Det pågår väldigt intressanta diskussioner just nu i Utrikes Utskottet där jag sitter i Riksdagen. Det handlar om bistånd och om Sveriges stora betydelse när det gäller bistånd i världen. Vi tillhör toppskiktet i världen av länder som ger bistånd med våra 1% av Brutto National Inkomsten. De flesta länder kommer inte upp till 0,7%. Det handlar inte bara om att ge bidrag till andra länder utan det handlar lika mycket om hur vi gör det och hur vi följer upp våra satsningar. Vi diskuterar betydelsen av bistånd och att det inte är allmosor till ett land utan en hjälp till att stärka landets egen ekonomi, att ge möjligheter till egen utveckling , att ytterst skapa en stabil säkerhets politik i landet. Viktigt är att fortsätta satsa på utbildning till unga och framför allt till kvinnor. Vi ska också satsa på jämställdhet och mänskliga rättigheter.   

Jag läste en artikel om den vårdvalsreform som infördes i Sverige 1 januari 2010. Det har gett en större möjlighet för alla oss i Sverige att välja vårdinrättning och de undersökningar som presenteras i artikeln visar att antalet vård mottagningar ökat med 223 stycken och antalet privata mottagningar ökat från 28% till 37% under 2010. Den största ökningen av mottagningar har givetvis skett i de stora städerna och i de mer tät befolkade områdena i vårt land. Det är  intressant att intresset är så stort att etablera nya vård mottagningar och det ska bli intressant att följa utvecklingen av denna reform.

Nya lagar och reformer  i vårt samhälle. Från i dag, den 1 december gäller till exempel en betydligt snabbare handläggning av ärenden som rör våra nyanlända invandrare. Det inrättas etablerings lotsar i varje kommun som tillsammans med den nyanlända och aktuella  aktörer i samhället ska göra en plan för en snabb etablering i vårt samhälle. En ny ersättning införs som är lika för alla nyanlända oberoende av var i landet man bor och utgår vid aktivt deltagande i etableringsinsatser. Det ingår också att alla nyanlända ska delta i samhällsorientering. Den nya lagen ställer högre krav på landets kommuner och även på arbetsförmedlingen som får en mer aktiv roll i etableringen i vårt samhälle. Vid de uppföljningar som gjorts visar det sig att efter ett år har endast 15% av den nyanlända männen och 5% av de nyanlända kvinnorna ett arbete. Det är inga positiva siffror