Det smarta landet

Av , , 1 kommentar 4

Vad finns bortom industrialisering, effektivisering och produktion? Ikväll är det en föreläsning från Fores där Studieförbundet Vuxenskolan webb-sänder till lokala kontor. Det smarta landet, en kväll där vi lyfter de svåra frågorna om hur landet ska utvecklas.
Så jag och några andra var med i Vilhelmina. Samtidigt så var det sex andra orter som var med på länk och seminariet hölls i Umeå.

Det var några personer som reflekterade över boken, Det smarta landet, som de medverkat i. Den ska ge ett perspektiv på hållbarhet och hur vi mår som människor. Bodil Jönsson är en av författarna som reflekterar över tid. Hur mår vi och hur hållbara är vi som människor? Ledarskapet måste förmedla tro och hopp om framtiden utan att peka på någon annan. Vi måste alla vara ledare i våra liv och fundera på vad jag kan göra för att ge hopp om en ljus framtid. Anders Källström är bekymrad över det ledarskap som pekar på vi och dom, som skiljer och särskiljer.

Marie Wickberg en gammal kollega var en av de som fanns med i panelen liksom Per Ödling professor som ser på hållbarhet. Marie ser den urbana normen är som en stor mur runt de stora städerna där klösmärkena är på insidan. Vad är livsavgörande i våra liv, då är landsbygden som blir norm. Perspektivet är att vi ska klara av att försörja vår befolkning där människor lever överallt. Det bygger på att man kan äga skog, kan bruka jorden och kan leva och verka i hela landet. Landsbygden ska inte vara norm utan vi måste se vad olika delar av vårt land bidrar med.

Tomas Mörtsell tycker det är intressant att reflektera över är att det finns utvecklingsfrågor, finansieringsfrågor och infrastrukturfrågor där stadens norm blir kontraproduktiv. Bristen gör att det inte blir lika bra utveckling som vi skulle ha kunnat få. Politiken ska skapa förutsättningar för utveckling där den nationella politiken skulle behöva lyfta blicken ut över landet och forma morgondagens politik. Det är Stockholmsfixeringen som gör att vi missar många möjligheter.
Per Ödling säger att den urbana normen ger en tradition att Mälardalens lokala politik lyfts i riksdagen. Så vi behöver ta i ordentligt för att landsbygden får vara norm i tio år och se vad som händer.

Marie skulle vilja se politiker som säger att skit i strandskyddet på landsbygden, bruka skogen som ni behöver och låta folk ta ansvar. Det skulle inte bli så himla mycket fel än om vi släppte loss. Varför ska länsstyrelsen ha ett veto i frågor som gäller fysisk planering?

Mycket handlar om politik där det behöver tas på en ledartröja. Partier och rörelser som växer handlar även om medias bild av politiken. Den löpande utvecklingen som sker i städerna lyfts fram medan det som växer och utvecklas på landsbygd lyfts inte. Där filmas tomma hus och sparkstöttingar utanför lanthandeln. Det kommer att skapa ett förakt om man upplever att världen runt omkring en blir sämre och inte bättre.

Det finns ett behov av att se helheter och inte delarna. Där stad och land hänger ihop. Där miljö och klimat blir pådrivande för utvecklingen. Det kräver både modiga politiker och en folkrörelse som stöttar upp.

Ska vi utveckla skogsbruket så måste vi rekrytera utifrån kapacitet och inte utifrån kön. Det handlar om både rättigheter om att behandla människor lika men även om ett affärsperspektiv där vi behöver de bästa hjärnorna. Klarar vi det så kommer vi att ha ett försprång gentemot övriga världen. Vi är väl rustade i vår it mognad, vi har en digital infrastruktur och vi har kompetenser som gör att vi är starka som land inte minst då det gäller skogsbruket. LKAB sa ifjol att de inte ska ha gruvarbetare under jord, så de anställer nu bara kvinnor då de kör bättre enligt LKAB.

Lantbruket är fotosyntesen samtidigt som lantbruket är fossilberoende. Så när LRF går ut och sätter ett mål för att bli fossil-oberoende utan att ha alla lösningar är stort. Hur skapar vi då förutsättningarna för att nå dit?

Det finns behov av ett nytt samhällskontrakt. Samhället ska tillhandahålla meningsskapande där frivilligorganisationer är en viktig del. Släpps man inte in i en gemenskap och inte får vara med så blir det trubbel. Stora städer gillar globaliseringen liksom universitetsstäder. Men de som bor på landsbygd blir man arg, man söker starka ledare då man är orolig för saker. Man är orolig för livsstilsförändringar, kan inte betala med pengar, allt ska skötas i mobilen etc. Det behövs en ny trygghetsreform. Där samhället garanterar försörjning men även meningsskapande.

Den 21 april är det ett samtal från det klimatstrategiska rådet inplanerat hos Fores för den som är nyfiken.

1 kommentar

Det smarta landet

Av , , Bli först att kommentera 1

Nu har du chansen att vara med på tankesmedjan Fores seminarium om det smarta landet,´. Mer info och anmälan finns HÄR.
Jag tror det kan bli intressant och givande. Jag tror att vi i de glesa ofta går före och är smartare att lösa de utmaningar vi har att hantera.

Bli först att kommentera

Hålla i och hålla ut!

