I veckan har vi varit lediga och hållit till i Västansjö. Flera mil skoter har det blivit efter de fina lederna runt Dikanäs. Trots att det är lite snö för årstiden så har de ideella krafterna lyckats få till fina leder. Många använder lederna för att ta sig ut på sjön med eller utan skidor. Själv älskar jag att åka skidor så jag nöter på lederna både med och utan motor på skidorna. Så vi försöker att göra vårt och sladda upp de leder som finns inpå oss.

Nåt nytt för det här året är att vi mött så många olika nationaliteter ute på sjön. Många från Västernorrland håller till hör men iår har Spanska, finska, norska, danska och människor från västkusten köpt stugor i området. Kul med många nya människor med andra sätt att se på det som för oss är vardag. Fisket, jakten, tystnaden och naturen är det som lockat dem hit. Lilla Västansjö har blivit internationellt.

Att fjällbyar som Kittelfjäll växer och att människor långt bort ifrån köper och bygger stugor ställer krav på en hållbar service och förväntningar på kommunikationer och infrastruktur. Det är bra, då kräver det mer av oss att hitta vägar att fixa det.

Det finns en stark framtidstro i fjället, en framtidstro som driver på utvecklingen i hela kommunen. Härligt!

Nyårslöften är något som ofta handlar om att bli en bättre, sundare och hälsosammare människa. Svåra att hålla när vardagens alla måsten kryper inpå. Så det här året har jag lovat mig själv att verkligen försöka skapa en så giftfri vardag som möjligt omkring mig och de mina.

Vi ska börja i köket. Det är där de flesta gifterna finns. Steg ett är att sanera bort plaster. Hur lätt är det inta att slänga ner lite plastbestick, muggar i glada färger och praktiska plasttallrikar i sin korg när man shoppas billigt på IKEA? Hur många har inte just såna här plastgrejer på bordet när de serverar mat till barnen?, ja, rätt så många. Men jag tror att om vi ökar medvetenheten om hur mycket gift det finns i diverse plaster så kommer de flesta att servera barnens mat på porslin med bestick av stål eller bambu.

I krukan bredvid spisen hos oss slåss träverktygen med slevar och trägafflar av plast. Många är brända och åtgångna av värme. Funderar på hur mycket plast jag serverat genom åren och det känns rätt att sanera bort det jag inte vet om de är giftiga eller inte. Gjutjärnspannan känns väldigt rätt just nu!

I Storuman har en ung kvinna startat ett företag då hon fick barn och blev medveten om allt gift hon hade omkring dig. Hon säljer nu via webben giftfria produkter med inriktning mot barnfamiljer. BRA! Hon finns här. http://www.laplandecostore.se

Så om vi nu börjar i köket så får vi se vilken del av hemmet som blir nästa projekt mot en giftfri vardag, garderoben kanske??? Hur mycket gift finns inte där?