Riksrevisionen har granskat stora myndigheter som Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Polismyndigheten, Skatteverket och Kriminalvården gällande deras hantering av medarbetare som blivit nekade fortsatt sjukpenning och hur vägen tillbaka till arbete ser ut.
Kritiken är stor och ingen av myndigheterna följer till fullo den lagstadgade plan som säger att om medarbetare beräknas vara sjukskriven mer än 60 dagar ska arbetsgivaren göra en rehabiliteringsplan för återgång till arbete. Planen ska vara upprättad inom 30 dagar.
Den information som Försäkringskassan är skyldig att ge den sjukskrivne vid ett eventuellt avslag av sjukpenning är bristfällig. När det gäller informationen efter dag 180 och den omställning till arbete eller sysselsättning som ska göras, och då den enskilde ska prövas mot alla på arbetsmarknaden förekommande arbetstillfällen, är även den bristfällig.
Antalet sjukskrivna ökar och det är till stor del den psykiska ohälsan som står för tillväxten. Det är ett stort samhällsproblem, och regeringen nämner inte detta alls i sitt svar på Riksrevisionens granskning. I stället för att se Riksrevisionens granskning som en signal och en startpunkt för ett fortsatt arbete mot framför allt psykisk ohälsa, så avfärdar regeringen Riksrevisionens granskning som ”värdefull kunskap” och anser rapporten därmed färdigbehandlad. Detta anger regeringen i sitt svar till Socialförsäkringsutskottet. Regeringens inställning är ett slöseri på ett gediget arbete från Riksrevisionen.
Min fråga till statsrådet Ardalan Shekarabi är därför:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att säkerställa att de omnämnda myndigheterna uppfyller de lagstadgade krav som finns om omställning till någon form av sysselsättning vid nekad sjukpenning?

Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

I höst kommer riksdagen fatta ett nytt försvarsbeslut som gäller för perioden 2021-2025. Beslutet ska även lägga grunden för en ökad försvarsförmåga efter 2025. Det är bra att det finns en bred enighet kring att stärka försvaret. Problemet är att regeringen inte lämnar besked om den långsiktiga finansieringen. Moderaterna och Kristdemokraterna söker därför stöd i riksdagen för ett förslag där vi är tydliga kring höjda försvarsanslag även i perioden efter 2025.

Säkerhetsläget fortsätter att försämras i Sveriges närområde. Bara det senaste året har vi sett oroligheter i Belarus, en unik svensk beredskapsinsats i samband med en stor rysk övning i Östersjön och fortsatt krig i Ukraina. Till detta ska läggas osäkerheter kring USA:s framtida engagemang i Europa och ett offensivt Kina som flyttar fram sina positioner på flera områden.

Sveriges försvar måste byggas starkt för att kunna möta alla dessa utmaningar. För att öka försvarsförmågan krävs långsiktighet och mer resurser. Såväl försvarsberedningen som Försvarsmakten har varit tydliga på denna punkt. Trots detta så väljer regeringen att i sitt förslag till försvarsbeslut inte ge besked om den långsiktiga finansieringen.

M och KD går därför fram med ett eget förslag där vi vill att nivån på försvarsanslaget ska höjas med fem miljarder år 2026 och ytterligare fem miljarder år 2027. Ett sådant besked skulle ge Försvarsmakten och de andra försvarsmyndigheterna bättre förutsättningar att planera sin verksamhet över tid för att kunna genomföra de satsningar på nya förband och ny materiel som föreslås.

I Moderaternas och Kristdemokraternas förslag, den så kallade följdmotionen, lyfter vi utöver höjda ekonomiska ramar ett antal andra viktiga prioriteringar. Det gäller bland annat att Sverige bör bli medlem av Nato, att Försvarsmakten ska kunna ge ökat stöd till Polisen vid extraordinära händelser och att samarbetet med näringslivet måste stärkas så att alla samhällets resurser kan användas i händelse av kris och krig.

