Bärplocknings utmaningar!

Våra svenska skogar rymmer stora resurser och stor del av dessa resurser tas inte tillvara. I går var jag med på ett intressant seminarium som handlade om bärplockning och om bärindustrins utmaningar och förutsättningar. Med på seminariet var blandannat företrädare för bärindustrin, uppköpare, företrädare för skogsindustrin och markägare. En av de frågor som ofta kom upp var att vår svenska allemansrätt är unik i sitt slag men det är svårt att hitta en korrekt beskrivning av vad rätten innehåller. Många deltagare på seminariet vittnade om utmaningarna att få hjälp när man upplever att personer som vistas på ens egen mark bryter mot allemansrätten. Vi har en öppen EU arbetsmarknad som innebär att vi har rätt att vistas i ett annat EU land under tre månader utan att söka tillstånd av något slag. Det som alla var överens om är att det måste till en lagändring och bättre kontroll och styrning för att vi ska komma tillrätta med denna problematik.

Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

4 kommentarer

  1. kjell B

    Bärplockning som organiseras av ett företag, med avlönade arbetare, är väl att betrakta som verksamhet, och verksamhet på annans mark är väl förbjuden enligt lag..
    Att hindra markägarens verksamhet är också förbjudet, och- jakt är verksamhet. Det finns en dom där aktivister dömdes när dom stört jakten, och man kan väl i så fall hävda att även bärplockning stör verksamheten för jägaren/markägaren. Alltså, om bärplockning i organiserad form kan betraktas som verksamhet kan man inte åberopa allemansrätten.

    • Elisabeth Björnsdotter Rahm (M) (inläggsförfattare)

      Det är vad jag förstår en stor gråzon vad som ingår i allemansrätten och inte. Det är därför av stor betydelse att vi ser över detta och kommer med förslag till förbättringar. Vid vårt semiarium var företrädare från ansvariga departemnet närvarande, även företrädare från aktörer både inom bärindustrin, mark och skogsägare och turistföretag. Det blev en bra dialog med bra förslag till förändringar.

  2. Jannaes

    När jag blir bjuden på fika så tar jag bara en bulle. Om värden insisterar så förväntas jag bjuda ett visst motstånd innan jag kan ta en till. När barnen sträcker sig efter ännu en får de snabbt en tillrättavisning och får på så vis lära sig grunderna om hur man uppför sig som gäst. De får med tiden lära sig att värdet med besöket inte ligger i bullarna, utan i samtalet med de övriga människorna kring bordet.

    Allemansrätten är en sedvanerätt som ger oss möjligheten att göra sådant som vi enligt sedvana brukar göra i markerna. Precis som vid fikabordet krävs en viss skolning för att veta hur man beter sig och hur det är lämpligt att fara fram.

    Politiker, skogsindustri och bärindustri, samlade i ekklädda lokaler är motsvarigheten till barnen vid fikabordet som gör upp sinsemellan om hur många bullar de ska äta och vem som ska äta vilken bulle. Ni har inte förstått syftet med allemansrätten och dess egentliga värde. Ni ser bären som en resurs som förfars om den inte omsätts i pengar. Det är förståeligt eftersom detta är det enda värde ni lärt känna.

    Jag säger till er som jag säger till barnen. -Nu får det där bli den sista bullen, sen får det vara bra!

    • Elisabeth Björnsdotter Rahm (M) (inläggsförfattare)

      En målande beskrivning! jag tycker det är positivt om människor vill plocka bär ute i skog och mark. De markägare både stora och små som var närvarande vid seminariet anser detsamma. Vad som är problemet är då bärplockningen blir organiserad och utövas på mark utan markägarens tillstånd. Här finns det problem som alla berörda parter måste hjälpas åt att lösa. Det var en av anledningarna till detta seminarium att samla alla aktier för att lyfta fram de utmaningar som finns

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.