Riksrevisionen har granskat stora myndigheter som Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Polismyndigheten, Skatteverket och Kriminalvården gällande deras hantering av medarbetare som blivit nekade fortsatt sjukpenning och hur vägen tillbaka till arbete ser ut.
Kritiken är stor och ingen av myndigheterna följer till fullo den lagstadgade plan som säger att om medarbetare beräknas vara sjukskriven mer än 60 dagar ska arbetsgivaren göra en rehabiliteringsplan för återgång till arbete. Planen ska vara upprättad inom 30 dagar.
Den information som Försäkringskassan är skyldig att ge den sjukskrivne vid ett eventuellt avslag av sjukpenning är bristfällig. När det gäller informationen efter dag 180 och den omställning till arbete eller sysselsättning som ska göras, och då den enskilde ska prövas mot alla på arbetsmarknaden förekommande arbetstillfällen, är även den bristfällig.
Antalet sjukskrivna ökar och det är till stor del den psykiska ohälsan som står för tillväxten. Det är ett stort samhällsproblem, och regeringen nämner inte detta alls i sitt svar på Riksrevisionens granskning. I stället för att se Riksrevisionens granskning som en signal och en startpunkt för ett fortsatt arbete mot framför allt psykisk ohälsa, så avfärdar regeringen Riksrevisionens granskning som ”värdefull kunskap” och anser rapporten därmed färdigbehandlad. Detta anger regeringen i sitt svar till Socialförsäkringsutskottet. Regeringens inställning är ett slöseri på ett gediget arbete från Riksrevisionen.
Min fråga till statsrådet Ardalan Shekarabi är därför:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att säkerställa att de omnämnda myndigheterna uppfyller de lagstadgade krav som finns om omställning till någon form av sysselsättning vid nekad sjukpenning?

Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

I höst kommer riksdagen fatta ett nytt försvarsbeslut som gäller för perioden 2021-2025. Beslutet ska även lägga grunden för en ökad försvarsförmåga efter 2025. Det är bra att det finns en bred enighet kring att stärka försvaret. Problemet är att regeringen inte lämnar besked om den långsiktiga finansieringen. Moderaterna och Kristdemokraterna söker därför stöd i riksdagen för ett förslag där vi är tydliga kring höjda försvarsanslag även i perioden efter 2025.

Säkerhetsläget fortsätter att försämras i Sveriges närområde. Bara det senaste året har vi sett oroligheter i Belarus, en unik svensk beredskapsinsats i samband med en stor rysk övning i Östersjön och fortsatt krig i Ukraina. Till detta ska läggas osäkerheter kring USA:s framtida engagemang i Europa och ett offensivt Kina som flyttar fram sina positioner på flera områden.

Sveriges försvar måste byggas starkt för att kunna möta alla dessa utmaningar. För att öka försvarsförmågan krävs långsiktighet och mer resurser. Såväl försvarsberedningen som Försvarsmakten har varit tydliga på denna punkt. Trots detta så väljer regeringen att i sitt förslag till försvarsbeslut inte ge besked om den långsiktiga finansieringen.

M och KD går därför fram med ett eget förslag där vi vill att nivån på försvarsanslaget ska höjas med fem miljarder år 2026 och ytterligare fem miljarder år 2027. Ett sådant besked skulle ge Försvarsmakten och de andra försvarsmyndigheterna bättre förutsättningar att planera sin verksamhet över tid för att kunna genomföra de satsningar på nya förband och ny materiel som föreslås.

I Moderaternas och Kristdemokraternas förslag, den så kallade följdmotionen, lyfter vi utöver höjda ekonomiska ramar ett antal andra viktiga prioriteringar. Det gäller bland annat att Sverige bör bli medlem av Nato, att Försvarsmakten ska kunna ge ökat stöd till Polisen vid extraordinära händelser och att samarbetet med näringslivet måste stärkas så att alla samhällets resurser kan användas i händelse av kris och krig.

Det finns ett brett politiskt stöd för att öka Sveriges försvarsförmåga. Det är bra, men då får vi inte snubbla på mållinjen genom att tumma på långsiktigheten. Försvaret är en av statens absolut viktigaste uppgifter. Vi inom politiken måste ge försvaret de förutsättningar det behöver för att stärka Sveriges säkerhet i en osäker tid.

Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

Jag läste en krönika i media för ett tag sedan och kunde inte låta bli att reflektera över innehållet i krönikan. Sammanfattningsvis så skrev krönikören att det var alla fattiga arbetare som jobbade och betalade skatt så att alla rika kunde spendera skattemedlen och de rika behövde inte arbeta och bidra till vårt samhälle. Vi lever i en demokrati och det innebär att vi får tycka och tänka vad vi vill men i detta fall var det så uppenbart att krönikören var starkt ideologiskt färgad. Jag funderade på vad som får en person att tycka som krönikören gör och googlade då på ordet ideologi.
– Ideologier är idéer om hur ett samhälle skall organiseras och styras, hur dess institutioner skall vara utformade, och hur människor skall samarbeta med varandra i vardagen.
Det är ideologier som gör att vi har en demokrati och som gör att vi tycker olika och som driver vårt samhälle framåt men det som inte får hända det är att ideologierna förblindar oss att vi tappar kontrollen över verkligheten, att vi sätter på oss skygglappar och ser bara vår egen bubbla som den enda sanning vi ska leva i. Här har vi under den senaste tiden sett en stor förändring av vårt samhälle och med denna förändring en stor utmaning att hantera. Vad jag vill lyfta fram är att vi allt större grad lever i parallella samhällen där majoriteten är ”vanliga” människor som går till jobbet eller sin sysselsättning varje dag och som har sina åsikter och dessa åsikter kan man prata om med sina vänner, sina arbetskamrater med flera, man går inte ut och bränner bilar slår sönder saker, misshandlar andra människor för att uttrycka sina åsikter. Det är här vi har skillnaden mellan våra två parallella samhällen. En majoritet av vår befolkning där vi accepteras oavsett vad vi tycker, säger eller tror på och en annan grupp av människor där det finns en annan sanning. en annan ideologi med stora skygglappar som innebär att man lever i en helt annan värld än den de flesta av oss lever i. Vissa av dessa människor har skygglappar av egen fri vilja andra tvingas använda dom för att bli accepterade i gänget men likväl så befinner vi oss i samma befolkningsområde, i samma stad, förort eller stadsdel. Vi bor grannar med varandra, vi handlar mat i samma butik, Att leva i en demokrati är en självklarhet och något vi ska vara stolta över , att ha en ideologi innebär enligt tolkningen att vi människor skall samarbeta med varandra i vardagen. Att göra den tolkningen av ideologi som innebär att vi tillåter parallella samhällen hör inte hemma i vårt demokratiska land där ideologi är något positivt .Den tolkningen av ideologi är oacceptabel.

Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)