För en tid sen så tillsatte den här regeringen en landsbygdskommitté som fick i uppdrag att ta fram förslag som skulle stärka landsbygd och bromsa urbaniseringen. Nu har förslagen lagts fram och turligt nog så har Kristina Yngwe, en kompis från Skåne varit med och fått fram många av de förslag som vi klurat fram i Centerpartiet. Digitalisering på landsbygden, utbildning i hela landet och decentralisering av statlig verksamhet är några av de bästa förslagen. Det är en enig kommitté med ledamöter från alla riksdagspartier nu sluter upp bakom förslagen. Så det känns verkligen bra då vi så länge kämpat för just de här idéerna och nu ser det ut som de andra partierna förstår hur viktiga de är för att få landsbygden att kunna ta tillvara de möjligheter som finns.
Miljarinvesteringar i fjällen
Det investeras som aldrig förr i Vilhelminafjällen. Antalet bygglov går över alla bredder och små hus byggs, det renoveras och det flyttas in. Företagen investerar och det finns många som lägger sina framtidsplaner i våra små fjällbyar. Enormt kul och enormt viktigt att samhället stöttar upp med de funktioner som behövs. Kollektivtrafik, infrastruktur som bredband, avlopp och vatten, vägar och kommunikationer. Det skapas jobb då det privata näringslivet utvecklas då lönsamheten ökar. Samtidigt är det svårt att få banklån för att bygga för nya affärer och nya affärsidéer.
Då det gäller infrastruktur i vatten, avlopp och bredband så har Vilhelmina kommun investerat stort och fortsätter att investera för att möjliggöra vidare utveckling. Det är stora pengar för en liten kommun. Det som skulle behövas är att ytterligare stärka kollektivtrafiken och se till att större antal mäniskor kan komma upp till fjällen på ett enkelt och snabbt sätt. Att man kan åka buss på tider som passar både till och från fjällen är en fråga och ett utbyggt flyg en annan. Båda oerhört viktiga frågor för att ta vara på den potential vi har för att öka tillväxten i kommunen. Här har alla kommunen en läxa att göra, vad kan vi göra mera för att få fler att välja bussen? En trafik som går från kust till fjäll är en fråga inte enbart för kommunerna som bussen eller tåget passerar. Det är också en fråga för hela länet. Ska vi ha möjlighet att öka resandet till och från fjällen så måste vi se till att det finns alternativ till att ta bilen. Har vi rätt linjer? Vilka vägar ska bussen gå för att snabbt ta sig till befolkningstäta städer?
Sverige som land har höga mål för klimatet där kollektivtrafiken är en viktig del med höga mål Men nationellt så finns inte pengar till denna trafik. Det ligger på kommunerna och på landstinget att finansiera trafiken. Tufft då dessa offentliga plånböcker är allt för tomma. Eu pengar får inte heller användas till trafik. Det här skulle vi behöva göra någonting åt. Vi behöver finansiera utvecklingen och tillväxten, jobben och servicen och där är trafiken en mycket viktig del.
Överlag är det svårt att få staten att förstå eller se den utveckling som sker i inlandet. Det finns en tro på städernas tillväxt och det finns en misstro på tillväxt i inlandet. En misstro som gör det svårt att finna riskkapital, finansiering och banklån. En misstro som även drabbar kommuner som ser behoven och vikten av investeringar.
Finns det andra sätt att lösa finansieringen? Kan både det privata näringslivet, det offentliga, kommuner och landsting och andra intressenter gå samman för att finansiera viktig trafik? Hur skulle busslinjerna se ut om det var fler aktörer inblandade då de planeras? Jag tror det finns mycket att göra i de här frågorna inte bara från stat, kommuner och landsting. Det är en fråga för fler aktörer.
To a healthy economi.
Ständigt bättre. Patienten alltid först. To a healthy economi.
Landstinget ligger redan nu i mars minus på 29 miljoner jämfört med budget.
Trots de fina ledorden om en hälsosam ekonomi. Den nämnd där jag jobbar, HSN, ligger på minus 28 miljoner så det känns verkligen inte särskilt bra.
