Ser vi hela länet?

I våras presenterade landsbygdskommittén sitt förslag. Min kompis Kristina Yngwe var vice ordförande i den kommittén som hade folk från alla partier. Där lades det fram en mängd olika förslag som tex. att decentralisera statlig verksamhet. Nu börjar regeringen utlokalisera statliga jobb. Det är bra oc något som vi i Centerpartiet verklige vill. Vi skulle önska att regeringen följde landsbygdskommitténs förslag lite bättre. Det är mindre orter och städer som behöver jobben bäst, inte Göteborg, Stockholm och Malmö som regeringen nu prioriterar.
Regeringen flyttar tex SIDA från en ända av den röda tunnelbanelinjen till den andra, inte för att de fått order av regeringen utan för att få billigare lokaler. Men påpassligt nog tar regeringen detta som en decentralisering och utlokalisering.

Frågan är om det inte är dags att vi i länet gör likadant? Är det inte dags att även landstinget och kommande Region Västerbotten gör likadant? Vi skulle kunna utlokalisera arbetsplatser från Umeå ut i kommunerna utifrån arbetsområde och lämplighet.
Landstinget har väldigt många anställda som jobbar med olika typ av ledning, planering, uppföljning och annan administration, regionen likaså. Det finns många tjänstemän med placering vid en central förvaltning som har länet som arbetsfält.

Med samma argument som regeringen och landsbygdskommittén använder så kan också vi se till att använda offentliga arbetsplatser till att skapa tillväxt även utanför stan. Kommunerna skulle kunna samverka bättre med den regionala nivån samtidigt som underlaget för lokal service skulle öka markant.

Jag träffar många som upplever att den offentliga servicen försvinner allt längre bort. Att det offentliga hamnar allt längre ifrån dom. Centraliseringsivern har gjort att landstingets och regionens förvaltningar uteslutande placerats i Umeå. Kan det vara dags att se över detta och återigen öka våra gemensamma offentliga tjänsters närvaro i hela länet?

3 kommentarer

  1. Lars Flemström

    Fullständigt vansinnigt att kust och inland ska tillhöra samma län. ”Umeå-intresset” är dessutom ett av de mest aggressiva; rena roffarmentaliteten. Ett oerhört dåligt föredöme för resten av Sverige. Varför ska västra Mälardalen avstå egna resurser till Stockholms tillväxt? Det är idéer, som har spridits från Umeå Universitet.

    Att ha lyckats ta en akademisk examen och få en anställning vid universitetet har stigit en del personer åt huvudet, så att de fantiserar om att de tillhör framtiden, medan invånarna i glesbygderna är personer ”i avsomnade bruksorter, som har blivit om- och överkörda av utvecklingen”, för att citera en statsvetare vid Örebro universitet, vilken tillika är styrelseledamot i Örebro så kallade arbetarkommun. Men den inställningen till arbetare. En s-märkt statsvetare vid Uppsala universitet protesterade för några år sedan på portalen s-bloggar mot utbyggnaden av mobilnätet i glesbygderna. Enligt denne (s)tropp är det fel att satsa på ”förlorarnas Sverige”.

    Ett utslag av denna ambivalens är ”landsbygdsminister” Sven-Erik Buchts utanförskap i regeringen. Han får en påse med pengar, men inget reellt inflytande på regeringens arbete i stort. Nu ska statliga verk utlokaliseras till Malmö, Göteborg, Gävle och ända till Luleå.

    Men ni centerpartister har heller inte mycket att vara stolta över., då centerpartister ofta har gått i spetsen för centraliseringen till regionala centra för att stärka ”skogslänen”, d,v.s. att Umeå ska fortsätta att växa på bekostnad av de västra länsdelarna. Numera bor ju de flesta centerväljare i stora ståder. De sista böndernas barnbarn, och snart barnbarnsbarn. Precis om s är ett parti för klassresenärer med en arbetare allt längre bakåt i stamtavlan. Trots att det finns nu levande arbetare. Men de tillhör ju ”Förlorar-Sverige”, som röstar på SD, enligt den socialdemokratiska intelligentsian. En parallell är de oerhörda SD-framgångarna i gamla centerfesten i Bergslagen i det senaste valet.

    Bildandet av ”Region Västra Götaland” initierades av centerpartister i norra Bohuslän, som var rädda på att denna landsdel skulle hamna på överblivna kartan, om man ändrade länsgränserna runt Göteborg. Vilket var en diskussion som föregick förslaget att bilda en storregion av flera hela län. Bakgrunden var att Storgöteborg hade börjat expandera över de gamla riksgränserna moot Danmark (Halland) i söder och Norge (Bohuslän) i norr.

    I stället för centraliserings- och storhetsvansinnet vill jag se en läns- och kommunreform, så att vi i Sverige får 30 län och 900 kommuner. Gotland, som bör delas fyra kommuner, bör förbi ett eget län, och landskapet Lappland bör bli ett eget län. Landskapet har idag 93.000 invånare, men hade haft närmare 200.000 invånare, som landskapet i stället för att minska i invånarantal hade haft samma befolkningsutveckling som resten av Sverige i genomsnitt.

  2. Petter

    Och vad ska vi Centerpartister ta vägen när risken är stor att Annie ställer till så C allierar sig med S ,hon måste ställa sig upp och tala om hur de tänker. Blir det en närmande efter valet måste vi få veta detta före så man kan rösta på nåt annat högerparti.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.