Lyhördhet för positiva och negativa konskevkenser!

I gårdagens VK läser jag en artikel om att den rödgröna samarbetsregeringen med civilminister Ardalan Shekarabi uttalar sig om att de nu vill se ett minskat antal landsting och fler storregioner i Sverige redan 2019. När denna fråga var aktuell tidigare mandatperioden 2006-2010 satt jag i en av de arbetsgrupper som skulle titta närmare på hur en storregion skulle påverka olika områden. Den gången föll hela tanken eftersom Alliansregeringen ansåg att en storregion skulle ha ett brett stöd bland befolkningen och dessutom så drog sig Jämtland ut och ville bilda egen region, halva Västernorrland ville titta söderut efter samarbete. Samarbete är alltid bra och det ska vi definitivt arbeta vidare på att hitta fler områden där vi kan samarbeta. Min oro i denna fråga är att vi kommer att se ett revirtänkande, ”gärna en förändring bara det inte drabbar mig”. VI har en stor utmaning i de otroligt stora avstånd som blir i en storregion. När vi arbetade med frågan förra omgången så skulle vi uppleva storheten i regionen och vi hade möten i Kiruna och i Sundsvall, det innebär att jag fick tillbringa 12 timmar i bil fram och tillbaka till Kiruna och dessutom övernatta minst en natt. Det är mycket tid som går åt till transporter. Nu finns det mycket bra teknik att använda för att komma bort från onödiga resor men ibland måste man träffas rent fysiskt. Jag ser möjligheterna med samarbete i en storregion och jag tror att vi måste vara lyhörda för både positiva och negativa konskevenser innan ett beslut tas i frågan

Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)