Landstinget måste våga fatta obekväma beslut

Ekonomin är tuff även för landstinget just nu. Stora besparingar väntar och alla förväntas dra sitt strå till stacken. Det kommer nya förslag till besparingar med jämna mellanrum och de som kommit har i mina ögon inte varit speciellt verksamma och skapat oro.  Vi gjorde inom landstinget förra året ett gediget prioriteringsarbete där alla verksamheter gick igenom vad man skulle göra och inte. Allt skulle poängsättas för att kunna värderas om det var nödvändigt eller inte.  Nu har det gått en tid och den besparing man förväntat sig utifrån detta prioriteringsarbete blev inte så stor som man beräknat. Vad beror det på? Följsamheten av de beslut som togs har inte varit fullständiga utan många har tagit egna beslut som då inte följer de prioriteringar som var beslutade.

Nu ligger förslag om att ta bort flextid för medarbetarna, ta bort möjlighet att gå och träna på arbetstid, som i dag endast är möjligt om verksamheten tillåter, ta bort den lilla ersättning man tidigare fått till att köpa motionskort för, ta bort medarbetarnas möjlighet att lägga egna scheman för att på ett ekonomiskt sätt lösa bemanningen.  

Jag frågar mig vad resultatet av besparingarna blir?  Landstinget lägger förslag som tar bort alla morötter för medarbetarna, och som ger ytterst små besparingar.

Landstinget måste våga fatta obekväma beslut som leder till att alla yrkesgrupper drar sitt strå till stacken.