Ansvarsfrihet och moral!

Av , , Bli först att kommentera 19

Nu är vi långt inne i konflikten och på de nedre trappstegen i konflikttrappan, där det nu handlar om att få motparten att framstå som en idiot, elaking eller galning eller på annat sätt olämplig för sitt uppdrag.

Som att inte bevilja ansvarsfrihet som ett slagträ i konflikten.  

Det femte steget ned på trappan handlar om att få medparten att avslöja sitt sanna jag inför utomstående och därmed utsätta denne för en ansiktsförlust. Detta kan åstadkommas genom att leta fram vissa fakta som motsäger medparten och avslöja dessa i ett särskilt känsligt läge. Hoppet mellan steg 4 och steg fem är stort och markerar en tydlig skärpning av konflikten.

På vägen nedför trappan blir de inblandade mer och mer beredda att använda all makt och alla tillgängliga medel för att få bort motparten, som inte längre betraktas som mänsklig. Bilden av den andras mörka sidor blir allt starkare samtidigt som man själv framstår som den goda moralens företrädare. Målet är nu att utesluta medparten från den sociala gemenskapen och överenskommelser känns meningslösa, det går ju inte at lita på att medparten ska hålla dem.”

Här måste jag få göra en passus utifrån att det jag nu beskriver är på person nivå och i politiken borde det vara gruppvis utifrån ideologi..men i Vilhelmina och andra små kommuner så handlar en politisk konflikt sällan om ideologi eller politik.
 
Det hamnar mera på personlig nivå där personer driver konflikt mot varandra. Här handlar det därför om att få personer att framstå som okompetenta sitt politiska uppdrag, oförmåga, ointresse eller annat som gör at personen ska framstå i en dålig dager.
 
Typ, inte få ansvarsfrihet!

Motparten är problemet

Av , , Bli först att kommentera 16

jag envisas fortfarande med att blogga om konflikter…

När vi kommer så här långt i konflikten så handlar det inte längre om olika synsätt. Nu har konflikten tagit tag i relationen mellan parterna och det blir allt svårare att vara tillsammans.

Det finns dock fortfarande begränsningar i vad parterna gör mot varandra. Här börjar parterna i konflikten att allt mer utforma stereotypa bilder av varandra och bilda koalitioner runt sina ståndpunkter. Det blir än tydligare att motparten alltid varit som han eller hon nu framstår och att det inte finns något hopp att personen ska ändra sig. Samtidigt träder den egna parten själv fram i ett allt bättre ljus.

Parterna anstränger sig för att finna sympatisörer genom att berätta sanningen om medparten och framhäva sina egna förtjänster. Nu tolkas allt den andra säger på ett negativt sätt, allt bekräftar den negativa bilden av henne/honom.

Elakt skvaller och nidbilder av medparten är vanligt förekommande samtidigt som medparten upplevs som totalt hopplös.”

 

ja happ!

Ju mindre vi pratar med varandra dess bättre! eller?

Av , , 3 kommentarer 16

Jag fortsätter att blogga om konflikttrappan och är nu på det tredje steget ner mot avgrunden…Fridrich Glasl är mannen bakom denna beskrivning av hur en konflikt eskalerar via olika steg på en trappa.

Han säger att ” Det tredje steget handlar om handlande istället för ord. Parterna anser nu att det inte längre är lönt att prata med varandra. Det blir nödvändigt att handla och låta ens handlingar tala sitt tydliga språk. ”Då ska nog den andre förstå att det var det här alternativet, som var det rätta.” Allt som sägs och görs blir föremål för tolkningar, vilket innebär att det är lätt att ramla ner ett trappsteg till. Oftast upplever den som kör över att han eller hon bara försöker göra det bästa. Den andra ska nog förstå. Ibland genomförs en förändring på en arbetsplats när en av parterna är på semester.

Med överkörning följer ofta att en känsla av att vara kränkt, som i sin tur kan ge upphov till stor ilska och behov att ge tillbaka..Ju mindre vi pratar med varandra, desto mer känner vi rädsla för vad den andra kommer att hitta på. Vi vet ju inte hur det vi gör och säger kommer att tolkas. Ju längre ner i konflikttrappan vi befinner oss, desto mer negativt tolkar vi allt som motparten gör och säger, och tvärtom. Till slut går det inte att säga någonting som tolkas positivt.”

Hmmm, jag tror han beskriver det som varit min och andras verklighet under året som gått….

