Ulf Eriksson har kommenterat mitt inlägg från i morse om centern som dåliga förlorare. Det ger mig anledning att be honom om ursäkt.

Jag tänkte inte på att hans replik i dag blev publicerad "för sent". Den skulle ha varit införd före kommunfullmäktige och inte som det nu blev efter det sammamnträdet. Det är förstås att begära för mycket av VK att hålla koll på sådant.

Alltså, Ulf E, härmed ber jag om ursäkt för vad jag skrev om dig som dålig förlorare baserat på en på sätt och vis inaktuell replik i dagens VK.

Än en gång tar jag upp detta med folks ovillighet att kommentera inläggen i VK-bloggen. Jag inser att det inte kommer ändra på något, men jag kan ändå inte låta bli att göra det.

Nu tänker jag inte enbart på avsaknaden av kommentarer till vad jag själv skriver. Det samma tycks gälla för många andra av oss också.

Ett av mina inlägg i dag har lockat väldigt många läsare av statistiken att döma. En enda person har funnit anledning att kommenttera inlägget i fråga. Och det är inte den person, som jag i min enfald utgick från skulle göra det tämligen omgående. Han är dessutom en person som med stor sannolikhet har möjlighet att göra det på jobbet.

Men vad vet väl jag. Han kan ju befinna sig i en situation och på en plats där han inte kan nå internet. Han måste få ta den tid han behöver.

Förlåt min ungdomliga (?) iver!

Jag upphör aldrig att förundras över internet och allt – på gott och ont visserligen – som kan uppnås via det s.k. nätet.

Min fru, som är mycket aktiv på internet (men som ändå har tid att "ta hand om" mig" också),  lägger upp bilder och berättelser från våra resor på något som heter traveljournal.net.

Där berättar hon bl.a. om en närmast otrolig händelse vid vårt besök i Dublin häromåret. När hon visade sin bothran (en slag irländsk trumma) för den instruktör, som skulle ge henne en snabbkurs i trummans handhavande "he dropped his jaw". Undra på att han storögt tappade hakan, när han upptäckte att instrumentet ifråga, som var inköpt i Michigan nu hade återvänt via Sverige till det hus i Dublin, där det var tillverkad!

Fortsättningen är inte mindre otrolig. Ett bokförlag i USA sökte på internet efter material från Irland och fann då Peggys berättelse i Traveljournal. De ville köpa den och i dag fick hon per post två ex. av boken där hennes korta men ovanliga historia finns återgiven.

Imponerad över internet och som vanligt stoltheten jag känner över min fru fick mig att skriva detta. Hennes lilla berättelse är värd att läsa i sin helhet och det kan jag lätt fixa till dem som vill läsa den.

När jag läser det som Ola Nordebo skriver, gör jag det med viss möda. Först igår insåg jag varför.

Från uppsatsskrivningen i skolan minns jag regeln att man inte skulle skriva för långa meningar. Språket förändras och möjligen är det så att detta inte gäller längre.

Nordebos meningar är så långa, att de ibland blir svåra att läsa. Jag lider själv av samma "sjuka" och måste ibland ägna tid åt att korta meningar, som blivit för långa. Jag tycker att Nordebo borde ägna sina meningar samma efterkontroll. Bäst är förstås att göra dem korta direkt.

I "NORDEBO TISDAG" börjar ett ganska kompakt stycke "Men de betänkliga…". Hela stycket utgörs av en enda mening. Meningen består av sjuttiotre (73) ord. Jag tror inte att jag är ensam som tycker att en sådan mening är svårläst. Fyra kommatecken, ett kolon och ett frågetecken gör den dock begriplig.

I Repliken i dagens VK visar Ulf Eriksson (C) i Vännäs hur dålig förlorare vännäscentern är.

Trots att hans parti utan att reservera i senaste kommunfullmäktige ställde sig bakom Socialdemokraternas, d.v.s. kommunstyrelsens förslag, ger han sig inte. I sin replik hävdar han t.o.m. att de komletteringar till beslutet som Socialdemokraterna lade till egentligen från början var Centerpartiets egna. Visserligen var det bara ett informellt lämnat förslag, som han skriver. Varför talade man sig då varm mot det i kommunfullmäktige?

I sin sin replik säger Ulf Eriksson vidare "Socialdemokraterna har nu antagit och kompletterat kommunstyrelsens beslut med våra synpunkter". Eriksson tycks därmed vilja få människor att glömma att  Centerpartiet i full enighet med Socialdemokraterna också står bakom beslutet i kommunfullmäktige.

Formellt gör ju partiet det och det trots alla högljudda protester under debatten i kommunfullmäktige. Jag fick intrycket att man var emot hela beslutet och då även mot den del av beslutet som nu sägs utgick från Centerpartiets eget "vid informella kontaketer" överlämnade förslag.

Varför Britt Strömberg avstod från att vara med i beslutet är kanske något som hon närmare kan förklara här. Hon finns ju även med bland VK-bloggarna, så vitt jag vet.

