En hållbar integration

Varför säger man egentligen integrationsproblem när man så ofta menar andra problem? En del framhåller kriminalitet, bidragsfusk, utanförskap, arbetslöshet och social utslagning som integrationsproblem. Indirekt säger man alltså att detta är problem som enbart har med invandringen att göra. Det är en tes som på många sätt är väldigt märklig.

De problem vi förknippar med integration härrör oftast från arbetsmarknadsproblem. Att människor inte kan få ett jobb med möjligheter till att tjäna pengar, utvecklas socialt och professionellt samt påverka sin vardag är ett gigantiskt problem som drabbar hela samhället och i synnerhet utrikesfödda och unga. Att invandrare och unga drabbas särskilt hårt är mycket allvarligt.

Man måste söka alla strukturella, institutionella och kulturella orsaker till detta. En del av dem går att adressera lagstiftningsvägen, andra inte. Långvarigt utanförskap låser fast människor i bidragsberoende och det ekonomiska steget för att gå från försörjningsstöd till att leva på eget arbete blir ibland mycket högt. För samhället är det inte hållbart på sikt.

Nu har regeringen förvisso ändrat de värsta avarterna av möjligheten till retroaktiv föräldrapenning, vilket vid ett första påseende verkar rättvist, alternativt generöst, men som inte bara blir en bidragsfälla, utan också en kvinnofälla. Arbetsmarknadsfrågorna, särskilt på detaljnivå, är extremt känsliga att närma sig politiskt.

Men, vill vi lösa dessa viktiga samhällsproblem och bygga en långsiktigt hållbar arbetsmarknad som inkluderar alla så har vi helt enkelt inget val. Att lägga skulden för att arbetsmarknaden fungerar dåligt på unga eller invandrade är däremot helt orimligt.

Kristina Bäckström, Distriktsordförande för Centerpartiet i Norrbotten.