Av , , Bli först att kommentera 1

Idag har det varit budgetkickoff för regionen. Igår var det för kommunen. Igår var en mycket bra dag med fakta om hur kommunen ser ut i jämförelse med andra, hur våra kostnader ligger i jämförelse med andra och hur våra inkomster ser ut framöver. Vi fick slå hål på många myter om vår ekonomi och samtliga tror jag landade i att vi har de pengar vi har och vi har allt för stora verksamheter utifrån de pengar vi har och att vi måste ställa om och anpassa kommunen efter matsäcken. Så jag hoppas dagen idag blir lika bra.

Annika Wallenskog chefsekonom på Sveriges kommuner och regioner föreläste och visade på hur det ser ut i både landet och regionen jämfört med andra och hur framtiden ter sig ekonomiskt. Inte kul. Hon säger att andelen äldre är nu stor och den ökar som andel av befolkningen. Färre sak försörja fler. Hon säger att staten nu har lyssnat då det gäller att kommuner och regionen ska få statsbidrag som inte är utpekade vad de sak gå till utan att kommuner och regioner själva ska få lägga pengarna där de behöver dem mest. Vi kommer inte att kunna leverera det människor förväntar sig och vi kommer att måsta ställa om vården i landet och i länet. Januariavtalet har sagt 5 miljarder varje år framåt med början 2020. Men det räcker inte då kostnaderna och förväntningarna ökar mer än så. Så regionerna och kommunerna måste själva sanera sin ekonomi än mer framåt och sänka förväntningarna på välfärden.

Hennes tips är:
• Renodla verksamheten
• Håll i och håll ut sanera ekonomin
• Mät och jämför med andra och besluta sen
• Jobba förebyggande och underhåll det ni har
• Effektivisera och digitalisera (se vad som är det största hindren i personalens vardag och fundera på hur det går att minimera, som dokumentation och administration)
• Samverkan med andra regioner och kommuner, samverkan kommuner med kommuner och kommuner med regioner
• Informera medborgarna tydligt och ge både medborgarna och medarbetare öppen och tydlig information
• Se över bemanning och scheman
• Ta tillvara personalens idéer och tankar på effektivisering, organisation och arbetssätt
• Ställ krav, följ upp och stötta
• Förläng arbetslivet

När vi tittar tillbaka om tio år så kommer vi att säga att ja, det var en tuff tid men se hur bra det blev. Vi behöver ställa om för medborgarnas skull, avslutar Annika och jag kan inte annat än hålla med.

Bli först att kommentera

Undersköterskor måste tjäna mer och få bättre villkor.

Av , , Bli först att kommentera 2

Ett av de bättre förslagen så här långt i år är att lyfta udnersköterskeyrket.
Vi ser ju alla att vården står inför stora utmaningar, inte minst vad gäller att få folk att vilja och kunna jobba inom vården. Framför allt ser vi en brist på undersköterskor både i regionen och i kommunerna.

För att locka fler till yrket vill vi i Centerpartiet därför satsa på ett undersköterskelyft. Det behöver bli ca 130 000 fler undersköterskor om vi räknar 6 år framåt. Men allt för få känner idag att det är ett jobb för dem.

Så för att både höja yrkets status och innehåll vill vi satsa 400 miljoner varje år framåt för att man som undersköterska ska få betald vidareutbildning för specialistundersköterskor. Idag saknas en tydlig definition av vad rollen som undersköterska innebär. Vi vill därför ha en standardiserad grund- och specialistutbildning, som ger ett tydligt kvitto på utbildning och kompetens. Det skulle ge undersköterskerollen en högre status och bättre villkor och högre lön.

Vi klarar oss inte utan undersköterskor så det är dax att det här förslaget blir verklighet. Känns också konstigt att socialdemokraterna och kommunal inte har lyft den yrkesgruppen för länge sen…

Bli först att kommentera

Skilda världar, Vänner och fiender, Vita lögner och Nya Tider.

Av , , Bli först att kommentera 2

I helgen har jag och 700 andra Centerpartister varit i Uppsala och pratat kommunala frågor. Där fick vi lyssna till vår vikarierande partiledares tal, du kan se det på Centerpartiet.se eller läsa det här nedan:

Skilda världar, Vänner och fiender, Vita lögner och Nya Tider.

Klassiska svenska TV-såpor. Men, tyvärr också en sammanfattning av hur många människor ser på svensk politik just nu.

Man frågar sig om de politiska besluten verkligen utgår från människors vardag. Varför vi skäller på varandra i frågor där vi ändå verkar vara helt överens. Varför kortsiktiga vinster tycks gå före långsiktigt ansvarstagande. Den senaste tiden har visat att svensk politik verkligen kan konsten att förvåna.

Då är det helt avgörande att också visa att politik kan konsten att förändra. Peka på alla de tillfällen där politiken har gjort skillnad. För människors livsvillkor. För om ett land ska hålla ihop, eller riskera slitas isär.

Vi som är här idag har alla förmånen att vara en del av ett parti som har gjort just det. Förändrat. På riktigt.

För det som började som en kamp för lika villkor mellan stad och land, för rätten att äga jorden du brukade. Som höjde rösten för att slit och strävsamhet skulle löna sig och för att landsbygdens barn skulle ha rätt till skola. Det som blev en kraft för samhällsutveckling, mitt emellan socialismens kollektivism och städernas storskaliga industri.

Det har växt och blommat ut till ett parti som, gång efter gång, varit med om att förändra Sverige till det bättre under vår 110-åriga historia.

Tagit ansvar för landets ekonomi i svåra och oroliga tider. Satt landets bästa främst. Gett småföretagaren bättre förutsättningar.