HSN är Hälso och sjukvårdsnämnden som ansvarar för den specialiserade vården dvs lasarettsvården både i länet och utanför länet där vi köper av andra. Vi får in mindre intäkter på patienter från andra län, vi har samtidigt mer kostnader för de som får vård i ett annat landsting och vi har ökade kostnader för personal. De som gör av med mer pengar än de har i budget är infektion, psykiatrin, cancervården, diabetesvården, lab och öron, näsa halsvården. Det finns även underskott på poster som läkemedel, material och teknik.
Då det gäller den vård vi köper från andra så är det tex. vård av för tidigt födda barn, svåra hjärtsjukdomar, hepatit, brännskador och sånt som få människor drabbas av och som kräver en stor vårdapparat. Där varje län inte kan hålla samma höjd i vårdkvalité.
Det här visar hur svårt det är att beräkna en budget som så lätt ökar om människor är friska och inte drabbas av olyckor eller om människor drabbas av olyckor och sjukdom.
Frågan är hur vis ska kunna hantera detta på sikt? jag tror att en större region är bra för den specialiserade sjukvården och för den nära vården närmast människan. Större regioner kan specialisera än mer så att man lägger tex höftledsoperationer till ett enda lasarett för alla i hela Norrland som behöver byta höftled. Ju mer specialiserad ju bättre blir man på just den typen av operationer. På samma gång kan pengar fördelas närmare människor och mer vård utföras på den lokala sjukstugan/hälsocentralen.
De stora utmaningarna är kopplingen mellan specialistsjukvården, regionvården och primärvården, It och kopplingen till e hälsa och digitala verktyg, arbetsmiljön personalförsörjning och generationsväxling.
Tekniken kommer att utvecklas och vården kommer att se annorlunda ut i framtiden, det går inte att jobba som vi alltid gjort, det måste till nya sätt att ta sig an utmaningarna.
Blå dunster av vänstern för att lura er att tro på sänkta löner!
Obs Centerpartiet har INTE föreslagit sänkta löner! Låt inte den samlade vänstern slå blå dunster i era ögon och låt dem inte förvanska sanningen, än hur många apparater de drar igång för att just få det att låta så.
Vi har däremot föreslagit lägre ingångslön för nyanlända som idag är helt utan jobb. Vi har föreslagit både ingångsjobb och ingångsföretag. Det är två bra förslag som regeringen gärna får börja driva. Det skulle göra stor skillnad för den som i dag är utan jobb och inkomst eller för de som tycker att företagande är för krångligt och svårt.
Men att sänka löner har vi aldrig föreslagit. Det är helt olika saker. Men det är klart så fort man utmanar den starka fackföreningsrörelsen så drar det igång en rejäl apparat. Socialdemokratin och hela LO drar på och försöker kväsa de förlag som ändå skulle kunna funka. Idag till exempel så föreslår Socialdemokraterna förändrade arbetsgivaravgifter för den första som anställs hos ett företag, där företagen ska betala ålderspensionsavgiften på dryga 10 procent. Förslaget gäller i ett år för anställningar som är minst tre månader och omfattar minst 20 timmars arbetstid per vecka.
Ett förslag likt det som vi i Centerpartiet föreslog i somras och då ”rasade” socialdemokratin och LO. Nu lägger de ett snarlikt förslag och då är det ingen som rasar mer än Centerpartister som tycker att S tar åt sig äran av det någon annan tänkt.
Emil Källström från Ö-vik som är Centerpartiets ekonomipolitiska talesperson säger att förslaget är en krånglig halvmesyr av det förslag som lades i somras. Centerpartiets förslag var att helt slopa arbetsgivaravgiften under två år för den första anställda och omfatta all lön upp till 180 000 kronor per år. Lättare att administrera för företagen och lättare att begripa sig på.
Kyrkan riven, våren på väg
Igår när jag kom hem så var iskyrkan och isgudinnan rivna. De vackra skapelserna hade tärts så av våren att de fick plockas ner. Det är ett öde skapelser byggda av is får stå ut med. Men oj vad vilken glädje den skapat så länge de fått stå där i solen och glittra.
Varningsskylten uppe vid hotell Wilhelmina med varning för iskyrka är även den borta.
Det är så kul att det finns människor som lägger så mycket tid och kraft på att skapa detta vackra som vi alla får njuta av. Iskyrkan har blivit ett nytt signum för Vilhelmina och alla människor som engagerat sig i detta ska ha många tack.
Ni är så viktiga för att Vilhelmina ska vara attraktivt, vackert, intressant och bli uppmärksammat av media och besökare.