Jag har ansökt om bostadstilägg för tre av mina huvudmän och inser i och med det, hur svårt detta måste vara för de många äldre som har rätt till det tillägget.

Att fylla i blanketten är i och för sig inte så svårt för den som har litet blankett vana. Det har ju dessvärre långt ifrån alla äldre.

Svårt är det däremot att plocka fram och bifoga alla de olika blanketter, som skall bifogas ansökan. Där går nog många bet.

Förr tror jag att man kunde gå till Försäkringskassan och få all den hjälp man behövde. Den möjligheten finns nog inte längre. I vart fall inte om du bor i Vännäs.

Nu återstår bara den sista möjligheten att få till stånd en ändring. Så här kan det väl ändå inte få fortsätta?

Jag ställer nu kravet via vår fina VK-bloggtill alla som har något att säga till om. Se till att denna envisa vinterkyla byts ut mot ett varmare väder, gärna med dagsmeja, som solen ännu inte mäktar skapa!

I går på kommunfullmäktige liksom i många andra sammanhang ser jag hur svårt många har att rätt använda det hjälpmedel som en uppsatt mikrofon är.

Kanske är jag mer känslig i sammanhanget med tanke på min nedsatt hörsel. I går använde jag f.ö. för första gången min hörapparats inställning för att ta in ljudet via den väl fungerande teleslingan i Medborgarhusets sessionssal.

Jag tror att det fortfarande anses vara artigt att vända sig mot den man talar till. Alltför många talare har lärt sig det och vände sig därför bort från mikrofonen för att t.ex. säga någon till presidiet. Jag har full förståelse för det, men det mesta av vad som sas då gick inte ut via mikrofonen.

Ledamöterna är inte bara olika vad gäller politisk uppfattning. Det är också olika långa. De flesta försökte, utan att lyckas särskilt bra, att anpassa mikrofonens läge i förhållande till deras munnar. Ingen som jag kunde se lossade på de "skruvanordningar" som skulle ha tillåtit en rätt nivå på mikrofonen. Några försökte med milt våld att höja eller sänka mikrofonen.

Borde inte detta med mikrofoninställningen kunna vara en uppgift för sekreteraren?

Om än litet motvilligt är jag beredd att medge att KD i Vännäs genom sin mycket aktive Hans-Inge Smetana trots sin litenhet driver sin politik på ett i många stycken aktivt sätt.

Nu får jag väl ett nytt inbjudningskort till partiet av Hans-Inge, men den risken tar jag gärna.

Jag fick en känsla vid gårdagens kommunfullmäktige, att KD:s första debattinlägg i skolorganisationsfrågan, var litet grand av en kupp inom alliansen. Utan att känna till något från spelet "bakom kulisserna" fick jag för mig att KD kraftigt bidrog till att de övriga allianspartierna tämligen oväntat lade sig platt och helt tycktes ha övergett alla sina motiv bakom reservationen i kommunstyrelsen.

Den enda som nog inte ändrade uppfattning var Centerpartiets Britt Strömberg, som inte ens ville vara med i det beslut som ett enigt kommunfullmäktige till sist tog.

Men ändå, Hans-Inge, även om du betalar medlemsavgiften i KD för mig och lovar mig en plats på fullmäktigelistan, så tror jag mer på mitt eget parti.

Kvällens kommunfullmäktige blev en ovanlig "föreställning". De som trott – jag t.ex. – att kommunfullmäktige bara är en församligt som beslutar enligt kommunstyrelsens förslag och med en och annan reservation har inte helt rätt.

Den stora frågan var förstås kommunens skolorganisation och då kanske inte främst frågan om högstadiet skall finnas bara på Hammarsklolan och inte också i Vännäsby. Frågans koppling till byaskolornas framtid gjorde frågan än mer intressant.

Jag gick dit med tron att allianspartierna i enad front skulle gå emot majoriteten. Så blev det dock inte. Redan före den sista ajourneringen stod det tämligen klart, att åtminstone Centern skulle stå kvar vid sin uppfattning att inte flytta högstadiet från Vännäsby.

Kristdemokraterna genom Hans-Inge Smetana, KD, hade då redan ställt sig bakom kommunstyrelsens förslag men med ett tämligen oskyldigt tilläggsförslag.

Döm av min förvåning, när Carl-Johan Palm direkt efter ajourneringen gjorde klart att han stödde kommunstyrelsens förslag med tillägget från KD. Ingen fler talare anmälde sig och ingen reserverade sig heller mot det beslut som sedan klubbades. Det enda som återstod av Centerns starka motstånd mot flyttningen var en blyg liten anmälan från Centerns Britt Strömberg om att hon inte deltog i beslutet.

På ett sätt var det hela mera en seger för demokratin än för majoriteten. Nu vet vi att demokratin hänger med ända upp i fullmäktige och att fullmäktige tydligen är mer än bara ett ställe där förslag från kommunstyrelsen registreras. I dag gick debattens vågor hälsosamt höga.

Litet undrar jag förstås över varför inte Centern löpte linan ut och reserverade sig.