Haft ett miljö- och klimatperspektiv på politiken långt innan dom frågorna fick den breda uppmärksamhet som de så väl förtjänar. Varit en stark, grön röst för minskade utsläpp och sundare mat.

Centervänner, mycket må ha hänt under de 110 år som gått. Men kärnan i vår övertygelse, den är lika stark idag som 1910.

*

Vi är fortfarande en kraft för människors frihet, trygghet och självklara rätt att vara den man vill. Fortfarande en kraft som förstår att det som är bra för våra företag, det är också bra för vårt land. Fortfarande en kraft som vågar gå före i den gröna omställningen.

Vi är och förblir en grön, liberal kraft som vägleds av vår stolta historia i arbetet med att ta hela Sverige framåt.

***

Men arbetet har bara börjat.

De flesta människor i Sverige lever i en vardag som människor i allt för många andra länder bara kan drömma om.

Men alla vi som sitter här inne vet också vilka utmaningar vi står inför. Globalt, nationellt och lokalt.

Klimatförändringar som slår mot världen med full styrka. Bränder, översvämningar, döda hav och förstörda skördar.

Integrationsmisslyckanden som gör att människor som söker en väg in i ett nytt liv istället hamnar i ett utanförskap som stänger in och bryter ner.

En allt råare kriminalitet som tar över våra gator, tar över vår vardag med dödsskjutningar och sprängdåd.

En välfärd där allt färre ska ta hand om allt fler. Där många upplever hur vården försvinner allt längre bort.

Vi ser allt det här. Vi hör om det varje dag. Vi känner det in på bara skinnet. Men vi agerar också för förändring.

När köerna ökat under de år som gått. Då ger vår röst Sverige en ny primärvårdsreform. Säkrar rätten för dig och mig till en fast läkarkontakt. Då får vi igenom en ny kömiljard, som redan nu börjar ge effekt.

När killar i yngre tonåren skjuter mot varandra med automatvapen, en småbarnsmamma mördas på öppen gata och bomber sliter sönder husfasader och ödelägger kvarter. Då fokuserar vi i Centerpartiet på det som kan ge oss tryggheten tillbaka. På mer pengar till det svenska rättsväsendet, men också på det förebyggande arbetet med att få färre ungdomar att söka sig till kriminalitet. Då finns vi med i de breda samtal som skärper ett antal viktiga straff och sätter hårt mot hårt mot gängen.

I ett politiskt landskap som av och till är ganska svårnavigerat drivs vi av att hela tiden göra vårt land bättre.

Och här finns också svaret på frågan om varför vi slöt Januariavtalet för lite drygt ett år sedan.

Det fanns många och långa diskussioner om andra vägar. Ett flertal andra förslag som Centerpartiet förde fram blockerades, gång på gång, av andra partier. Då valde vi ett ansvarsfullt mittensamarbete. Just för att ge Sverige en regering och för att, med bibehållen anständighet, hitta nya vägar framåt.

Vi fick en överenskommelse med liberala reformer som Sverige verkligen behöver. Reformer för att fler ska lämna ett utanförskap, hitta ett jobb och få en egen lön att leva på. För en bättre integration. För minskad social oro. Reformer för en närmare vård och omsorg. Reformer som gör det lättare att leva på landsbygden och som minskar våra klimatutsläpp, på riktigt.

Januariavtalet har skapat nya, bättre möjligheter för hela Sverige.

Men det har också skapat en enorm frustration hos andra partier. Så stor att ett nytt block har bildats i svensk politik. En missnöjeskoalition mellan Moderater, Kristdemokrater, Vänsterpartister och Sverigedemokrater.

Ett samarbete som främst verkar handla om att stoppa de liberala reformer som Centerpartiet slagits för. Där Vänsterpartiets skattehöjarpolitik och Sverigedemokraternas integrationsstopp vinner stöd av både M och KD. Där självklara borgerliga dygder, som att inte höja skatterna på jobb och företag och värnandet av det finanspolitiska ramverket verkar ha kastats över bord för att lättare få den här oheliga alliansen att överhuvudtaget flyta.

*

Centervänner, när andra tycks tveka i den missnöjesturbulens som nu råder, då ligger vår kurs stadig.

Då står vi fast vid att fortsätta värna ordning och reda i statens finanser, fortsätta slåss för ett företagsamt Sverige och fortsätta framåt mot ett grönare, friare och starkare Sverige.

***

Det finns nu också dom som tycker att Sverigedemokraterna ska ges än mer inflytande i svensk politik. Att dom till och med skulle kunna utgöra stöd för en ny regering.

Vi vet var den vägen leder. Vi ser det i de kommuner där SD styr, inte minst i Sölvesborg. Prideflaggor halas. Integrationsarbete stoppas. Kommunens kulturchef tvingas bort när hon är kritisk mot inskränkningarna på kulturområdet.

Vi vet vilka förebilder partiet har runt om i Europa. Hur dom ser Ungern som ett föredöme. Ett Ungern som gång på gång kritiseras av allt ifrån EU till snart sagt varenda människorättsorganisation, för att inskränka pressfriheten, förfölja meningsmotståndare, förbjuda universitet och stoppa utbildningar som inte passar Orbans världsbild. Man bygger taggtrådsstängsel längs gränserna och straffbelägger asylsökande. Så ser verkligheten ut i SD:s favoritland.

Låt mig vara glasklar. SD har ett antal platser i Sveriges riksdag och ska ha samma rättigheter att påverka som alla andra. Och det har dom.

Men Centerpartiet har ingen skyldighet att förhandla med SD i avgörande politiska frågor. Inte heller medverka till att dom får inflytande över regeringsmakten.

