I dagens Västerbotteningen redovisas svar på fyra frågor ställda till företrädare för de olika kommunfullmäktigepartierna.

Inte helt oväntat ger faktiskt samtliga partier löften, som förmodligen alla av oss väljare lätt kan uppskatta. Detsamma gäller också partiernas svar på de andra tre frågorna. Ingen överraskning är det heller att se, hur pass samstämda svaren i många delar från de olika partierna är. Den omständigheten blev dock på intet sätt av betydelse för mig, när jag i går förtidsröstade.

Ett av partierna stack ut. Moderaternas svar på fråga fyra, d.v.s. om de har några löften till väljarna, är så ovanligt och uppriktigt utformat att det är värt att upprepas här:

I ett extremt osäkert läger lovar vi att inget lova, bara att göra vårt bästa för Vännäs tillväxt och utveckling i en osedd framtid.

I och för sig lovar de att göra sitt bästa för Vännäs tillväxt och utveckling, men det är ju något som väl alla våra partier gör utan att behöva tala om det.

Jag blir då och då påmind om saker som var bättre förr i tiden. Tämligen direkt inser jag dock hur mycket som ändå är mycket bättre i dag. I dag blev jag dock påmind om en sak, som tvivelsutan var så mycket bättre förr.

Från den 1 september kommer en fjärde covid vaccination att erbjudas oss äldre. Men då befinner vi oss i USA. I förmiddags försökte jag därför per telefon nå någon som kunde svara på frågan, om det var möjligt att denna tredje boosterdos redan före den 1 september. Jag ägnade minst 45 minuter att per telefon försöka ta reda på detta. Det var dock helt omöjligt.

Min egen hälsocentral hade ”slut på tider” och bad mig vänligt återkomma nästa helgfria dag. Hur i all sin dar kan man ha slut på tider att svara i telefon? Slut på tid för det inträffar väl först när hälsocentralen stänger för dagen? Alla som försöker ringa, är ju inte ute efter att boka tid för besök.

På den ”gamla goda tiden” kunde man ringa hälsocentralen, apoteket, olika myndigheter m.fl. andra bemannade ställen och direkt få svar. Nu skickas man hit och dit genom olika knappval och när man efter lång väntan till sist kommer ”fram” får man veta att det är stängt eller att det är ”slut med tider”.

Just i detta avseende VAR det definitivt bättre förr. Att det är som det är har förstås många orsaker, dit nog främst alla tekniska ”framsteg” hör.

Hans-Inge Smetana, KD:s starke man i Västerbotten, överraskar med sitt blogginlägg om regionens nyligen inskaffade navigationsrobot. En sak som inte används vid navigation till sjöss utan i operationssalen.

Hans-Inge, som gjort det som ett av sina mest frekventa klagomål att klaga på S-regionens illa skötta sjukvård, lovprisar i inlägget just detta inköp.

Skall man möjligen uppfatta detta som ett resultat av hans och hans KD-kompisars framgångsrika energiska kamp för detta i sina roller som politiker i regionen? Eller skall det i stället uppfattas som ett slags uppvaknande från Hans-Inges sida, som åtminstone funnit EN sak som inte är så illa på NUS, ”sossarna” sjukhus alltså?

Han har valt att inte publicera min kommentar i frågan i detta forum men har förstås inte tid för detta. Nu har han dock chansen att lämna en kommentar här.

Så här trevligt kan man ha med svensk folkmusik och svensk folkdans. Mycket lättare att tycka om för en gammal man som jag, än mycket av dagens kulturyttringar, som många dessutom är i det närmaste obegripliga.

Här spelar Umebygdens Spelmansgille och dansar Anette Fagerlund och Ulf Persson vid Saloonen i Skivsjön.

Brådskan och virrvarret runt frågan om förändrade pensioner grundar sig uppenbarligen inte bara på de agerande partiernas vilja att förbättra pensionärernas ekonomiska situation. Det måste också ses som äkta valfläsk, men med ytterst tvivelaktig betydelse.

Men vad har det för inverkan på hur vi pensionärer kommer att rösta i höst? Alla som försöker hänga med har definitivt förstått att på eller annat sätt kommer pensionen att bli större. Hur många det däremot är, som förstått skillnaderna mellan de olika alternativen, är däremot högst osäkert. Så tekniskt krångliga framstår nämligen förslagen.

Val av parti till hösten torde därför knappast styras av vilket av alternativen som partierna vill få igenom och till sist även får igenom. Andra faktorer kommer att vara avgörande. Kanske kommer t.o.m. kommande och mera lättbegripliga ”fläskbitar” att få en större betydelse för ens val av parti.

Det har tagit mig 80 år att riktig förstå vad den funktionsnedsättning, som dålig hörsel innebär, måste ha betytt för min pappa. Och naturligtvis även för den hörselskadades närmaste och för andra som den hörselskadade ”drabbar” med sin närvaro i olika sammanhang.

Jag förstår nu hur svårt det måste ha känts för min pappa, som inte fullt ut kunde bidra med sina tankar och synpunkter tillsammans med andra, eftersom han inte kunde höra allt som sas. Han tvingades av det skälet att sitta tyst och blev förmodligen betraktad som ointresserad, ja kanske rent av för dum att ha något klokt att tillföra.

