Vem är mottagare och hur tar hen emot budskapet?

Något som tydligen provocerade någon eller några var vårt kansli i förra veckan vilket man visade tydligt med äggkastning. Detta skrev Tomas Nordvall om i sin blogg och även Folkbladet uppmärksammade händelsen. Ett oskyldigt busstreck tror jag inte det var, ett uttryck från en ilsken vänsterrörelse – kanske, men det är definitivt något som inte ska finnas med i en demokrati eller i en valrörelse. Här är vi alla ansvariga för att ta ett tydligt avstånd mot både hat och våld oavsett vilket håll det kommer ifrån. Den gyllene regeln, behandla andra som du själv vill bli behandlad, det är mitt motto som kristdemokrat.

Jag finns med på Twitter sedan 2009, följ mig gärna. Jag twittrar mer än jag bloggar och det är enkelt att ta direktkontakt med mig där om det är något du undrar över. Twitter.com/VeronicaKerr

God kvalitet, Lennart Holmlund?

Av Veronica Kerr, 24 juni 2014 kl 11:08, Bli först att kommentera

Jag är bekymrad och jag är frustrerad över Socialdemokraternas och Vänsterns stora tystnad kring deras beslut om att återta Skräddaren i kommunal regi. Ett beslut som fattades hösten 2011 trots att det inte fanns några som helst rapporter eller indikationer om missnöje eller vanvård och trots att anhöriga vädjade till att kommunen inte skulle fatta ett sådant beslut.

I april var jag och en ledamot från socialnämnden och besökte Skräddaren och fick lyssna till personalens berättelser om vad som hände hösten 2011 och hur det ser ut idag. Vi i alliansen skrev tillsammans en insändare om situationen på Skräddaren och hade hoppats på att det skulle bli någon reaktion från vänstermajoriteten till försvar för de beslut som togs. Om inte ett försvar så kanske åtminstone en förklaring hur tänkte de då? Ingenting, bara tystnad. Kanske skäms man?

När jag och Janet Ågren (socialdemokraternas ordförandekandidat till Äldrenämnden efter höstens val) debatterade äldreomsorg i radions P4 i början av juni försvarade hon besluten att ta över boenden i kommunal regi. ”Vi tycker att det var rätt beslut när vi tog tillbaka det för att driva i egen regi. Det var ett korrekt beslut för att kunna upprätthålla en god kvalitet.” En god kvalitet i socialdemokraternas ögon skiljer sig åt från vad jag som kristdemokrat och många andra vill se i äldreomsorgen.

Svenskt näringsliv publicerade idag denna artikel om vad som har hänt på Skräddaren sedan kommunen tog över. Jag publicerar länken, men har även klistrat in artikeln i sin helhet. Reaktioner måste komma från någon. Eftersom det inte är någon från socialnämndens majoritet som bloggar frågar jag Lennart Holmlund som kommunalråd och blivande pensionär, vad är din uppfattning om en god kvalitet i äldreomsorgen? Och vad tycker du om reportaget från det kommunala boendet Skräddaren? Det vore intressant med en lokalt anknuten blogg för ovanlighetens skull…

************************************************************************************************************************

Sämre när kommunen tog över

NYHET Publicerad 24 juni 2014

Kritik Umeå kommuns skötsel av äldreboendet Skräddaren får hård kritik av personal och anhöriga, man talar om personalflykt, vantrivsel och slarv. Under våren glömdes en brukare kvar i sängen. Ingen anhörig fick veta något. – På Carematiden fångades avvikelserna upp och åtgärdades, säger en anställd.

Sedan kommunen sade upp avtalet med Carema och tog över driften av verksamheten i oktober 2012, har verksamheten på Skräddaren försämrats. Vantrivsel har lett till en personalflykt och många av de nuvarande anställda söker ständigt jobb på annat håll. Även sjukskrivningarna har ökat. I december var ca en fjärdedel av personalen sjukskriven.

Svenskt Näringsliv har pratat med flera anställda på Skräddaren. Alla berättar hur verksamheten på olika sätt försämrats sedan kommunen tog över driften. Ingen vågar träda fram med namn, av rädsla för kritik eller annan negativ särbehandling på jobbet.

Den enda som vågar medverka fullt ut är den nyblivna pensionären Margit Wikström. Hon hade inte tänkt pensionera sig i år, utan tog beslutet när hon nekades semester i våras. Hon och hennes man hade planerat en resa, så Margit lämnade in sin ansökan om semester i god tid. Men det hjälpte inte.

– Jag fick inget besked förrän någon dag innan jag skulle gå på semester. Då fick jag höra att jag måste jobba eftersom det saknades personal. Jag blev arg och pensionerade mig direkt. Det hade aldrig hänt under Carematiden. Då hade jag haft tidig och bra dialog med gruppchefen. Men kommunen bryr sig inte om de anställda, säger Margit Wikström.