*

Vi kommer inte ge upp kampen för våra humanistiska värderingar, för ett Sverige där alla människor är lika mycket värda.

Vi kommer inte tystna i kampen för tolerans och för det fria ordet.

Vi kommer aldrig backa i motståndet mot cynisk populism och främlingsfientlighet.

Vår röst för ett anständigt, tryggt och liberalt Sverige. Den kommer att ljuda starkt och klart – idag, såväl som imorgon.

***

De finns där för oss varje dag.

Jag vet hur de sliter. När jag på mitt jourpass på barnkliniken i Gävle en lördagsnatt väcks vid tretiden för att ta hand om ett barn på akuten. Då har de jobbat hela natten, lagt om sår, tröstat anhöriga, rullat sängar och tagit prover. Ändå har de full koll och är redo att tillsammans gå igenom läget på avdelningen. Deras arbete gör skillnad, utan dom skulle sjukvården stanna.

På samma sätt finns de där för våra äldre. Lagar mat, är sällskap och tröst när dagarna är mörka. Skapar livskvalitet på äldreboendet, med kortspel eller en bit nybakad sockerkaka. Säger god morgon med en kopp nybryggt kaffe. Skrapar rutorna på någon av hemtjänstens bilar, en kall och mörk vintermorgon, på väg till ännu ett livsviktigt hembesök. De är, för många av våra äldre, en del av vardagen som de inte skulle klara sig utan.

Undersköterskans roller må vara många, men alla spelar de en ovärderlig roll för att vår sjukvård och omsorg ska fungera. Från minsta by, till största stad.

De över 170 000 människor som varje dag jobbar som undersköterskor utgör inte bara ryggraden i vår välfärd. Dom är en förutsättning för att vårt land ska fungera. Tillsammans med sina kollegor ger de oss alla en trygghet som vi ofta tar för given.

Samtidigt vet vi hur verkligheten ser ut. Att vi går mot en framtid där allt färre ska ta hand om allt fler. Att det under de kommande fem åren behövs över 230 000 nya medarbetare i vården och omsorgen.

Undersköterskans vardag är ofta tuff. Långa dagar, tunga lyft, hög stress och låg lön. Många känner att de saknar inflytande över sin egen arbetssituation eller sin arbetsmiljö, att det är svårt att utvecklas och göra karriär. Hög sjukfrånvaro skapar en ännu högre kompetensbrist. Vårt samhälles största yrkesgrupp, där nio av tio är kvinnor, får helt enkelt oförtjänt lite uppmärksamhet sett till arbetet den utför.

Ska vi få fler att vilja bli undersköterskor, då måste vi göra allt vi kan för att uppvärdera Sveriges vanligaste jobb.

Mer pengar till sjukvården och äldreomsorgen är ett självklart sätt att göra detta. Men det räcker inte bara med mer pengar. Vi måste också få fler att välja rollen som undersköterska och ge den som är undersköterska idag skäl att stanna kvar.

Därför vill Centerpartiet se ett undersköterskelyft. Hitta möjligheter för fler att utvecklas och göra karriär.

Idag finns det inte någon tydlig definition av vad rollen som undersköterska innebär. Det vill vi ändra på. Vi vill ha en standardiserad utbildning för undersköterskor, som ger ett tydligt kvitto på utbildning och kompetens. Där alla vet vad man lärt sig och vilka förväntningar man ska ha på rollen. Oavsett var i landet du jobbar. Det skulle ge undersköterskerollen en högre status.

Vi vill också ge våra undersköterskor samma möjlighet som läkaren och sjuksköterskan att vidareutbilda sig med full lön.

Efterfrågan på specialistkompetens, inte minst inom geriatriken, demensvården och psykiatrin, ökar snabbt. Vi behöver helt enkelt fler undersköterskor som kan mer om dessa områden. Idag måste de flesta undersköterskor söka tjänstledigt och själva bekosta sin utbildning. Det hindrar allt för många från att ta det steget.

Därför vill vi ge fler undersköterskor möjlighet till betald vidareutbildning. Vi vet att samma möjlighet för sjuksköterskorna ökade intresset för att specialisera sig. Att nu låta även undersköterskan ta det steget skulle ge fler en chans att utvecklas på jobbet och ge oss en högre kompetens i välfärden.

Den som vidareutbildar sig och är beredd att ta ett större ansvar på jobbet måste också kunna få en möjlighet till högre lön. Centerpartiet har länge drivit frågan om att skapa fler karriärvägar i vården. Tack vare vår röst i Januariavtalet får vi nu på plats karriärtjänster för sjuksköterskor. Vi ser gärna att fler inom vården får en chans att komma framåt i karriären, med tydliga lönetrappor. Vår ambition är därför att landets kommuner och regioner inför karriärtjänster även för Sveriges undersköterskor.

Så skapar vi en möjlighet för alla fantastiska medarbetare i vården, oavsett roll, att jobba på toppen av sin kompetens.

Centervänner, så tar vi svensk välfärd framåt.

Med en politik som höjer kompetensen och kvaliteten i vården och omsorgen. Som ger vårdens medarbetare bättre möjligheter att göra sina egna val och på så sätt påverka sin egen vardag.

*

Så får vi fler att vilja fortsätta jobba som undersköterskor, så ger vi dom nya kollegor.

Så riktar vi satsningar och uppmärksamheten mot en roll, där nio av tio anställda är kvinnor, och tar nya, viktiga steg framåt i jämställdhetsarbetet.

