It’s a mans world!

It’s a mans world. Det är den slutsats man drar av den avhandling som presenterats vid Norrbottens Landsting från Luleå tekniska universitet. Där har det studerats  vilka aktörer, branscher och innovationer som inkluderas och exkluderas i tillväxtpolitiken.

När staten, näringslivet och akademin ska samverka för tillväxt får män och kommersiella intressen ständigt vara med – medan kvinnor, egna företagare och den ideella sektorn ofta hamnar utanför. Inte speciellt okänt för mig som jobbat med tillväxt i många år, det är skönt när någon sätter ord på det man upplever.

Informella kontakter och nätverk avgör vem som bjuds in i tillväxtarbetet. Nästa fråga är då hur ser fördelningen av medlen i tillväxtpolitiken ut?

…och det är så som man kan tro; Basindustrin, tillverkningsindustrin och teknikindustrin får tillsammans hela 78 procent av pengarna. Upplevelse- och servicesektorn får bara 22 procent.  De kreativa näringarna – kulturens och turismens eldsjälar – har inte tillgång till de gemensamma slantarna för tillväxt.

Även när det gäller innovationer märks orättvisorna. Tillväxtpolitiken premierar produkter och teknik istället för att se utvecklingspotentialen i innovationer som kombinerar tjänster, metoder och produkter. Denna forskning borde bli en kalldusch för politiken och en väckarklocka för förändring. Ett tillväxtarbete som klamrar sig fast vid det gamla och blundar för nya aktörer, branscher och innovationer skapar ingen tillväxt i längden. Det ger även helt andra möjligheter för landsbygden om nya otraditionella aktörer släpps in med sina innovativa ideer. Västerbotten har allt att vinna på att se både det traditionella och det nya , innovativa och det okända som möjligheter för tillväxten i länet.