”Dumma argument”!

Av , , 3 kommentarer 21

Här följer en beskrivning av det politiska klimatet i min kommun och hur vi agerat på denna arena. Det är även en beskrivning av konflikttrappans andra steg som vi passerat länge sedan…

 
Nästa steg handlar om debatt och polarisering. Under diskussionen är det lätt att sluta lyssna eller förlora intresset för den andres åsikter. Följden blir att koncentrationen på sina egna åsikter ökar och att argumentationen mer och mer låter som en grammofonskiva som har hakat upp sig. Nu samlas argument för den egna ståndpunkten, och argumentationen blir mer och mer beräknande. Det handlar mer om att samla poäng och att ”vinna” debatten än om själva sakfrågan.
 
En taktik kan vara att försöka dra den andres argument till det extrema för att visa hur befängt han eller hon resonerar eller att få in ”smarta” kommentarer.
 
Medparten upplevs som oemottaglig för sakliga argument och manipulativa debattmetoder börjar användas. Grupper börjar också att formas kring ståndpunkter och tilliten mellan parterna minskar.
 
Politiken är hemvisten nummer ett för debatten – vi har genom åren sett många prov på politiker, som är/var mästare på att debattera och just dra fram andras ”dumma” argument.”
 
Känner du igen dig eller inte?

Nerför eller uppför trappan?

Av , , Bli först att kommentera 9

Så här beskriver Glasl det första steget i konflikttrappan som han kallar för Ensidiga föreställningar

 
Den första fasen innehåller tre steg och här är parterna fokuserade på sakfrågan. Parterna argumenterar och agerar för sin sak, som de tycker är rätt och bra. Under utvecklingen blir de mer och mer ensidiga, lyssnar mindre och mindre på varandra och får en allt snävare syn på sakfrågan. Parterna vill fortfarande uppföra sig hyfsat väl. Då och då blir de dock frustrerade och besvikna, vilket kan upplevas av den andra som ilska. Den som lyssnar kan känna sig trängd eller tro att den andra är arg på honom/henne som person vilket lätt leder till en skärpning av samtalstonen.
Det första steget i trappan karaktäriseras av hårdnande ståndpunkter. Båda parterna söker starka och bra argument för sin åsikt. Positioner börjar byggas upp inriktningen är att övertyga medparten om ens egna argument. Under den här fasen har deltagarna ännu inte börjat fundera över hur de ska lägga upp taktiken vid nästa diskussion.”
 
Som jag ser det så kan vi lägga valfullmäktigemötet på detta steg. Hur ser ni andra som läser detta på det?

Glasl och andra ”eter göbba”!

Av , , 4 kommentarer 6

Ni som inte vill läsa mina konfliktbloggar kan lägga ner redan nu för här kommer den till.

Konfliktlösaren Friedrich Glasl har visat hur en konflikt utvecklar sig och eskalerar i form av en trappa. När jag läser denna kan jag lätt identifiera händelser i lokal politiken i de olika stegen.
 
Kan även du se händelser på trappavsatserna??
 
Om vi alla som är involverade i det politiska landskapet kan använda konflikttrappan som ett analysredskap både för att förstå hur allvarlig konflikten är och för att lägga upp en strategi för hur konflikten bäst kan hanteras, så kanske vi har en bra början?? Jag hoppas att  kunskapen hjälper mig/oss att förstå var jag/vi befinner oss på konflikttrappan och vart vi är på väg för att ingjuta vilja att börja gå uppåt igen.
 
 ”Modellen bygger på hur parterna kommunicerar med varandra och vilka föreställningar de har om varandra och sig själva. Vitsen med att trappan går neråt (i många fall talar man om att en konflikt trappas upp) är att det är mycket lätt att gå nerför trappan och betydligt svårare att gå uppåt. Det är som om trappan vore såpad. En annan anledning till att den går neråt är att medvetenheten sjunker hos dem som är inblandade. De har inte längre full kontroll över sitt beteende och ser inte klart vilka konsekvenser beteendet kan få för andra. Dessutom blir föreställningen om både den andra parten och den egna personen mer och mer förvrängd.” Säger Glasl.
 
Vad säger du??

Läs Emelys glasklara blogg.

