Minus på minus blir ändå inte plus!

Minus 300 miljoner…

Vid hälso och sjukvårdsnämnden igår fick vi som vanligt veta att ekonomin i Landstinget är i kris! Minus 210 miljoner ifjol samma tid och nu än sämre, nära 300 miljoner minus.

Man försöker få in mer pengar på de värdepapper Landstinget har. Man har spekulerat i aktier och placerat pengar som gett vinster som ger plus i kassan.

Det som frustrerar mig är att jag inte ser paniken i ögonen på de som styr. Vore jag en i den styrande majoriteten Socialdemokrat, Vänsterpartist eller Miljöpartist så skulle jag sova illa om nätterna.

Hur många år ska man få gå minus? Hur kan vi tillåta att man går med förlust är efter år. Borde inte förlust i välfärden vara lika ifrågasatt som vinst i välfärden?

Det är svårt att hitta en Quick fix på det här. Det måste till ett nytt ledarskap som måste jobba strukturerat under en längre tid för att få landstinget att ta en annan riktning. Det finns inte en lösning utan det krävs att många olika lösningar måste få verka. Både nationell styrning och lokal styrning. Valfrihet i vården är viktig som ett sätt att driva utvecklingen framåt samtidigt som valfriheten också kräver att privata tar lika stort ansvar som det offentliga över helheten.

Att få en starkare primärvård som blir likvärdig oavsett vart man bor i länet är en viktig pusselbit, distanstekniken annan. Idag är det olika om man bor vid kusten för hur mycket som krävs för att komma in i specialistsjukvården. Ju närmare Norrlands universitets sjukhus man bor ju snabbare är man inne i den specialiserade sjukvården. Ju längre bort från Umeå ju mer klarar primärvården av. Så kan vi inte ha det. Resurserna ska finnas där de gör mest nytta. Det ser olika ut mellan olika orter i vårt län.

Dessutom måste vi klara av mer på distans. Man kan effektivisera vårdens processer med 25% enligt en rapport som vi fick oss presenterade. Det handlar om vårdkonsultationer på distans med hjälp att själv ställa diagnos, bokning av besök via internet, digitala journaler.

Det finns alltså massor att göra och det mesta är faktiskt ogjort!