Tack!
Vem är det som ror?
I dag presenterar näringsminister Mikael Damberg (S) propositionen ”Staten och kapitalet”. Jag som spelade Ebba Gröns skiva, Ung och kåt, på skivspelaren pappa byggt så högt det bara gick refererar till deras låt med samma namn. Tror att de av min generation hos Socialdemokraterna nynnat på strofer som ” det är inte dom som ror, som ror så att svetten lackar” när de komponerat den här för Norrlands företag så dåliga varianten av riskkapital. Det är nu klart att det statliga riskkapitalbolaget Inlandsinnovation blir kvar vid namn, men att funktionen fasas ut. Det som var en överrock blir en tumme.
Att regeringen inte förstår att de som ror så att svetten lackar är de små företagarna i inlandet, de är de som går till banken när de vill utveckla sina företag och får nej. De är de som driver utveckling och de är de som skapar arbeten. De är dessa små företag som verkligen behöver ett riskvilligt kapital. Det är inte i Malmö, Göteborg och Stockholm dit 80% av de statliga riskkapitalet nu destineras.
Det är den Statliga myndigheten ”Tillväxtanalys” som säger att 80 procent av allt riskkapital nu hamnar i de tre stora städerna.
Problemet är inte vad regeringen säger. Problemet är det de gör. I de marknader där det redan idag finns riskvilligt kapital lägger regeringen nu sitt fokus.
Vad har länets riksdagsledamöter gjort i frågan? Inte mycket. Det är Helena Lindahl som slagits som en furie för att ta debatten, kräva svar och ansvar. Det verkar som om det är allt för få som begriper vart värden skapas. De län som leder både tillväxtligan och som skapar mest av Sveriges BMP lämnas än en gång därhän av regeringen.
Illa, mycket illa.
Ekonomi och trolleri….
Vid dagens fullmäktige fick vi en redovisning av ekonomin och förra årets årsredovisning.
Utbildningsnämnden har haft mindre kostnader och har ett överskott i jämförelse med budget på nästan 5,8 miljoner kronor för 2015. Det handlar om mindre kostnader för skolmat, skolskjutsar och interkommunal ersättning. De har även haft lägre kostnader för personal då de nya som börjat har haft lägre löner än de som slutat.
Inom socialnämnden så är det tvärtom där man går minus med 21 miljoner men man går plus med över 4 miljoner då det gäller migrationsverksamheten. Man driver en avdelning utanför budget på Strandbacka. Det är individ och familjeomsorgen och LSS verksamheten som är längst bort från budget och där det mesta handlar om omsorg av barn och unga. Ett faktum som oroas oss mycket.
Inom kommunstyrelsen så har man plus mot budget på 5,6 miljoner kronor då de fått tillbaka pengar för länstrafiken, sålt mark, mer intäkter för flyg, vatten och avlopp, det byggs ju mer än någonsin i våra fjälldalar och mer intäkter i bostadsbolagen.
Då det gäller pensionsavsättningarna så står det såhär i årsredovisningen:
Årets resultat uppgår till -17.612 tkr. 2015 års resultat uppfyller inte kommunallagens bestämmelser om god ekonomisk hushållning. Det redovisade underskottet ingår kostnader för inlösen av pensionsrätter med tillhörande löneskatt på 25.441 miljoner. Denna kostnad är att härföra till synnerliga skäl i balanskravsutredningen, och innebär att den kostnaden ska dras ifrån det redovisade resultat. Balanskravsresultatet blir därmed överskott på 7.752 miljoner.
Det är inte lätt att begripa det här med inlösen av pensionsrätter. I balanskravsutredningen så utgår man från det redovisade resultatet på minus 17,6 miljoner och rensar bort reaförluster och reavinster. Då får man ett resultat på minus 17,7 miljoner. Sen tar man bort synnerliga skäl för inlösen av pensionsrätter och löneskatt på det som är 25 miljoner. Det räknas som synnerliga skäl och kan lägga tillbaka den summan i balanskravsutredningen. Då hamnar man på ett plus på balanskravet på 7,2 miljoner för 2015 och då det finns ett minus på 2014 på minus 7,2 miljoner så blir och överskottet som då blir kvar är 0,5 miljoner. Förstod ni?