Av , , Bli först att kommentera 9

Jag kan nästan lova att hälften av alla som läser detta nyligen gått med i Facebookgrupper såsom ”Norge, Sverige älskar er!” eller ”Tänd ett ljus för offren i Norge” osv, osv…
Fint, jättefint.
Jag säger inte att det är fel, det är en fin gest och det är fint att så många vill visa stöd och medkänsla för vårt grannland efter den här ohyggliga katastrofen som drabbat det.
Men tycker ni inte att det är att göra det lite väl enkelt för sig?
Liksom, gilla en grupp på Facebook och sen är samvetet rent, då har man gjort sitt.

Och nu frågar säkert också hälften av er: Jamen vafan ska vi göra då?

Jo, det ska jag tala om!
Acceptera inte denna jävla rasseskit som sprider sig över Sverige som en illaluktande löpeld. Öppna ögonen, våga vara obekväm, vägra acceptera.
Tillåt inte små inpasser om hur invandrarna kommer och stjäl våra jobb, ruska tag i den där personen i din klass som röstade på Sverigedemokraterna i skolvalet och fråga vad fan han/hon tänker med.
Vem som helst kan ta ett ställningstagande och det är där jag tror vi måste börja för att förhindra såna vansinnesdåd.
Sådan ondska föds någonstans, och det är det vi måste förhindra.
Det dyker liksom inte bara upp en fullfjädrad galning från ingenstans som börjar skjuta folk till höger och vänster. Någonstans föds den människans tankar och åsikter, och får de inte motstånd så växer de sig starkare.

Tillexempel så har säkert (ännu en gång) hälften av er en granne, vän, pojk/flickvän, moster, faster, svärfar eller chef som röstar på Sverigedemokraterna och som också säkert triumferade över deras segertåg i september genom att skriva det på sina statusrader på Facebook. (Ursäkta mig för denna ständiga referens till ett socialt nätverk, men de flesta av oss lever ju faktiskt så gott som våra liv genom det nuförtiden).
Hur många av er ifrågasatte detta öga mot öga?

Och slutligen, jättefint att visa stöd till Norge.
Men, hur vore vi om vi började visa varandra sådant stöd och kärlek innan det inträffar en katastrof? Måste alltid något fruktansvärt hända för att folk ska kunna visa medkänsla och ömhet för andra? Varför inte bara göra det varje dag utan uppenbar anledning.

Jag uppmanar inte att utföra några hjältedåd i kampen mot ondska och främlingsfientlighet, men att bara öppna ögonen kan väl åtminstone alla börja med?
Det räcker inte med ett ”Gilla” på fejan.

Pussokram
Så skriver min kloka systerdotters EMILY jag är så stolt i mosterhjärtat

Läs Emelys glasklara blogg.

Av , , Bli först att kommentera 4

Jag kan nästan lova att hälften av alla som läser detta nyligen gått med i Facebookgrupper såsom ”Norge, Sverige älskar er!” eller ”Tänd ett ljus för offren i Norge” osv, osv…
Fint, jättefint.
Jag säger inte att det är fel, det är en fin gest och det är fint att så många vill visa stöd och medkänsla för vårt grannland efter den här ohyggliga katastrofen som drabbat det.
Men tycker ni inte att det är att göra det lite väl enkelt för sig?
Liksom, gilla en grupp på Facebook och sen är samvetet rent, då har man gjort sitt.

Och nu frågar säkert också hälften av er: Jamen vafan ska vi göra då?

Jo, det ska jag tala om!
Acceptera inte denna jävla rasseskit som sprider sig över Sverige som en illaluktande löpeld. Öppna ögonen, våga vara obekväm, vägra acceptera.
Tillåt inte små inpasser om hur invandrarna kommer och stjäl våra jobb, ruska tag i den där personen i din klass som röstade på Sverigedemokraterna i skolvalet och fråga vad fan han/hon tänker med.
Vem som helst kan ta ett ställningstagande och det är där jag tror vi måste börja för att förhindra såna vansinnesdåd.
Sådan ondska föds någonstans, och det är det vi måste förhindra.
Det dyker liksom inte bara upp en fullfjädrad galning från ingenstans som börjar skjuta folk till höger och vänster. Någonstans föds den människans tankar och åsikter, och får de inte motstånd så växer de sig starkare.

Tillexempel så har säkert (ännu en gång) hälften av er en granne, vän, pojk/flickvän, moster, faster, svärfar eller chef som röstar på Sverigedemokraterna och som också säkert triumferade över deras segertåg i september genom att skriva det på sina statusrader på Facebook. (Ursäkta mig för denna ständiga referens till ett socialt nätverk, men de flesta av oss lever ju faktiskt så gott som våra liv genom det nuförtiden).
Hur många av er ifrågasatte detta öga mot öga?