Och Margit fortsätter berätta om betydligt sämre aktiviteter för brukarna, vikarier som inte fått lära sig larmrutiner och inte kan sina arbetsuppgifter, viktiga arbetsplatsmöten som inte hinns med för att det saknas folk, chefer som beordrar istället för att lyssna och mindre omtanke mellan medarbetarna. Men Margits berättelse är bara början.

En anställd säger att det är betydligt sämre ordning och mer slarv. Avvikelserna rapporteras betydligt mer sällan. Under våren glömdes en brukare kvar i sängen. Det uppdagades först på eftermiddagen. Men det rapporterades aldrig och de anhöriga fick inget veta. Och det är bara ett exempel bland många.

– På Carematiden fångades avvikelserna upp direkt och åtgärdades. Rutinerna sågs över. Nu händer inget. Och vad jag vet är det ingen som pratar med den eller de som jobbat när det har inträffat en avvikelse. Det är väldigt slappt. Vi har journalföring på internet. Det är möjligt att det skrivs in där. Det är inget som vi får reda på, säger en anställd.

Missnöje hos anhöriga

Ju mer vi pratar med anställda och anhöriga, desto mer växer bilden fram av en påtagligt försämrad verksamhet. Några av de anhöriga vågar träda fram med namn. Eva Persson vittnar om att personalen sällan syns till på avdelningarna, att de boendes guldkant har försvunnit och att personalen visar mindre empati.

– Jag upplever att de inte ser vårdtagarna och deras behov. De får sitta mycket ensamma. Personalen är som bortblåst när jag är där och hälsar på. Ibland har jag själv fått rycka in och ge någon vatten, trots att jag är där för min brors skull. Men det är svårt att gå på personalen för det är ju egentligen inte deras fel, säger Eva Persson.

Ingen säger att allt var perfekt på Caremas tid. Men det fanns mer resurser, mer guldkant, mer personal och fler aktiviteter. Och en viktig nyckel verkar ha varit de tre gruppcheferna – en ständigt närvarande arbetsledning som fångade upp funderingar och synpunkter från både personal och anhöriga. Då hölls även regelbundna anhörigmöten.

– Sedan kommunen tog över har jag inte kallats till ett enda möte, förutom en träff med kommunens anhörigråd – en mindre grupp anhörigrepresentanter. Den träffen växte till ett stormöte med många klagomål, men den gav inte ett smack. Carema kallade till möten minst två gånger per år, berättar Gunilla Haglund vars syster bor på Skräddaren.

Hon har själv jobbat inom äldrevården i 34 år. Bland annat med strokerehabilitering. Och hennes bild av personalsituationen på Skräddaren är mycket negativ.

– Personalomsättningen är vansinnig. Många har slutat på grund av vantrivsel eller sjukskrivning. Det är dålig personalpolitik. Jag frågade en anställd hur ofta de har gruppträffar för att diskutera mål och kvalitet. Aldrig blev svaret. Jag förstår inte organisationen. Det känns slarvigare och mindre empatiskt, säger Gunilla Haglund.

Bilden bekräftas av de anställda. Vikarier får för kort introduktion och klarar inte av sina uppgifter. Till sommaren är bemanningen planerad med två ordinarie och tio vikarier. Flera av dem är mycket unga, helt utan erfarenhet. På Caremas tid var alla rädda om vikarierna. De var erfarna och kunde verksamheten, berättar en annan anställd

– Då hade vi sex rutinerade vikarier och sex ordinarie under semestern. I år ska tio dåligt introducerade vikarier ha i princip allt ansvar, med stöd av två ordinarie. Flera av vikarierna har aldrig jobbat inom äldreomsorgen tidigare. Det finns ingen arbetsglädje. Ibland är vissa gråtfärdiga. Det här måste komma fram, för det är synd om brukarna.

Vetskapen finns hos kommunen

Umeå kommunen har hela tiden vetat om att det funnits missnöje på Skräddaren och har försökt få ordning på verksamheten. Bland annat med chefsbyten och genom att efterlikna den gruppschefsfunktion som fanns under Caremas tid. Men i praktiken får den funktionen ingen effekt, enligt den anställde.

– De som fått gruppschefsrollen har bara en kontrollfunktion. De ska lära rutinerad personal hur man dukar, bäddar och duschar och kolla så att det blir rätt. De har även fått utbildning av en psykolog för att kunna tala personalen tillrätta så att de inte ska vara så negativa. Men det är helt fel väg. Det får inte personalen att känna arbetsglädje.

Carema får gärna komma tillbaka

Alla vi pratar med skulle gärna se att Carema kom och tog över igen, trots att företaget har ett vinstintresse. Att någon tjänar pengar på att ta hand om gamla, verkar inte spela någon roll för varken anhöriga eller anställda. Det viktiga är att de äldre blir väl omhändertagna och att personalen trivs.

