Vid valet 2006 så gick vi in med liv och lust att styra kommunen. ETT ARBETE SOM VISADE SIG VARA LÄTTARE SAGT ÄN GJORT. KOMMUNENS EKONOMI VAR I BOTTEN.
De första åren hade Gunnar som då var kommunalråd inget annat i huvudet än, hur hade det här kunnat gå till. Ekonomin föll som en sen och kommunen kunde inte balansera utgifterna med kostnaderna. Det berodde på att trots att antalet barn i skolan minskat så hade inte antalet lärare eller lokaler anpassats. Kommunen hade under många år gjort av med mer pengar än de hade haft i budget och det var kutym att verksamheterna inte skulle hålla budget.
Värst var kultur och utbildningsnämnden som ständigt gjorde av med mer pengar än de hade. Tiotals miljoner mer än de hade. Men de andra nämnderna var inte mycket bättre. Det här hade gjort att kommunen var i ett ”riskläge”. Det här hade pågått så länge att de mesta av kommunens medel gick till anställda och väldigt lite gick till annat som inköp av läromedel, underhåll och uppdateringar. I de jämförelser som gjordes av SKL så låg vi alltid högst på antalet personal men lågt i antal kronor till utveckling och underhåll. Bara på lokalsidan ligger vi fortfarande väldigt lågt, på bara en fjärdedel av vad andra kommuner lägger på underhåll.
Inte blev det bättre av att lågkonjunkturen gjorde att vi fick mindre pengar i statsbidrag. Det gjorde att kommunen hamnade på ett underskott. Det är här underskottet på 17 miljoner skapades, mend et hade kunnat vara än värre om vi inte sparat så hårt soom vi gjorde. Då vi bestämde i kommunfullmäktige hur den underbalanserade budgeten skulle hanteras så var S överens med oss.
När jag började som kommunalråd så vred vi ett varv till, än hårdare, om i ekonomin. Under bara ett drygt år så blev det ca ett hundra personer färre i kommunen. Vi sade upp lärare, hemtjänsten drogs in och vi omorganiserade omsorgen. Vi var försiktiga med att investera då vi var tvungna att se till att det fanns pengar till löner. Vi sålde bort och vi beslutade om rivning av gamla hus. Vi var även frikostiga med att få förtida pension och vi lade ut verksamheter på entreprenad. Vi gnetade och slet. Det gjorde tillsammans att när jag lämnade ifrån mig ordförandeklubban så visade prognosen att kommunen skulle gå med ett plus på ca 10 miljoner för 2010. Men under de knappa två månader som S sen drev politiken och ekonomin under 2010 så försvann detta överskott!?.
Dels så avsattes pengar utifall att Socialnämnden skulle få ett vite på 1,5 miloner då de inte kunnat erbjuda ett boende till personer som behövde det. Dels så avsattes pengar för att VIBO skulle kunna fakturera för förskolebygget på Strandvägen. Vart resten av de 10 miljonerna tog vägen kan jag inte svara på.
Det som oroar mig är att det vi ser nu är att nämnderna dragit iväg igen under 2011. Under min tid vid makten hade nämnderna kommit ikapp och till och med Kun nämnden höll sin budget, det hade aldrig tidigare hänt.
Men idag är det tillbaka på ruta ett. Nämnderna drar iväg rejält och det verkar som om S återgått till sin gamla politik – att ha många anställda, lite pengar till verksamhet och att investera för investerandets skull.
Vem av oss centerpartister tycker prioriteringarna de gör är rätt? Ska vi lägga våra pengar på att bygga trottoar efter Baksjöstrandsvägen? Är det där vägen är som sämst?? Och var det verkligen en tom bollhall som vi behövde lägga pengarna på?? Hade det inte varit bättre att rusta och modernisera??
Vi politiker från olika partier ser på världen genom olika typer av glasögon, vi har olika historiebeskrivningar och vi ser på framtiden från olika horisonter. Det är väl så politiken ska fungera, att vi ser på saker från olika håll, med olika perspektiv, och med olika idéer. Det är när människor tillsammans kan diskutera sig fram till en gemensam lösning de bästa besluten tas, när allas sypunkter är lika viktiga och när man respekterar att man tycker olika men ändå kan komma överens.
Det är då politiken blir fruktsam.
Senaste kommentarerna