Golympiska spelen och gemenskapen

I min hemby Golisen så är det varje år på sportlov traditionella tävlingar i Golympiska spelen eller Golympiaden eller Golis OS. Alla tre benämningar fungerar. Ett viktigt arrangemang för byn som inte består av så många gårdar men där sammanhållningen är viktig och drivkrafterna är starka.  Efter skidskyttetävlingen så serveras av byns familjer hembakta semlor i "föreningshuset". Denna lokal är Lars-Henrik och Brittas grillkåta av större modell som fått detta ståndsmässiga namn.

Förutom Golympiaden så arrangeras det varje år valborgsmässofirande där jag har fått hålla vårtalet och hålla i taktpinnen då vi sjunger traditionella studentsånger med eller utan mössa. Även då äter vi tillsammans efter att alla raketer är uppskjutna. Varm korv med mos och tunnbröd. Under sommaren så är det förstås midsommarfirande med resning av stång, dragkamp och stövelkastning och så tårtbuffe efterpå. På Halloween är de tspökvandring i skogen med läskigaste monsten norr om dalälven. När vi växte upp fanns det ingen som ordnade aktiviteter åt oss utan vi ordnade allt från cirkus till biltävlingar på eget bevåg vilket nu levr vidare i olika arrangemang.

Jag har först i vuxen ålder begripit hur viktig den här sammanhållningen är för byn och för byns fortlevnad. Av 10 barn i min generation bor 7 inom en mil från Golis centrum och jag bor 3 mil bort. Våra föräldrar var företagsamma och drivande och har säkert gett oss alla ett arv att förvalta. Jag är glad över att ha fått växa upp i denna gemenskap som säkert har format mig till den jag är idag.

Nedan ser du Uno på skidskyttevallen med hjälp av farfar Lars-Henrik.