Var går gränsen mellan liv och död?

Av , , 6 kommentarer 1

 

Hur ställer man sig till aktiv dödshjälp? Jag är sedan drygt 20 år sedan medlem i Amnesty International och mycket pågrund av att jag inte kan acceptera dödsstraff. Var är skillnaden mellan aktiv döds hjälp och dödsstraff? Vem kan ta på sig ett sådant ansvar att bestämma vem som ska leva eller dö? Det är en jätte svår fråga och det berör många människors inre konflikt. Jag har full förståelse med den 31-åriga kvinna som skrivit till Socialstyrelsen och bett att hennes liv ska få ta slut, vem vill ta ett sådant ansvar att medvetet släcka liv. Inom sjukvården och framför allt inom vård i livets slutskede händer det att vi är frikostiga med att ge smärtstillande läkemedel bara för att det inte är humant att en döende människa ska behöva lida av smärtor. Kan detta stämplas som passiv döds hjälp, var går gränsen? Det är en jätte svår fråga och jag ser fram emot Socialstyrelsens beslut i frågan om den 31-åriga kvinnan.    
 
Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

6 kommentarer

  1. MB

    Det är väl ingen större svårighet att se eller förstå skillnaden mellan dödshjälp och dödsstraff och som ”sann” nyliberal förstår jag inte hur du kan anse denna fråga som svår. Eftersom valfriheten gäller, är det bara att ge dom som vill ha dödshjälp detta. Dessutom borde väl du veta att detta oftast bringar ner kostnaderna för vården, vilket är ett primärt mål för nyliberaler idag. Detta är ju ändå en humanitärare sjukvård och sätt att dö på, än det vi har i USA idag. Så jag ser inte vari ditt dilemma består??????????

    Svara
  2. Vet varken ut eller in i just detta fall

    Dilemmat med den 31-åriga kvinnan är inte om det är aktiv dödshjälp – det är väl snarare vem som kan/vill/får ta på sig ansvaret för att inte ge aktiv ”livshjälp”.

    Dock är frågan precis lika komplicerad och svår. Jag vill inte att hon ska lida (även om det mer är psykiskt lidande än kroppsligt) men jag vill inte vara den som stänger av respiratorn.

    Visst – en del anser att trycka på knappen är en form av aktivtitet för att hon ska dö, alltså aktiv dödshjälp. Å andra sidan ropas det att en myndig person själv ska få bestämma om man vill ha vård/medicin eller ej.

    Knepig nöt – absolut!

    Svara
  3. Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

    Svar till Vet varken ut eller in i just detta fall (2010-03-20 10:34)
    Jag lider med den 31-åriga kvinnan som har legat i respirator sedan 6 års ålder och vet att hon inte blir bättre, snarare tvärtom. frågan berör och det är ibland svårt att behöva ifrågasätta sina egna värderingar.

    Svara
  4. Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

    Svar till MB (2010-03-20 08:52)
    Vi ser lite olika på denna fråga, jag kan inte se den som svart eller vit. Dilemmat är att vem vill ta på sig ansvaret att bestämma vem som ska dö eller inte. Att se det som en besparing för sjukvården tycker jag är lite kallsinnigt. Det är tur att vi är olika som människor och ser olika på saker och ting, annars hade det aldrig blivit en debatt

    Svara
  6. Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

    Svar till Kalle (2010-03-20 20:36)
    Tänk om allt vore så enkelt, Oavsett vad socialstyrelsen har för åsikt kommer det att leda till etiska frågeställningar varje gång denna fråga kommer upp, därför måste det vara väldigt svårt för Socialstyerlsen att ta ställning i denna fråga.

    Svara

Lämna ett svar till Kalle Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Presentation
2 Riksdagsledamot för Moderaterna Verksamhetschef Medicinkonsulten Hälsocentral i Lycksele AB Självbeskrivning: Ser möjligheter och det positiva i det mesta, sparar inget till i morgon Motto: Välj glädje Familj: Man, dotter med pojkvän och dotter en son med fru,  2 barn och hund,  Bor: i Lycksele Egenskaper: Effektiv, positiv, driftig och omtänksam. Intressen: politik (M), mitt växthus, träning och böcker Senast lästa bok: Deckare av Eva Maria Fredensborg      Förebilder: Mina föräldrar Favoritplats: Vår sommarstuga i Granfors Betydelsefulla minnen: Att få bli farmor och mormor för första gången är helt obeskrivligt.  Min två månader långa Indien resa vid 17 års ålder och när min bror och syster föddes! Ett viktigt glädjeämne: Att få feedback Det bästa med Lycksele:  Den lilla staden som har det jag behöver, service, trygghet och Lyckselebor. //
Senaste inläggen
Sök
Senaste kommentarerna
Kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se