Med de stora framtida pensionsavgångarna, så finns en stor risk att antalet pensionstagare kommer att öka. Det kan finnas en risk att kostnaderna för pensionsutbetalningarna kommer att påverka kommunen framledes om man läser hos SKL, Sveriges kommuner och landsting. Kommunen har större möjlighet att betala i kapp tidigare intjänade pensioner när andelen pensionärer är låg och den ekonomiska belastningen inte är så stor. Det är mycket svårt för mig att sia om hur det här kommer att påverka på sikt.
Det är trots plus i bokslutet, fortfarande ett underskott i nämnderna på över 8 miljoner vilket gör att det måste sparas, minskas och anpassas för att klara verksamheterna med de pengar som finns. Det som är ett problem är att prognoserna som tas fram under åren är så längt ifrån det resultat som redovisas i bokslut.
Årsredovisningen kommer så småningom att hitta på www.vilhelmina.se
Kf grupp och huvudet fullt av tankar
Idag är det gruppmöte inför kommunfullmäktige som är i April.
Det vi ska prata om är ekonomin och om det nyval som ska ske efter Bengt Bergstens avhopp. Det blir säkert en spännande dag och jag har googlat runt för att söka efter information om hur man nyttjar pensionsavsättningarna detta år för att täcka upp förluster. Det finns andra kommuner som gjort på samma sätt och det gäller att räkna rätt som jag förstår det för att det ska bli rätt summa man tar in i bokslutet.
Ska bli intressant att få höra mer om detta idag. Sen blir det som vanligt kul att träffa de andra i Alliansen och höra hur de funderat i de frågor vi ska ta upp idag.
Mitt huvud är förutom fullmäktige, kommunens ekonomi och majoritetsförhållanden fyllt med tankar på dottern som väntar sitt andra barn vilken dag som helst. Jag är i lift off läge för att ta hand om tvååringen när det bär till. Helgen som gick var vi där som bakjour utifall det skulle hända. Så vi får väl se…..
Kring skattekontoret
Då det gäller skattekontoret kan ingen ta ifrån oss Centerpartister det slit som vi gjort i frågan. En av oss, Per Åsling,har vid flera tillfällen kallat Skatteverkets generaldirektör Ingemar Hansson till utskottet för att visa underlaget som legat till grund för nedläggningsbeslutet. Han har även i sin roll som ledamot i Skatteverkets insynsråd begärt extra insynsråd för att ta del av vilken analys som legat till grund för den planerade nedläggningen. Till det ska läggas att Åsling tog initiativ till en unik offentlig utfrågning av generaldirektören i Sveriges riksdag. Han har besökt alla skattekontor runt om i landet och tagit del av deras argument och kompetens i frågan.
Nu backar Skatteverket och det menar vi tyder på att vi haft rätt i sak, att man från myndigheten inte haft på fötterna. Vi gav oss inte heller då regeringen bara lade ett utredningsuppdrag till Statskontoret kring frågan.
Vi menar där att Skatteverket inte tagit hänsyn till förordning (2007:713) som Alliansregeringen beslutade om under sin tid vid makten. I den framgår att decentralisering av verksamheten ska beaktas.
Nu är det naturligtvis inte vår förtjänst utan det arbete som lagts ner lokalt av anställda, av kommunen och av föreningar och ideella i Lycksele och alla andra orter som hotats har verkligen varit viktigt. Alla tillsamman ska göra något och tillsammans så blir det ett arbete som ger resultat. Sen handlar det även om ideologi i olika partier. Att regionfrågan spelar in går inte att komma ifrån. Men det spelar ju ingen roll bara resultatet blir bra.
Lyssna gärna på Helena i Radion där hon tackar alla som slitit i den här frågan: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=109&artikel=6386123
Nils-Gustav och makten i storstan
En av mina favoritproffessorer har skrivit allt som behöver sägas i regionfrågan. Tack för din klokskap Nils- Gustav Lundgren. Han skriver bl a, ”Kort sagt, om man vill slå vakt om Rosenbads makt och storstadsregionernas snabbt växande inflytande över svensk politik då ska man engagera sig i kampen mot en Storregion Norrland.”
Såhär skriver han i NSD idag.
REGIONFRÅGAN är åter högaktuell, men nu genom att statligt ”diktat” ska gälla. Norrlänningarna hade inte, för knappt tio år sedan, själva förmågan att bestämma sig för en lösning helt utifrån egna förutsättningar.