Så visar vi att Sveriges vanligaste jobb är ovanligt viktigt. Att våra undersköterskor är ovärderliga i bygget av ett starkare och tryggare Sverige

***

Från Nordmaling, centrum mellan städerna, till Gislaved, kommunen på G är det nästan hundra mil enkel resa. Mellan expansiva Eda och framtidsanda i Färgelanda bara sjutton.

Men oavsett om det tar dig lite över två, eller nästan tio timmar att ta dig mellan dom olika kommunerna så märker du snart att det är mer än bara fyndiga kommunslogans som skiljer platserna åt.

För även om alla fyra kommuner har en stolt centerpartist som KSO, ser vardagen och förutsättningarna helt olika ut för Madeleine, Carina, Johanna och Tobias. De har att förhålla sig till verkligheten i just sin kommun, precis som alla ni andra som är med och bestämmer i någon av de 200 kommuner där Centerpartiet är en del av styret.

Att kommuner och regioner är olika är ingen nyhet för oss. Det är bara att se sig om i den här lokalen. Hos några av er är skolan en utmaning. Hos andra är det fler händer i omsorgen som är prio.

Ofta finns lösningarna lokalt och regionalt. I ett ansvarsfullt ledarskap som prioriterar en politik för starkare företag och fler som jobbar och betalar skatt, bättre förebyggande arbete eller genom smarta, digitala lösningar. Men i vissa fall behöver också staten ta sitt ansvar och hjälpa till.

Det är anledningen till att vi, tillsammans med regeringen och Liberalerna, ökade de generella statsbidragen i både höstbudgeten och den kommande vårbudgeten. Det är något som vi kommer fortsätta med när det behövs.

Men ytterligare ett sätt att frigöra mer pengar till kommunerna skulle vara om staten slutade lägga sig i exakt vad kommunerna använder de riktade statsbidragen till.

Framför allt på skolans område är det här ett stort problem. Kravlistorna som följer med stödet gör att det i vissa fall inte är någon idé för en kommun att söka. Om man vill stötta den lokala byskolan, men kravet är att stödet läggs på att rusta upp skolbiblioteket, ja då skapar det problem och gör att man kanske väljer bort stöd. Eller så hamnar pengarna på onödig administration istället för hos elever och lärare. En verklighet som framförallt våra mindre kommuner möter alldeles för ofta.

Ett annat problem är långsiktigheten, när riktade statsbidrag kan försvinna från ett år till ett annat. Risken blir då att kommunen följer kraven och satsar på ett projekt som ett år senare blir utan pengar. Då får de lokala skattebetalarna stå för notan.

Ni hör ju själva, så här kan det inte fortsätta.

Det var därför vi igår, på DN-debatt, presenterade förslaget om att förändra det här i grunden, under den här mandatperioden. Göra om så många riktade statsbidrag som möjligt till generella på skolans område.

*

Det skulle frigöra viktiga och efterlängtade miljarder till Sveriges kommuner och förbättra effekten av varje skattekrona.

I en tid när allt för många kommuner går på knäna behöver vi våga tänka nytt. Förstå att behoven ser annorlunda ut runt om i Sverige och agera utifrån det.

Jag hoppas att riksdagens samtliga partier lyssnar på sina kollegor ute i landet. Så att vi kan enas om en väg framåt med fler generella statsbidrag som förändrar, förenklar och förbättrar svensk skola.

Gör det lättare för varje enskild kommun att möta utmaningarna i vardagen och som gör att människor runt om i vårt land kan lita på att välfärden levererar – oavsett var i landet man bor.

***

De små, små orden är svåra ord. Och de hårda orden är enkla ord.

Jocke Bergs ord, i Kents låt Chans, kan fungera som en sammanfattning av det offentliga samtalet just nu. En ögonblicksbild av hur samtalstonen tycks skruvas upp ett hack för varje dag som går.

Vi ser exempel på det överallt. Hur de hårda orden blir de enkla orden.

Hur medvetna missförstånd och en retorik som glider allt längre ut mot oanständighetens gräns riskerar att tysta snarare än att främja en levande samhällsdebatt. Hur hatets röster skriker ut sitt budskap och i grupp attackerar den som vågar tycka annorlunda.

Samtidigt som de små orden, nyanserna och de ärliga, öppna samtalen riskerar att bli till det verkligt svåra.

För när den som ifrågasätter och problematiserar, på sociala medier eller i det vardagliga samtalet, ständigt möts av ett misstänkliggörande. Istället för ärliga och raka motargument får ta emot hot, hat och aggressivt förakt. Ja, då kan även den mest engagerade rösten tystna.

En öppen, stark demokrati utvecklas av olikheter. Av att åsikter och värderingar stöts och blöts mot varandra. Den är dynamisk och högljudd, klarar av att människor provocerar och testar gränser. Det är något som vi ska fortsätta sträva efter i Sverige. Men vi måste klara av att hålla två tankar i huvudet här. Uppmuntra till debatt och välkomna människors olika åsikter. Men samtidigt förstå att ord har betydelse, att ord påverkar.

När människoföraktet och den öppna, råa rasismen tar sig in på allt fler håll i det offentliga samtalet och i människors vardag. När framträdande politiker, på Twitter, gör sig lustig över att svenska ungdomar dör när ett plan skjuts ner i Iran. När läkaren med utländsk bakgrund möts av patienter som utbrister ”ta inte i mig med dina turkhänder”. När folkvalda politiker, oavsett partibok, får dödshot mot sig själv och sina familjer för att de står upp för sina värderingar.