Det finns ett brett politiskt stöd för att öka Sveriges försvarsförmåga. Det är bra, men då får vi inte snubbla på mållinjen genom att tumma på långsiktigheten. Försvaret är en av statens absolut viktigaste uppgifter. Vi inom politiken måste ge försvaret de förutsättningar det behöver för att stärka Sveriges säkerhet i en osäker tid.

Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

Jag läste en krönika i media för ett tag sedan och kunde inte låta bli att reflektera över innehållet i krönikan. Sammanfattningsvis så skrev krönikören att det var alla fattiga arbetare som jobbade och betalade skatt så att alla rika kunde spendera skattemedlen och de rika behövde inte arbeta och bidra till vårt samhälle. Vi lever i en demokrati och det innebär att vi får tycka och tänka vad vi vill men i detta fall var det så uppenbart att krönikören var starkt ideologiskt färgad. Jag funderade på vad som får en person att tycka som krönikören gör och googlade då på ordet ideologi.
– Ideologier är idéer om hur ett samhälle skall organiseras och styras, hur dess institutioner skall vara utformade, och hur människor skall samarbeta med varandra i vardagen.
Det är ideologier som gör att vi har en demokrati och som gör att vi tycker olika och som driver vårt samhälle framåt men det som inte får hända det är att ideologierna förblindar oss att vi tappar kontrollen över verkligheten, att vi sätter på oss skygglappar och ser bara vår egen bubbla som den enda sanning vi ska leva i. Här har vi under den senaste tiden sett en stor förändring av vårt samhälle och med denna förändring en stor utmaning att hantera. Vad jag vill lyfta fram är att vi allt större grad lever i parallella samhällen där majoriteten är ”vanliga” människor som går till jobbet eller sin sysselsättning varje dag och som har sina åsikter och dessa åsikter kan man prata om med sina vänner, sina arbetskamrater med flera, man går inte ut och bränner bilar slår sönder saker, misshandlar andra människor för att uttrycka sina åsikter. Det är här vi har skillnaden mellan våra två parallella samhällen. En majoritet av vår befolkning där vi accepteras oavsett vad vi tycker, säger eller tror på och en annan grupp av människor där det finns en annan sanning. en annan ideologi med stora skygglappar som innebär att man lever i en helt annan värld än den de flesta av oss lever i. Vissa av dessa människor har skygglappar av egen fri vilja andra tvingas använda dom för att bli accepterade i gänget men likväl så befinner vi oss i samma befolkningsområde, i samma stad, förort eller stadsdel. Vi bor grannar med varandra, vi handlar mat i samma butik, Att leva i en demokrati är en självklarhet och något vi ska vara stolta över , att ha en ideologi innebär enligt tolkningen att vi människor skall samarbeta med varandra i vardagen. Att göra den tolkningen av ideologi som innebär att vi tillåter parallella samhällen hör inte hemma i vårt demokratiska land där ideologi är något positivt .Den tolkningen av ideologi är oacceptabel.

Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

Räddningstjänsten är en central del i den svenska krisberedskapen. Den kan hantera allt från skogsbränder till översvämningar och kemikalieutsläpp. Deltidsbrandmännen utgör cirka två tredjedelar av Sveriges brandmän och är viktiga för att brandkårer i hela landet ska kunna fungera. Därför är det glädjande att Moderaterna i riksdagen fått stöd för förslaget att deltidsbrandmännen vid arbetslöshet ska få ett undantag från a-kassereglerna så att de inte förlorar ersättning vid beredskap.
Deltidsbrandmännen har som namnet antyder en annan huvudanställning och de har genomgått en utbildning som består av två separata kurser för att kunna genomföra sitt uppdrag. Särskilt viktiga är deltidsbrandmännen på landsbygden och i mindre orter där det inte är möjligt att ha heltidsanställd personal.
Ett problem som varit känt sedan länge är det faktum att deltidsbrandmännen riskerar att gå miste om ersättning från a-kassan när de förlorar sina huvudanställningar eftersom ersättningen reduceras på grund av den inkomst som brandmannatjänsten ger.
Moderaterna har tillsammans med en lång rad aktörer som till exempel fackföreningar och arbetsgivarorganisationer pekat på att det inte är rimligt att försämra villkoren för en grupp som är en hörnsten i Sveriges krisberedskap. Detta särskilt mot bakgrund av att det redan är svårt att rekrytera tillräckligt med deltidsbrandmän.
Vi har därför drivit frågan om att det bör införas ett undantag i a-kassereglerna för deltidsbrandmännen. Det var därför positivt att en majoritet av riksdagens partier nu har ställt sig bakom förslaget att uppmana regeringen att genomföra det undantaget.
Förbättringen för deltidsbrandmännen är en viktig åtgärd för att stärka räddningstjänsten. Den måste följas av ytterligare mått och steg för att rusta Sverige starkt mot framtida kriser. Det handlar bland annat om att göra räddningstjänsten mer likvärdig i hela landet utifrån de olika förutsättningarna i olika regioner. En annan viktig sak är att förbättra samarbetet inom EU för att gemensamt kunna hantera kriser, som skedde 2018 när polska och tyska brandmän kom till vår hjälp vid de stora skogsbränderna.

Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)
Alexandra Anstrell (M) riksdagsledamot Försvarsutskottet

Statsrådet Peter Eriksson meddelade den 18 augusti 2020 att delar av det
svenska biståndet till Belarus dras in. Det handlar om två olika projekt som får
indraget bistånd, ett stöd som uppgick till 25,5 miljoner kronor. ”Det var inte
ett helt självklart beslut, men vi ser ju att regimen använder vilka medel som
helst mot den egna befolkningen. Och då är det viktigt att markera”, sa
statsrådet till Dagens Nyheter. På frågan om vad det betyder rent konkret
svarade Peter Eriksson att ”vi behöver se att det blir rejäla förändringar i sättet
som landet leds på”.
Det är viktigt att svenskt bistånd används för att stärka demokratiska
värderingar. Med anledning av det ställningstagande statsrådet gjort mot
Belarus finns det anledning att ställa sig frågande till vad den konkreta
skillnaden är jämfört med Palestina.
President Mahmoud Abbas är nu inne på sitt 15:e år av en fyraårsperiod. I
minst elva år har det palestinska folket förvägrats rätten att i fria och rättvisa val
välja sin ledare. Human Rights Watch har rapporterat att palestinska
myndigheter och säkerhetsstyrkor begår systematiska övergrepp mot mänskliga
rättigheter, inklusive användandet av tortyr och våld mot den palestinska
civilbefolkningen. Sverige har betalat 22,5 miljoner kronor till den palestinska
miljömyndigheten.
Detta liknar den situation vi nu ser i Belarus, vilken resulterade i att statsrådet
frös delar av det svenska biståndet dit.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Peter Eriksson:
Avser statsrådet och regeringen att agera mot den palestinska ledningen om inte
det blir ”rejäla förändringar i sättet som landet leds på”, i likhet med de krav
som ställs på Belarus?

Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

I våras var det 14 SHL-lag och 10 SDHL-lag som fick se ett snöpligt avslut på den ishockeysäsong alla kämpat sig igenom. En stor del av alla lag har på grund av covid-19 tvingats till permitteringar och neddragningar av sin verksamhet. Idrott är en folkrörelse som engagerar och intresserar en stor del av vår befolkning, och under hela sommaren har vi sett alla svenska fotbollsmatcher spelas inför tomma läktare. Detta är bara två av alla idrotter som är stora i vårt land, och det som alla har gemensamt är att de publikintäkter de tidigare budgeterat med och övriga intäkter i samband med matcher helt har uteblivit.

