Om du bryter nacken, vilken hjälp vill du då ha?

I helgen var det manifestationer för LSS runt om i landet. En fråga som engagerar många och som är en fråga om humanism och medmänsklighet. Detta stora engagemang visar på att regeringen måste backa från sina uppdrag till Försäkringskassan om att sänka kostnaderna för assistans.
Bakgrunden är att regeringen hösten 2015 sa att de måste dämpa kostnadsutvecklingen inom assistansersättningen. Då lade de ett direktiv till Försäkringskassan för att minska kostnaderna för assistans som nu verkställs genom att FK drar in beslut om assistans.

Jag känner några som har assistans och som kan leva sina liv utifrån sina förutsättningar då de har assistans. En av dem är Maria som var med sin familj och kastade stövel en sommardag och föll så illa så hon bröt nacken. Hon säger att hon inte skulle kunna leva ett liv med sina barn och sin familj utan assistans då hon inte ens kan andas själv. Andra jag känner är födda med sina handikapp och kan trots dessa leva ett liv utan att vara beroende av föräldrarnas ork. Föräldrar till barn med behov av assistans gör fantastiska insatser och ger så mycket av sina egna liv för att barnen ska få det värdigt. Utan assistans skulle många föräldrar gå på knäna både bildligt och faktiskt. Människor som behöver assistans och deras anhöriga är de som är mest beroende av en fungerande välfärd. Den rädsla och den oro som regeringen utsätter dessa människor för idag är ovärdigt ett land som Sverige. Vi behöver ett nytt ledarskap för Sverige.

Vill du lyssna till Maria och vad hon tycker frågan så intervjuades hon i radion i veckan:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=128&artikel=6834788