Då, mina vänner, har vi kommit till en punkt där det krävs att den som värnar anständighet också gör sin röst hörd.

Då räcker det inte att knyta näven i fickan. Då behöver vi tillsammans hjälpas åt att ge mod, kraft och argument till alla de goda krafter som finns i det här landet.

Till alla dom som vågar tro på sin sak, men som samtidigt också har modet att lyssna på vad andra tycker. Till den som inte vänder bort blicken när hens anhängare släpper lös sitt skoningslösa hat mot en enskild individ. Till den som anstränger sig för att förstå istället för att medvetet missförstå.

För de allra flesta av oss här inne är samtalet med en annan människa det viktigaste verktyget vi har i vårt uppdrag. Det är där vi hittar det som förenar oss, eller det som skiljer oss åt. Det är där, i utbytet mellan oss, som demokratin föds och växer sig stark.

För vi vet att det goda samtalet kan förändra. Vi vet att en röst kan göra skillnad. Och om en röst kan göra skillnad, tänk då hur två röster kan göra skillnad. Och om två röster kan göra skillnad, tänk då på vilken skillnad våra gemensamma röster kan göra.

*

Tillsammans kan vi bli den kraft som jag vet att många letar efter just nu. En kraft för förnuftet och toleransen. En kraft som uppmuntrar till diskussion, men som inte hugger skoningslöst mot motståndarens första blotta.

En kraft som tar samhällets problem och utmaningar på största allvar, men som också tror på att framtiden bär på något bättre och att anständigheten alltid är en bättre vägvisare dit än hatet.

Då kan vi få fler att förstå att även om det inte är en lätt väg, så är det rätt väg framåt – mot ett bättre Sverige.

***

I samtalet finns också vägen framåt för vårt parti. Den historia som påbörjades för 110 år sedan, är det nu vårt ansvar att ta vidare. Att utveckla och låta fler bli en del av.

Vårt bästa riksdagsval på trettio år, vårt bästa kommun- och regionval på 24 år och vårt bästa EU-val någonsin. Det är fantastiska framgångar som vi alltid bär med oss. Men de får aldrig bli en ursäkt för att nöjda luta oss tillbaka. Den som vill komma framåt måste ständigt vara i rörelse.

Det är därför vi i Centerpartiet har valt att göra 2020 till ett samtalsår. Ett år då vi gör det lättare för fler människor att berätta för oss om deras Sverige och om hur vi tillsammans kan göra det bättre. Ett år där vi lyssnar på människors oro och vardagsproblem, eller ser om deras kloka idéer också kan bli våra.

Våra grundläggande värderingar kommer alltid vara desamma. Du kommer alltid känna igen Centerpartiet. Både inifrån och utifrån. Men det parti som inte har modet att förändras i takt med det samhälle man är en del av, glöms snart bort.

Därför behöver vi alla oftare ställa frågan – vad tycker du?

Våga bjud in till samtal, även med den som kanske inte håller med oss i allt. Se den stundande kretsstämman som en möjlighet för breda diskussioner, eller hitta nya platser att möta människorna i vår kommun.

Använd de här dagarna till att inspireras av varandra om hur vi enklare pratar med andra.

Låt oss visa upp allt det fantastiska vårt parti har att erbjuda – politiken, gemenskapen, framtidstron.

Låt det goda samtalet, mötet och utbytet mellan människor fungera som en grogrund där våra tankar och idéer kan växa och utvecklas.

Låt oss ge fler en möjlighet att hitta en liberal kraft att räkna med, en kraft som vill flytta mer makt närmare människor och som är beredd att ta ansvar även i svåra tider.

*

Så går vi framåt, samtidigt som vi vårdar arvet från dem som har gått före.

Så bygger vi vidare på ett grönt, liberalt och företagsamt Sverige, ett Sverige som håller ihop.

Tack för att ni har lyssnat!

Bli först att kommentera

Vem förväntas vi lyssna på?

Av , , Bli först att kommentera 2

I Veckan är det Centerpartiets kommundagar där 700 företrädare från kommuner träffas för att prata om aktuell politik aktuella frågor i kommuner och regioner, lära av diverse föreläsare, dela erfarenheter, träffa riksdagsledamöter och bli starkare i sina uppdrag hemma i sin kommun eller region. Jag är där i jobbet då jag är en av de som jobbat med att arrangera dagarna. Ett seminarium hölls av Centerkvinnorna där Charlotte Signahl föreläste om Kvinnor med makt. Hon säger att den högsta formen av intelligens är att kunna reflektera över sig själv och andra utan att döma.

Hon lyfter bla fram Berit Ås som är en legend i frågor kring könsmaktsordning. Intellektualisera är tipset, visa på vad som sker, påtala det. Inse att det inte är dig det handla om, det är en maktordning som vill hålla dig tillbaka.
Makt är något vi får, vi tar och vi ger. Vi vet hur det känns när makten går in i ett rum. Den som har mest makt i en relation är den som har minst intresse i relationen.

Härksteknikerna:
Förlöjligande: Som att få höra, -men har du ingen humor? Att höra skämt om din hårfärg, religion, kön, sexualitet eller etisk bakgrund.
Osynliggörande: att inte tilltala den det berör, att inte lyssna utan börja prata när någon annan talar.
Undanhållande av information: Man får inte veta, samtals tas i andra rum i andra forum.
Dubbelbestraffning: är vi duktiga på jobbet så är vi inte en bra förälder då vi prioriterar jobbet, men det spelar ingen roll hur man gör, det är ändå fel.
Påförande av skuld och skam: Varför stannar hon hos honom som slår? Istället för att säga Varför slår han?
Hot om våld och våld: Hot av olika slag. Fight, flight, freeze är de tre strategierna när man upplever hot.

