Sverige i krig?

Vaknade nu på morgonen med rödkindad liten  Kaspian brevid mig i sängen. Slog på Tv,n och såg nyheterna om att Sverige ska sända Jasplan till kriget mot Kadaffi i Libyen.

En snabb flaschback drog förbi med minnena av när min mamma berättade för oss barn om när Tyskarna bombade i Norge och de fick sätta filtar för fönstrena på kvällarna. Det rådde mörkläggning även i Sverige under krigsåren. Mamma är född 1936 så hennes första år präglades av kriget i Europa trots att hon inte växte upp i någon större stad utan i en liten by, Golisen. Min pappa född 1934 berättade med ilska över sin nazistfröken i skolan som hade Hitler på bild på väggen och transmitteringen av Tyskar via inladsbanan mot Norge. Hans syskon hade varit nere vid tågstationen och tittat på tågen, vilket var förbjudet och därför så spännande. Sedan dess har jag alltid varit intresserad av historia och mycket stolt över vår Svenska neutralitet. Så jag läste Maria Pia Boetsius bok Heder och samvete om Sveriges falska neutralitet med bitterhet. 

Nu ser jag på nyheterna hur Svergie drar ut i krig och det känns allt annat än bra. Försöker förstå regeringensoch Europas ställningstagande men jag kan aldrig förlika mig med att Sverige bidrar till aktiv krigsföring. Att bevaka och bevara är en sak men att aktivt bidra i strid kan jag aldrig varken förstå eller gå med på.