Han kunde naturligtvis inte, liksom inte heller jag kan det, kräva att alla skulle ta hänsyn till hans hörselnedsättning, genom att tala tydligt, alltså inte mumla eller prata med en alltför låg stämma. Det hjälpte inte honom, och heller inte mig, att bland obekanta personer berätta om hörselproblemet. Eftersom de som då lovade hörsamma önskan om ett tydligare tal ofta i nästa minut glömde bort sitt löfte.

Allt detta har fått mig efter noggrant övervägande att fatta ett för mig viktigt och svårt beslut. Jag kommer aldrig mer att besöka några möten eller sammanträden. Jag inser fullt ut att jag med min närvaro inte kan bidra med något utan bara själv plågas av det utanförskap som jag upplever, när jag inte kan höra allt vad som sägs. Övriga mötesdeltagare behöver därmed inte i fortsättningen undra över varför jag är där och ser intresserad ut men inte har något att tillföra.

Några torde f.ö. mena att en 80-års gubbe helt enkelt saknar mental förmåga att fatta de svåra frågor som ”ungdomarna” diskuterar. Ingen och helt oberoende av ålder, som inte hörselmässigt kan ta del av vad som diskuteras, har den förmågan.

Vännäs kommuns svårbegripliga inställning till sitt beslut att tillmötesgå Brånsbornas hävdande att en felaktig VA-taxa ledde till en felaktig fakturering finns all anledning att fundera över. Ärendet beskrivs föredömligt noga i en VK-artikel den 21 april.

Kommunledningen menar i och för sig, att det är bra att tvisten äntligen har nått sitt slut. Men samtidigt anser man ändå, att man nu aldrig kommer att få veta, vem som hade rätt i tvisten! Det menar man uppenbarligen blir följden av att kommunen själv valde att inte lämna över tvisten till domstol.

Hur kan någon mot bakgrund av följande omständigheter fortfarande vara av den uppfattningen, att de klagande från Brån var den part som INTE hade 100 % rätt i tvisten?

1. Kommunen beslutade att återbetala 366 690 kronor till de berörda i Brån. Det skulle man väl inte ha gjort, om man inte ansåg att de klagande från Brån hade rätt?
2. Den ansvarige chefen hade skriftligen medgivit att taxan var felaktig och innehöll en del som man inte behövde tillämpa, eftersom den inte gick att tillämpa!
3. Endast mycket begränsade kunskaper i matematik krävdes dessutom för att inse att taxan inte kunde utgöra underlag för att beräkna fakturans storlek.

Den som trots allt tror, att mark- och miljödomstolen sedan dessa omständigheter blivit kända för den, inte skulle ge de klagande rätt, måste ha en orealistisk syn på domstolen. Min absoluta uppfattning är därför, vad än man hävdar från kommunens håll, att kommunen måste ha insett man inte skulle kunna vinna i ett eventuellt mål i mark- och miljödomstolen och därför avgjorde frågan själv.

Dock utan att veta vem som hade rätt i tvisten!

I dag kan vi läsa en artikel i VK om manifestationen på torget som stöd till Ukraina. Artikeln beskrev tämligen klart vad som ingick manifestationen.

Dock undrar jag, varför inte enda ord nämndes av det som inledda hela händelsen, nämligen de många lokala musiker som spelade den fina ukrainska Ternopil’ski Waltz efter Anton Korolev. Jag tycker att de borde har varit värda ett omnämnde i artikeln.

Här finns de i alla fall både att lyssna till och se:

En politisk fråga är helt uppenbar, när striden om dess lösning står mellan höger och vänster på den politiska skalan. Men även om den inte gör det, d.v.s. enighet torde finnas såväl mellan moderater och vänsterpartister som hos alla partier i det s.k. politiska landskapet, borde den kunna anses vara en politisk fråga, alltså en fråga som politikerna måste lägga sig i.

Jag syftar med detta på det sätt som den kommunala förvaltningen i Vännäs har hanterat ett beslut som i total enighet har fattats i Vännäs kommuns kommunfullmäktige.

Det beslut som jag åsyftar är alltså antagandet av en VA-taxa, utarbetad av kommunens samhällsbyggnadsförvaltning och sedan förelagd kommunfullmäktige för antagande. Den antagna taxan visade sig sedan inte ens kunna förstås av den aktuella förvaltningen.

Bevis för det påstående är att förvaltningen ännu inte efter mer än 18 månader har kunnat ta betalt för det arbete som kommunen lagt ner på VA-systemet i Brån. Ett annat bevis för detta är att förvaltningen efter påtryckningar från bybor insåg att man själv inte hade lyckats med att tolka sin ”egen” taxa och prutade drygt 4 000 på den utskickade fakturorna.

Till råga på detta påstår sig förvaltningen ha omformulerat taxan, dock utan inblandning av kommunfullmäktige, där ju alla taxor måste fastställas!

Om politikerna i Vännäs inte inser att detta också är en typ av politisk fråga utan stillatigande låter det ske, intar de en oacceptabel roll i sin uppgift att styra vår kommun.