Det vi kan göra när vi utsätts, elelr ser någon utsättas är att intellektualisera det som händer, berätta det vi ser, synliggöra, påtala och inte skratta med de som skrattar, agera schysst och vara rakryggad, säga att det där är inte okay!

Så om du kan reflektera över hur du själv agerar i ditt politiska uppdrag, reflektera över andra utan att döma har du nått en högre grad av intelligens.

Bli först att kommentera

Urminnes hävd!

Av , , Bli först att kommentera 5

Angående domen om upprättelsen för samebyn .
”Man säger att naturen kallar. När jag sitter på Heligfjäll och ser ut över mina förfäders marker känner jag djupt inom mig en dallrande,skimrande oroande känsla.

När jag sitter vid Stuphälla en ljuvlig,hjärtskärande vacker sommarnatt skälver mitt inre. Jag känner mina anmödrars tankar sorger glädje de rör vid mig. I mitt livs senare skede upplever jag allt närmare,starkare tydligare. Fjället,skogen vidderna ropar kallar mig.

Hundratals år av kvinnoliv sammankopplade med mig med er. Storslaget skrämmande evigt. Mina barn,barnbarn ska bära arvet av allt som varit. Det förstod jag aldrig förr kvävd av omgivningen å dess sanningar. Mitt land Sapmi ska återuppstå och med det min identitet. Förnekelsen skammen den stora förödelsen ska sonas.”

Text: Anki Flodin.

Bli först att kommentera

Hur jämlikt är det över länet egentligen?

Av , , Bli först att kommentera 1

Det finns hur mycket data som helst för hur barn och unga mår men det vi inte har är återkopplingen och dialogen med de unga som det handlar om. Där hoppas jag kunna göra en insats i Södra Lappland tillsammans med den beredning vi har för demokrati och folkhälsa i Södra Lappland. Vi har där fått ett uppdrag att jobba för dialog med medborgare det kommande året kring psykisk hälsa.
Ett bra inspel för att förstå hur det ser ut och vad som behöver göras är att titta på den här filmen: https://www.youtube.com/watch?v=2dKQG6R5zQs
Det handlar om alla barns lika rätt och värde där vården ska vara likvärdig och jämlik i hela landet. Tyvärr ser det ju inte ut så. Finns det någon barnavårdscentral i vårt län som har en psykolog anställd? Jag vet inte men i andra delar av landet finns det såna redan från barnens första tid i livet. Flera kommuner med dålig ekonomi får spara ner på förebyggande arbete trots att vi vet att det är det som kan hjälpa människor på sikt. Det är inte rättvist eller jämlikt idag.

Hälsa Lärande Trygghet är ett jobb som sker i vissa delar av länet. En samverkan mellan skolan, socialtjänsten och vården för att förebygga ohälsa hos barn och unga. Ett viktigt arbete där Vilhelmina har en bra samverkan som kallas Vilhelminamodellen men som inte ligger inom regionens arbete med HLT trots att man jobbar rätt lika.

Det finns regioner som har en väg in dit föräldrar kan ringa in och få hjälp direkt om barn mår dåligt. Vi är den enda regionen med remisskrav idag vilket hindrar att införa detta här hos oss. Jag tycker det ska ara enkelt och gå fort när ett barn mår dåligt så det här tycker att en väg in ska genomföras även i vår region, jag tycker det låter som en bra idé.

Jag var på en kunskapsdag där vi fick olika dragningar om hur man jobbar med barn och ungas psykiska hälsa och slås av att de som drar olika delar mest pratar om Umeå och Skellefteå och väldigt lite om hela länet. Mycket är i samverkan med Umeå och Skellefteå kommun.
När jag frågar vad man gör när man ser att det inte är jämlikt så undrade de också, inga klara svar. Jag tycker att det behövs en politisk nivå för samverkan mellan region och kommun för att jobba mer jämlikt över länet. Idag finns ingen sådan politisk nivå.
Jag undrar också hur resurserna fördelas över lag över länet då det gäller förebyggande hälsoarbete? Det måste jag fråga om.

Bli först att kommentera

Barn och ungas psykiska hälsa

Av , , Bli först att kommentera 2

Idag har jag fått vara med på en kunskapsdag kring barn och ungas psykiska hälsa.

Vi fick träffa Sara Fritzell från Folkhälsomyndigheten som jobbar med jämlikhet i hälsa där hon berättar att ojämlikhet i psykisk hälsa syns tidigt. Ett av målen i Agenda 2030 är folkhälsa där målen om hälsa och jämlikhet finns då det styr så mycket av människors liv och vardag. Det som påverkar hälsa är så mycket om hur man har det i sitt tidiga liv, skoltiden, arbetsliv, inkomster, boende, levnadsvanor, delaktighet och inflytande och tillgång till hälsovård. Rätt så självklara faktorer där vi kan se skillnader mellan län och inom länet.