– Om Carema gör en vinst på att ta hand om min mamma eller pappa, så låt dem göra det. Den bästa personalen försvann med en gång när Umeå kommun tog över. De har raserat en fullt fungerande verksamhet där alla var jättenöjda. Det är hemskt att ingen säger någonting, att det bara får fortsätta, säger en anhörig som vill vara anonym.

Martin Machnow

Jonas Sjöstedts divalater

Av Veronica Kerr, 21 maj 2014 kl 16:30, 10 kommentarer

Jag erkänner att jag är besviken över det samtal jag fick av Radio Västerbotten tidigare idag. Det var samme producent som jag talade med för ett par dagar sedan som berättade att den debatt jag tackat ja till hade oväntat blivit inställd.

Det var i måndags som jag fick frågan att debattera tiggeri i radion imorgon torsdag, mot Jonas Sjöstedt, Vänsterpartiet. Frågan ställdes till mig som kandidat till EU parlamentet för Kristdemokraterna och tiggeri är definitivt en högaktuell fråga. Självklart svarade jag ja. Det är en fråga som är ytterst viktig och som jag engagerat mig i, både här på bloggen och politiskt som vice ordförande i socialnämnden.

Oväntade saker kan hända, det må vara, men anledningen till varför Jonas Sjöstedt plötsligt tackat nej till att debattera är för att jag är kvinna och kristdemokrat! Nej det var inte den anledningen som angavs, utan det var den enkla anledningen att Jonas Sjöstedt debatterar inte mot kommunpolitiker. Bara rakt av så där. Jag vet inte vem Jonas Sjöstedt hade förväntat sig få debattera mot i den kommun som han en gång bodde i och det län som han representerar. Men att plötsligt ångra sig för att man inte anser att motståndaren i en debatt är ”fin nog” det är inte värdigt en partiledare.

Jonas Sjöstedt ska vara i Umeå imorgon och det blir ytterst intressant att höra om radion hittat någon motdebattör som duger för Vänstern. Eller var det så att i grund och botten var det bara en dålig ursäkt för att det blev ”för tjockt” i kalendern och något skulle bort. Det är precis som med artister som ställer orimliga krav på arrangörer när de är på turné, en del av dem kallas visst för divor…

Vad har jag sagt om det Kvinnohistoriska museet?

Av Veronica Kerr, 14 maj 2014 kl 13:44, 3 kommentarer

Jag vet inte hur många gånger jag har bloggat om det kommande Kvinnohistoriska museet eller fått kommentera detta stora mysterium till projekt. Moderaterna har nyligen klargjort deras ställning i frågan och Vänsterpartiet går till attack, inte bara mot Moderaterna, men mot alla som inte tycker som de. Ett kvinnohistoriskt museum är för dem efterlängtat och det provocerar dem när de ekonomiska konsekvenserna av det ifrågasätts.

I en debattartikel i lördagens VK skriver Örjan Mikaelsson och Ulrika Edman om hur galet nyfikna de är på museet som ska öppna i samma andetag som de säger att man ska vara ansvarsfull med skattemedel vilket jag har aldrig hört en vänsterpartist säga i fullmäktige under denna mandatperiod. Deras mått på att vara ansvarsfull är att kommunen ska vara den enda utföraren av alla tjänster och privata företag är aldrig gott nog.

När vi i Alliansen presenterade vår budget i oktober så var vi alla i Alliansen tydliga med att med en försämrad ekonomi i kommunen så måste vi göra prioriteringar och här får det Kvinnohistoriska museet stå tillbaka. I mitt budgetanförande sa jag:

I Alliansens budget har vi prioriterat verksamheter för barn, unga, och äldre; skolan fritidsnämnd och socialnämnd. En motsats till majoritetens budgetförslag är att vi i Alliansen anser att det inte finns något ekonomiskt utrymme för ett kvinnohistoriskt museum. Det är ett museum och en verksamhet som majoriteten fortsätter att klamra sig fast vid men det är egentligen i själva verket en verksamhet som ingen efterfrågat, det är INTE en kommunal angelägenhet och den har trots allt ännu inte startat upp. Det är beklagligt, men jag är inte förvånad över att Vänsterpartiet saknar klarsynthet att se längre och avvakta till dess att ekonomin är mer tillåtande.

Örjans och Ulrikas debattartikel visar tydligt att någon klarsynthet hos Vänsterpartiet om vilken situation kommunen befinner sig i ekonomiskt, det finns inte. Jag tycker att det hade varit klädsamt om skribenterna ändå bekräftat att ekonomin visst blivit sämre sedan beslutet om ett Kvinnohistoriskt museum togs för snart fyra år sedan och Vänsterpartiet blev samarbetspartner med S. Örjan och Ulrika är galet nyfikna på att man äntligen ska slå upp dörrarna till detta efterlängtade museum. Själv är jag mer nyfiken på om det blir någon budget i juni överhuvudtaget och var vänstern tar pengarna ifrån för att få allt att gå ihop. Arbetet är försenat, men hur länge?