Tack syster!

Det var så hon sa, tack syster och lade sin hand varligt på min arm.

Jag väntade i förra veckan på ett tåg på Umeå Östra när en kvinna i min egen ålder kom fram och undrade om jag kunde hjälpa henne. Hon behövde köpa en biljett till Eskilstuna men hade bara pengar, inget bankkort och ingen smartphone.

Jag tittade på klockan och konstaterade att jag skulle hinna. Vi följdes åt fram till automaten och hon gav mig sitt pass. Jag frågade om hon bodde i Umeå men hon skulle hem till Eskilstuna då hon bara varit på besök i Umeå.

Jag knappade in köp av biljett för en person till Eskilstuna, det skulle kosta 780 kr. Skrev in hennes namn och betalade med mitt bankkort. Hennes tåg skulle gå ungefär samma tid som mitt men i andra riktningen. Hon gav mig 800 kr och sa, tack syster!

Hon hade sett min gröna Centerpartijacka och valt att gå fram till mig efter att ha fått nej av andra hon frågat. Hon pratade perfekt svenska men hade trots att hon varit i Sverige i många år ännu inte fått något personnummer. Det gör att hon inte heller kan få ett bankkort och då inte heller betala via mobila system.

Tänkte mig in i en sån situation och insåg att det inte är många dagar jag skulle klara mig utan min mobil med dess kopplingar till mitt bankkort.
Det måste vara oerhört frustrerande att vara tvingad att vänta åratal på ett personnummer och att tvingas be om hjälp för så triviala saker som att köpa en biljett. Jag är glad att jag fanns där just då och kunde hjälpa henne, en syster.