Varför behövs då en (stor)regionreform? Det beror på att vi nu har en länsorganisering skapad och anpassad efter 1600-talets förutsättningar då län skapades och landshövdingar tillsattes. Det har hänt en hel del sedan dess. Inte minst har kommunikationerna dramatiskt förbättrats och ekonomin inte bara blivit nationell utan i allt högre grad global. Det offentliga måste stå i någon sorts rimlig relation till hur allt annat i samhället faktiskt förändrats och nu ser ut.
Bara sedan 1950- 1960-talen har stora förändringar skett. Inte minst sjukvården har dramatiskt utvecklats, till det bättre, men blivit allt mer resurskrävande. Givetvis måste styrformerna över sjukvården då förändras och därmed blir frågan om landstingens funktion och roll central. De nuvarande landstingen räcker ofta inte till för sina uppdrag. Istället för att förmå se strategiskt och mer långsiktigt är det lätt hänt att politiskt ytterst lokala och kortsiktiga hänsyn förlamar. Nästan alla landsting i Sverige befinner sig i svårartad ekonomisk kris, oavsett om det handlar om tillbakagående eller snabbväxande delar av landet. Då är det uppenbart att det är något fel på själva styr- och organisationsformen.
Då storregionfrågan för tio år sedan var aktuell i norr beräknades att kostnaden för minst en landstingsadministration kunde sparas in. ”Fenomenet” Länstrafiken torde också höra till något rätt överspelat av samhällsutvecklingen. En gemensam upphandling med hela norra Sveriges olika behov i blickfånget skulle nog förbättra trafikens samordning och göra den billigare per transporterad person och kilometer. På så sätt kan man räkna upp en storregions fördelar, för medborgarna i norr, inom område efter område där offentligt beslutsfattande krävs som motvikt till de så kallade fria marknadskrafternas ”spel”.
Dessutom handlar det om politisk makt på en nationell nivå. I storstadsregionerna finns idag mer än 50 procent av väljarna. Genom till exempel Region Skåne och Region Västra Götaland är de allt mer politiskt välorganiserade i ”huggsexan” om de nationella medlen för infrastruktur med mera.
Mot detta står i norr fyra svaga landsting, med ekonomiska problem upp över öronen, och fyra svältfödda länsstyrelser. Då nya frågor, utredningar med mera dyker upp krävs att snabbt, och på en kvalificerad nivå, sakligt analysera och dra välgrundade slutsatser, till fördel för medborgarna i norr, och sedan kraftfullt förmå hävda dem i den nationella beslutsprocessen. För detta finns inte en chans idag. Det krävs en ny (storregional) politisk arena. Norrlandspolitiker, som kan se strategiskt och är uppbackade av rejäla utredningsresurser måste till för att inte Norrland än mer ska försvinna ut i den politiska periferin. Att kandidera till ett norrländskt regionparlament kanske till och med skulle vitalisera och höja ”kvalitén” på regionpolitiken i norr?
Att med en slarvigt genomförd opinionsundersökning år 2009 finna att 82 procent av medborgarna i Norrbotten är emot en storregion saknar fullständigt relevans. Att ställa frågor inom ett område som medborgarna inte haft minsta förutsättning att sätta sig in i, kan inte tas på allvar. Och dessutom, för att vara cynisk, så hade vi nog med den metoden för politiskt beslutsfattande haft kvar husagan, vänstertrafiken och ingen kvinnlig rösträtt.
Att ”makthavare” på lokal nivå vill slå vakt om sina intressen är självklart, liksom att landshövdingar vill att så många sådana ämbeten som möjligt ska finnas kvar. Men som en politiker sade i samband med motsvarade reform i Finland: ”Man ska inte fortsätta att utfodra döda hästar”.
Att Göran Person tillsammans med Fredrik Reinfeldt visat sig skeptiska till storregioner är inte heller förvånande. Att utifrån Rosenbad kunna fördela ut så mycket som möjligt (”smågodis”) av statsbudgeten, allt efter hur mandaten ser ut att kunna köpas i olika delar av landet, det är ett självklart maktperspektiv, men förutsätter avsaknaden av starka regioner.
Kort sagt, om man vill slå vakt om Rosenbads makt och storstadsregionernas snabbt växande inflytande över svensk politik då ska man engagera sig i kampen mot en Storregion Norrland.
Senaste kommentarerna