Och slutligen, jättefint att visa stöd till Norge.
Men, hur vore vi om vi började visa varandra sådant stöd och kärlek innan det inträffar en katastrof? Måste alltid något fruktansvärt hända för att folk ska kunna visa medkänsla och ömhet för andra? Varför inte bara göra det varje dag utan uppenbar anledning.

Jag uppmanar inte att utföra några hjältedåd i kampen mot ondska och främlingsfientlighet, men att bara öppna ögonen kan väl åtminstone alla börja med?
Det räcker inte med ett ”Gilla” på fejan.

Pussokram
Så skriver min kloka systerdotters EMILY jag är så stolt i mosterhjärtat

Syskonbråk eller annan konflikt??

Av , , Bli först att kommentera 9

 Mina barnbarn Kaspian och Alvina bråkar inte än, men det kommer säkert en hel del konflikter för dem att hantera. jag forstätter att fundera på hur jag kan ta ansvar för at lösa den konflikt som råder, och vad andra måste gära för att lösa läget. För det beror på hur vi är som människor hur vi agerar i en konflikt och hur vi trivs i konflikter, ogillar dem eller drivs av konflikter. 

Nyckelpersonernas personliga grundinställningar, även med rötter i religion eller världsåskådning spär på eller minskar konflikter. Hur vi agerar inom våra familjer och i våra arbeten påverkar hur vi driver på eller vill minska konflikter.

Om maktförhållandena förskjuts till fördel för den ena konfliktparten (ny regering tex) kan det driva på att stärka en konflikt eller att ändra beteenden gentemot den ”andra parten”.
 
Du kan läsa mer om detta i boken "Konfliktmanagement" (Glasl, 2000)

” de som är inblandade i en utdragen konflikt utvecklar ofta fantasier om motpartens dolda agenda”

Av , , Bli först att kommentera 18

En österrikisk organisationsforskare Fridrich Glasl skiljer på heta och kalla konflikter. En het konflikt är där konfliktparterna är starkt engagerade i sina mål och brinner för vissa ideal och att nå de egna målen kosta vad det kosta vill. Det handlar om att övertyga eller ”omvända” motparten och vinna denne som anhängare till de egna idealen.

Kalla konflikter handlar om när man har som mål att blockera motparten, man vill omöjliggöra, blockera eller paralysera varje form av förståelse. De som driver konflikten är starkt och yvigt inriktade på erövring och expansion, som gör att det utvecklas en överdriven iver och tro att man har ”rätt” att driva konflikten.
 
Här är det vanligt med känsloladdade explosioner: irritation, ilska, skadeglädje eller triumf visas upp och negativa känslor samlas upp och laddas. att få motparten att framstå som mindre vetande, som martyrer eller som rent lagvidriga är del i argumentationen.

 
Här känner jag igen det som hänt i politiken, där kommunfullmäktige varit den arena där konflikten utagerats.
 
Forskningen beskriver detta som ”den överfyllda marknadsplatsen” där det sker öppna friktioner, mothugg och konfrontationer söks, ofta med lustfyllda kraftmätningar som i en idrottstävling. Konfliktparterna tenderar att inte bry sig om eller att helt förkasta normer, föreskrifter och spelregler för att obehindrad kunna kämpa i ”free-style”- form; de ger sig till känna som angripare genom att utöva personlig aggression.
 
Forskarna beskriver att i den kalla konflikten så stärks de stridandes överlägsenhetskänslor och att konfrontationerna ger upphov till en ökad vitalitetskänsla; övermod och segerrus som förför till oöverlagda handlingar. Som exempel olagliga handlingar som avlyssning, dataintrång och ryktesspridning och osanningar.
 
Konfliktparterna exponerar sig inte som personliga angripare, utan gömmer sina störningsaktioner bakom regler och procedurer. Här ser jag exempel på när ordförande i fullmäktige ställer frågan om val, proportionella val alternativt majoritetsval, som var det som hände i valfullmäktige där konflikten började.
Den kalla konflikten är när rädsla och vanmakt och förlamningsstämningen leder till en kollektiv depression, där konfliktparterna knappast längre kan se några möjligheter till en konstruktiv konfliktlösning.
 
Hmmm!!?? Vad tror du??