Sandwich problem?
Jag fick en intressant fråga från en kvinna jag träffade förra veckan, hur ska vi förhålla oss till det nya situationen att vi blir föräldrar till våra egna föräldrar? Hon beskrev sin egen situation som jag tror inte är unik väldigt målande. Hennes barn är utflugna, hon arbetar heltid på ett kontor och funderar ofta hur hon ska utveckla sig själv, resa, göra det hon inte hunnit med tidigare i livet. Då fick hon ett telefonsamtal från sina åldrande föräldrar att de behövde hjälp med en del uppgifter. Denna hjälp har under de senaste åren ökat och hon känner sig klämd mellan sina föräldrar, barn, barnbarn, sitt heltids jobb samt att hinna med sig själv. Denna situation finns hos många i vårt land inte bara hos kvinnorna, men det är förhållandevis fler kvinnor som hamnar i den situation som jag fått beskriven. Hur ska vi underlätta denna situation? Ska vi titta på möjligheten att införa ersättning för vård av sjuk förälder, inte bara den närstående penning som finns utan en ersättning som kan tas ut enstaka dagar, hel/halv dag?
Frågan har debatterats tidigare men kan i detta sammanhang kanske underlätta om vi gör det möjligt i alla kommuner att man får bo tillsammans på ett äldreboende även om det bara är en av dem som har ett vårdbehov.
Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)
Senaste kommentarerna