Vi har en idrottsrörelse i fritt fall, och frågan är hur många klubbar som har ekonomi att fortsätta driva verksamhet och spela matcher utan publikintäkter.

Jag har stor förståelse att vi alla måste hjälpas åt att minska smittspridningen av covid-19, men det finns åtgärder som kan göras trots den snäva 50-personersbegränsningen. Det råder en stor inkonsekvens i de restriktioner som finns för att minska smittspridningen av covid-19, och därför ser jag att en översyn måste till för att se över denna inkonsekvens. Det finns ingen begränsning av hur många människor vi får vara på ett stort köpcentrum, och det finns inga begräsningar inom kollektivtrafiken. På flygplatserna måste alla ta på sig ett munskydd och använda munskydd under hela flygresan. Vad är det som hindrar att idrottsklubbar med stora arenor får ta in publik som sitter med två meters mellanrum och man har en logistik när man tar in och ut publik från arenan? Regeringen har avsatt 1 miljard kronor till de stora SHL-klubbarna, men det är pengar som långt ifrån kommer att täcka klubbarnas stora intäktsförluster som följer av att de måste spela för tomma läktare.

Min fråga till kultur- och demokratiminister Amanda Lind är:

När avser ministern att vidta ytterligare åtgärder för att stötta upp landets stora folkrörelse, och vad kommer i så fall detta stöd att innehålla?

Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

Vi har detta år alla levt med en pandemi som inneburit förändringar för väldigt många. Vi har under våren sett en stor smittspridning där många blivit sjuka i covid-19. Många av de personer som blivit allvarligt och/eller långvarigt sjuka rehabiliteras nu, men det kommer att ta lång tid för dessa personer att återgå till arbetsmarknaden. Statsrådet har i en intervju sagt att det kan komma att ske en ändring i den 180-dagarsregel som i dag innebär att alla sjukskrivna ska prövas mot arbetsmarknaden. Statsrådet sa i samma intervju att många som insjuknat i covid-19 fortfarande har symtom efter dag 180, och därför ser regeringen över hur en ändring av 180-dagarsregeln kan göras för dessa personer.

Förutom de som insjuknat och sjukskrivits på grund av covid-19 har vi ett ökande antal personer som sjukskrivs med psykiatriska diagnoser. För dessa personer gäller fortfarande 180-dagarsregeln–  att de ska prövas mot yrkesspecifika arbeten efter dag 180 oavsett om de har arbetsförmåga eller inte.

Min fråga till statsrådet Ardalan Shekarabi blir därför:

Avser statsrådet Shekarabi att gå vidare med förslag om ändring av 180-dagarsregeln som kommer att innebära olika behandling mellan dem som är sjukskrivna av andra diagnoser och dem som är sjukrivna på grund av covid-19?

Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

Dagens positiva nyhet, Lycksele stiger rejält i Svenskt Näringslivs företagsranking. Kommunen stiger 77 placeringar och går från 229 till 152. Sverige har 290 kommuner så det är ett steg i rätt riktning. Inom de flesta områden kan vi se förbättringar, de vi fortfarande ligger långt ned på rankingskalan är kompetensförsörjning och konkurrens från kommunen. Då ligger de nyligen antagna besluten om LOV( Lagen om valfrihet) och de 19% konkurrensutsättning av gata/park i rätt riktning. Kommunen behöver fler företag för att klarar av vår välfärd, skola/vård och omsorg och det behövs fler arbetsgivare för att vi ska få större konkurrens på arbetsmarknaden. Det känns bra att Lycksele går åt rätt håll nu gäller det bara att hålla i detta !

Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

I går var det kommunfullmäktige och som väntat blev det heta diskussioner. det var två stora frågor som skulle upp till beslut. En fråga var att konkurrensutsätta 19% av gata/park verksamheten. Det omfattar 4,5 årstjänst. tt tänka nytt och förändra skrämmer många så det var en stor samling av berörda medarbetare som hade ställt upp sina fordon utanför lokalen och uttryckte sitt missnöje. På en rak fråga från en medarbetare varför jag ville ta av honom hans arbete svarade jag att jag inte alls vill ta bort arbetstillfällen utan istället skapa fler jobb. Lagen om valfrihet debatterades och här blir jag uppriktigt ledsen när man så blint låter ideologi gå före sunt förnuft och tydliga fakta. En av S ledamöterna frågade om vi i Alliansen tittade på TV? Sen fortsatte hon med att det vi sa var bara svammel. Förvirringen blir stor, vad har TV tittande med Lagen om valfrihet att göra, svammel är ett hårt ord för fakta. Vi har en utmaning med den ekonomiska situationen i vår kommun och att som (S) påstå att en konkurrens utsättning av kommunalverksamhet skulle göra det ännu dyrare är att blunda för fakta. Om Företag A söker om att starta upp hemtjänst i kommunen så är det kommunen som bestämmer regelverket, ersättningen och kvalitetskontroll. Kommunen får en bättre kontroll av ekonomin eftersom Företag A får sin ersättning för att sköta sitt uppdrag och inte en krona mer, de måste klara sin ekonomi annars går de i konkurs. Dessa krav finns inte i den kommunala/offentliga sektorn där kan man år efter år gå med underskott och inget händer. Att blunda för fakta och förändring kommer inte att lösa Lycksele kommuns ekonomiska problem snarare tvärtom och därför måste vi våga tänka annorlunda!

Elisabeth Björnsdotter Rahm

Covid-19 slår hårt mot många branscher och regeringen har infört stödpaket till många för att de ska klara av det stora bortfall som pandemin har orsakat. En av de många branscher som drabbats hårt av både pandemin och de restriktioner som tillkommit för att stoppa smittan är upplevelseindustrin där ljud- och ljusproduktion bland annat ingår. Branschen arbetar under speciella förhållanden och planerar tillsammans med kunden/eventmakarna månader innan för  en konsert, turné, festival eller företagsevent. Det innebär att planeringsfasen för den här branschen är lång och med de restriktioner som idag finns om att maximalt 50 personer får samlas med social distans så har ljus- och ljudbranschen knappt några kunder vare sig idag eller de närmast månaderna. Konsert- och festivalsommaren tycks vara över redan innan den hunnit börja, då stora evenemang måste planeras långt i förväg. Sommarmånaderna är de viktigaste för livemusiken under ett vanligt år och nu när restriktionerna, av förklarliga anledningar, kommer fortsätta vara på plats över sommaren kommer branschen förlora stora inkomstkällor.

De statliga stöd som riktas till kultursektorn omfattar inte denna bransch, och utan statligt stöd riskerar hela branschen att försvinna och när eventbranschen så småningom öppnar upp igenom kommer Sverige sakna både kompetens och företagare på området. Det riskerar att ta lång tid att bygga upp en skadad bransch vilket kommer drabba hela upplevelseindustrin. Denna fråga har jag ställt till kulturminister Amanda Lind och av ministerns svar att döma så ser hon inte skillnad på kulturarbetare och egenföretagare inom evenemangssektorn. Storbritannien har i dagarna tillfört nöjesbranschen 1,5 miljarder pund . De företag som verkar inom evenemangsbranschen i Sverige kan inte använda sig av en halverad egenavgift när de inte har en inkomst.. De kan inte ta del av korttispermittering då de ofta är enskilda bolag eller fåmansföretag. Kulturministern hänvisade till att evenemangsbranschen kunde söka stöd från kulturrådet men där finns inget stöd att få då denna bransch inte räkas till kulturarbetare.

Min fråga till Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) är därför följande:

Har hon för avsikt att se över det ekonomiska stöd som finns till kultursektorn eller tillföra nya riktade stöd så att det även omfattar denna bransch och anser hon att det problematisk att en viktig bransch inom upplevelseindustrin riskerar att försvinna?

Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)