Psykisk ohälsa påverkar många inte bara den som mår dåligt utan alla runtom. Hur kan vi sluta klyftorna då det gäller hälsa? Den psykiska ohälsan kostar 142 miljarder per är bara i Sverige. Psykisk ohälsa utvecklas när man är 12-24 år men upptäcks långt senare. Tidiga erfarenheter i livet ger mindre risk för psykisk ohälsa. En nära vän, att röra på sig, att sova, ät och ha en uppgift som känns meningsfull gör oss starkare att möte livets utmaningar. Att hantera livets svårigheter är någonting man lär sig genom hela livet. Livet är ju både dalar och toppar.
Om man blivit utsatt för kränkande händelser under sitt liv påverkar mycket som att utsättas för rasism, mobbing eller kränkning utifrån sexualitet, funktionshinder eller annat. Vi vet att samer har sämre hälsa och hög grad av suicid, det beror på deras utsatthet genom tiderna. Det skulle jag vilja lära mer av då vi ser att invandrare även de har högre grad av ohälsa. Är utsatthet och rasism en grund för psykisk ohälsa oavsett vart man är född?

Ju tidigare man sätter in åtgärder från samhället där barn är utsatta dess bättre för att de ska klara sig med en bra hälsa genom livet. Barnavårdscentral och förskolan är verkligt viktiga där stöd till föräldrar kan betyda väldigt mycket. Att de gör hembesök är en framgångsfaktor för att förebygga ohälsa för barn och unga.
Det är tydliga skillnader mellan könen där flickor mår sämre än killar samtidigt som pojkar har högra statistik för suicid.
Att ha en dialog med medborgarna om hälsa betyder mycket för att få förståelse för hur det liv man själv lever påverkar ens hälsa och vilken hjälp som finns.

Du kan hitta massor av information här. https://www.folkhalsomyndigheten.se/
De kommer med en e-utbildning för de som jobbar med barn som heter Ledare som lyssnar. Den kommer den 26 februari och alla kan klicka sig in på den. Enkla råd och konkreta tips för att jobba med barn och psykisk hälsa.
Vi fick en redovisning från vår egen folkhälsoenhet i Region Västerbotten av hur barn i skolan upplever sin hälsa. Tyvärr var det bara siffror från Skellefteå och Umeå kommun så det kändes inte relevant för oss som ska jobba med frågan i Södra Lappland.

Bli först att kommentera

Byskolornas framtid

Av , , 4 kommentarer 5

Iågr kväll var det möte i skolan i Nästansjö där bybor från både Malgovik och Nästansjö med kringområden bjudit in kommunpolitiker. Jag och Annika var med från Centerpartiet. Ett väldigt bra upplägg där vi fått frågar att förbereda oss på som var väl igenomtänkta. Vi delades upp i fyra grupper där vi diskuterade olika infallsvinklar udner kvällen. Du kan se live sändningar i mitt facebookflöde från gårdagen där jag berättar om vad som sades.

Ett stort engagemang och en stor frustration från de föräldrar som har sina barn i skolan me även från de som nyss flyttat in i byn coh som fått sina första barn. Det är verkligen hårt mot dem att prata om att lägga ner skolor. Det är så långt från det jag står för, jag står för en levande landsbygd, decentralisering och att vi ska satsa på byarna och den kraft som finns där. Trots det kan jag behöva ta beslut bara pga den styrande majoritetens oförmåga de senaste tio åren att styra ekonolmin och anpsassa den utifrån hur stor kommunen är. Beslut som kommer att riva hjärtat ur kroppen på mig.

Jag förklarade att byskolan i Nästansjö är min skola, det är där jag har mina minnen och min uppväct. Det sliter verkligen i själen att prata om att lägga ner den men att när vi står där och har tagiot fram alla alternativ så kanske jag måste ta ett sånt beslut ändå. Jag som politiker måste ta ett långsiktigt ansvar för hela min kommun och alla dess verksaheter. Nu ska cheferna ooh rektorerna fortsätta räkna på olika alternativ och lösningar så att vi vet vad vi ska prioritera. Sanningen är att det är 30 miljoner bara i utbildningsnämnden som ska sparas det här året. Sens ak det sparas i alla andra nämnder coh styrelser också.

När KDs representant säger att de föreslagit att spara på kommunstyrelsen och höja skatten istället så undrar jag vad han då menar. En skattehöjning på 14 kr till per hundring är det som behövs. Vill du betala nästan halva din lön i skatt? Vad ska vi ta bort i kommunstyrelsen som har en pytteliten budget, sophämtning, stänga av vattnet och stänga avlopp eller sluta ploga vägar? Det han borde sagt är att vi kan tvingas lägga ner allt som inte är frivilligt som gymnasieskolan, fritidsgården, ishallen, biblioteket, simhallen, bowlingen, ridhuset, stänka Folkets Hus och lägga ner alla föreningslokaler och ändå räcker det inte till. Det vi måste göra är att se till att skolstrukturen är anpassad utifrån hur barnantalet ser ut i kommunen. Det är så att egentligen har vi råd med en skola utifrån det antal barn vi har och idag har vi Dikanäs, Saxnäs, Malgovik, Nästansjö; volgsjö och Strandskolan. Vi msåte också se tilla tt felr betalar skatt i vår kommun, att fler företag vågar växa och anställa, att människor vill och kan bo i vår kommun där byarna är mest attraktiva. Hur löser vi denna knut?

Kan du hjälpa oss att lösa den här krisen så är du varmt välkommen med inspel. Det är inte så kul att vara en politiker som ska ta ansvar för det här men om vi alla hjälps åt så kan det bli lättare att skapa en hållbar kommun på sikt. Där pengarna räcker till och där vi inte har ständiga hot över oss varenda år. Utan där politiker har pengar över attt satsa på bra saker och investera i sånt som gör vilhelmina bättre och bättre för alla de som bor, besöker och driver företag här.

4 kommentarer